Det fanns en tid då ungdomarna gjorde revolt, när samhället inte passade ihop med dess pusselbitar. Studenter, unga feminister och homosexuella var några av de grupper som inte längre accepterade faktumet att bara vara ännu en ingrediens i den stora kaka som samhället en gång brukade baka in dem i. Hade det tidigare funnits några få som gjorde uppror mot dessa konditorer kunde man alltid baka in dem i chokladbollens kärna och aldrig mer höra av dem. Tiderna förändrades. Folk gaddade ihop sig, tog plankor och eld för att bege sig ut på den nya tidens korståg. Predika om en ny världsbild där alla kulturer och etniciteter var välkomna. Resultatet? En fri värld. Man kastade handklovarna och brände sträckbänkarna.Många av dessa historiska milstolpar restes på det ljuva 60-talet, av ungdomar som var i 20- och 30-årsåldern. Snabb matematik ger oss alltså dagens pensionärer.
De senaste dagarna har jag följt kvällstidningarna frenetiskt och sett en del händelser som påminner mig om revoltens lyckliga dagar. Jag kan på rak arm (inte böjd) ge er två händelser som innehåller pensionärernas kamp i ett, enligt dem, föråldrat samhälle. Den ena artikeln har sitt ursprung och födelse för flera månader sen. Det handlade om en äldre herre i sina bästa år som inte fick handla några lättöl på grund av legitimationsbrist i fickan. Nu har Aftonbladet dammat av storyn och med atletiska lungor blåst nytt liv i leg-dramat. Pensionärerna gör uppror i det regelrätta Sverige som vi alla känner till. Kassörer frågar efter id-handlingar från söder till norr, från väst till öst - utan att rycka på ögonbrynen. Bertil, 92, får inte handla sina Bellman-cigariller utan att visa upp sitt föråldrade anlete. Alma, 68, får inte köpa folkisar utan att visa butiksbiträdet vem hon är och hur gammal hon egentligen är. De blir givetvis vansinniga. Förkalkade ådror spricker runtom i landet. Det gråa håret blir brunt igen av den ungdomliga ilskan. Karavaner av husvagnar åker tvärs och kors i riket med något slags mc-liga-tänk. Hells Elders. En annan story visades i Expressen idag där gamlingarna slog varandra sönder och samman med käppar i Göteborg. Skallar sprack och proteserna flög. Den här gången handlade det om en handikapplats. Är vi så efter i utvecklingen att vi inte har lyckats snegla på japanerna och kopierat deras högteknologiska tänk med fler handikapplatser.
Vad händer egentligen? Är det den upproriska generationen som än en gång sätter ned foten i backen i hopp om framtiden? Jag har klagat över pensionärer på mitt jobb, men nu vet jag. Jag bör passa mig. Sänker jag garden kommer det sitta en sylvass käpp inplanterad i mitt något stora huvud. Jag säger det här till er pensionärer: Ge oss en revolution.
Det vore vackert.
Er ungdom på PRO-mötet /Bark
Inlägg
1 kommentar:
Haha, så sant, så sant!
Skicka en kommentar