Förspel

Jag fick ett sms av dig tidigare. Det stod: "Nu är det nära". Jag visste om att det var nära, men minnet sviktar när nervositeten ligger mig nära till hands. Min hjärna och hand har ett samspel för att få fingrarna att dansa över de små tangenterna på min telefon. Jag skriver tillbaka: "Jag vet. Möt mig om 10 minuter under himlen". Jag har jobbat för den stunden i flera månader, och nu är det så förvånansvärt nära. Bara Gud visste att det skulle inträffa mig idag. Vad ska jag ha på mig? Jag vill inte vara för mycket, men ändå inte för lite. Lagom uppklädd.

Sommarens färger och dofter påminner mig om den vackra stund som snart är kommen. Det luktar hav och strand, fast jag inte ens är i närheten. Inbillar jag mig? Är jag vilsen i en sommarsmekning eller är den här känslan äkta? Jag kan inte chansa. Måste göra mitt bästa.
Plockar några vackra rosor i parken. De luktar gott. Bara de bästa duger till den här stunden.

Nyduschad, nyrakad, parfymerad och uppklädd i ett par beiga chinos och en lagom uppknäppt sommarskjorta. Inget kan stoppa mig nu. Här kommer jag.

Er kära /Bark