Edderkoppmannen och andra festivalminnen

Jag har precis ramlat utanför fylledimmans knivskarpa linjer, och är därmed tillbaka bland ett mycket uttorkat folkslag. Den nyktra folkgrupp som ingen vill veta av under en festival. Baksmällan är lika konstant som generaliseringen av trianglar med Pythagoras sats. Fy fan, säger jag för Pythagoras sats. Den har inte orsakat mer än krig och fetma sen den lanserades på 500-talet f.Kr. Det glada 500-talet grävde sin egen grav när man började joxa och tricksa med trianglar och universella triangellagar. Fy på dig, Pythagoras.

För att återgå till något mer relevant (även om man pratar alldeles för lite om problemen med Pythagoras sats) så tänkte jag gå direkt till Edderkoppmannen. Vem är den här mannen? Vi känner han vid det mer internationellt accepterade namnet Spindelmannen, men vår kära lillebror Norge lät sätta en personlig prägel på den eviga spindeln. Edderkoppmannen. Är inte det ett förbannat roligt namn på en actionhjälte? Kanske det bästa namnet i hela världen.

Festivalen hade många nivåer av toppar och dalar där man kunde hitta skärningspunkter vid tillstånd som orelevant, ambitiös, total, snygg, extraordinär, fullkomlig, makalös och helt enkelt underbar. Det bjöds på fint sällskap från Stockholm och Houston, Texas. Det bjöds på alkoholhaltiga drycker och många bra historier för barnbarnen. Till Barut som anordnade det här spektaklet säger vi - tack!

Er langos i korvkiosken /Bark