Aftonbladet: Svenska katter är feta!

Nämen dra på trissor och stoppa pressarna. Dagen efter att Anna Book "kommit ut" och berättat den surrealistiska historien om hur hon har "bantat sönder sin kropp" kommer alltså denna "tjockchock". Våra katter blir allt fetare. Det beskrivs som "ett stort problem". Katterna kan mycket väl få både diabetes och åderförkalkning. Jag ryser till när jag läser artikeln. Vad ryser jag åt? Jag känner efter. Jo, det stämmer, det måste stämma - jag har aldrig brytt mig MINDRE om någonting annat än denna artikel och dess innehåll.

Saker som potentiellt skulle beröra mig mera än "kattartikeln" länkad längst ner.

- Gyllene Tider återföreningar

- Elin Klings "dagens"

- Jonas Brothers "kyskhet"

- Bostadsräntan

- Top Model 47

- Ranking the Stars

- Linda Rosings nästa satsning

- Sexuell revolution

- "Varuhuset" repriser

- Martin Björks senaste erövringar m.m.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3411349.ab

//Koppar

Koppar + Bark = ihop?

I fredags var jag och Koppar på dejt. Jag säger det direkt utan några konstigheter, för jag vet att det har snackats. Nu ska vi gå till botten med det här. Efter en lång skolvecka med tiotals timmar i den akademiska svängen var vi redo för lite semester. En verklighetsflykt, helt enkelt. De ursprungliga planerna var att vi skulle ta ryggsäckarna och backpacka bort till Erik och Karin i deras lilla hissparadis, men där var vi inte välkomna. Vi tog fram våra främsta argument om ett par bira och lite umgänge med Örnstugans ambassadörer, men han var svårflörtad, den där Holmgren. En kväll i spillror, tänkte man i studens hetta. Men precis när jag hade kastat mig ner i ett varmt bad för att tänka över livets stora gåtor så löste jag en. Pang.

- Eureka, skrek jag till min medbrottsling i vardagsrummet.

Stora män kliver fram i svåra situationer, och den här gubben levererade absolut den här gången. Min storartade lösning innehöll mat, ett par bira och en tur till biomörkret. Koppar nappade direkt. Men em skulle inte ha gjort det? När vi kom till biosalongen för att boka biljetter till "Tropic thunder" insåg vi vad vi hade gjort. Vi hade gått på en klassisk dejt. Ja, mer renodlat blir det inte i dejtsvängen. Resten är historia, som man brukar säga.

Baksmällan blev väl tilltagen dock. Jag var ute på Statt i Sala igår och träffade på Koppar. Stämningen var riktigt obehaglig. Man kunde nästan ta på den och forma små pinsamma Koppar- och Bark-figurer i klinch. Två små lergubbar som håller hand och stinker kärlek. Jag vet inte hur läget är idag, men jag väntar spänt på att Koppar ska komma hem från jobbet så vi kan lösa den här historian. Jag har laddat upp med en massa manliga aktiviteter som t ex. armbrytning, Tabasco-shots, Chuck Norris-filmer och liknande saker. Vi får se hur det går. Håll tummarna.

Er penna i cyberrymden /Bark

Söker ni Koppar under helgen?

Ja, som rubriken lyder - söker ni mig under helgen så kan jag nu berätta var jag kommer att befinna mig. Jag åker ifrån Uppsala till Sala och anländer vid OKQ8 vid 15:00. Det är jag som där står i arbetskläder och serverar korv och annat skräp till människor som troligtvis är så kallade "free-frags" d.v.s. kompletta "lowlifes" d.v.s. idioter. Troligtvis ler jag. Kanske en gnutta falskt. Men till synes på ett bra humör, vilket jag inte alls är. Vill du underlätta för mig, gå då tillväga på detta sätt:

- Ha pengar redo (stå inte och leta efter "rätt" sedlar som tar en massa tid)
- Beställ inget som innebär att jag måste engagera mig i dig
- Var trevlig
- Köper du lotter, så säg på inga som helst villkor frasen "en med vinst".
- Köper du bensin, så nämn på inga som helst villkor prisets exeptionella höjd.
- Använd dig aldrig, ALDRIG av frasen "jag bugar och bockar".

Det finns mer jag skulle vilja nämna, men det skulle ju också förstöra mitt goda servicerykte som jag har byggt upp. Följer du dig av dessa guldkantade regler ska du troligtvis kunna få ut något din vistelse på OkQ8 i Sala. Vi är ju ändå "macken som har allt". I LOVES IT!

//Jobb-Koppar

Kom igen nu

Nu har jag fått svart på vitt varför jag tappade lite motivation i bloggandet ett tag. Inte en enda kommentar så långt ögat når. Det tycker jag är på tok för dåligt med tanke på att jag i statistiken ser att det är folk som går in på den här sidan. Ni kommer straffas med ett uteblivet inlägg från min sida idag, för det här räknas inte som ett inlägg. Bara ett litet klargörande.

Kom igen nu! Skriv något i alla fall, vad som helst.

Vi syns imorgon.
Er åsna i en Hästens säng /Bark

Anna Bergendahl, din jävel!

Idag kollade jag på Idol. Igen. Inför den här säsongen sade jag åt mig själv att försöka hålla någon slags värdighet och inte kolla på det där Let's Dance-besläktade programmet. Hela det där släktträdet med just Let's Dance, Idol, Talang, Melodifestivalen och nu Stjärnorna på is gör mig på många sätt trött och lite småäcklad. Det finns nämligen folklighet och sen finns det folklighet. Två ord, samma stavning - men inte riktigt samma ord. Folklighet i bemärkelsen omtyckt och accepterad av den stora massan är helt okej. Här ingår t ex Håkan Hellström och Allsång på Skansen. Sen har vi folklighetens onda kusin folklig. Här ingår dessa program. Den här folkligheten är så utspridd att folk bygger hela sina liv efter programmen. Man går till jobbet på måndag och reflekterar med sina arbetskamrater om den där lilla grabben i Talang som kunde kasta upp en ballong i luften, trots att han var så liten. Det fnissas och tjoas i ungefär två dagar om det här. Sen när onsdagen har stämplat in i kalendern, då börjar man prata om helgens godbitar och trissa upp förväntningarna både på jobbet och hemma. När fredagen väl är framme sitter man samlade i soffan och bara njuter av den totalitära underhållningen som läggs fram på tablåns smörgåsbord. Sen börjar det om.

Min beskrivning av den där folkligheten är bara en promille av anledningarna till att jag inte gillar dessa program. Men nu till min ursprungliga idé av det här inlägget. Jag satt och kollade på Idol och drog på dem där förbjudna skrattgroparna när ingen såg, men sen kom Anna Bergendahl. Och som hon stormade in i mitt hjärta. Juryn plockade upp henne till sitt lilla kontor för att ge henne det där beskedet om hon har gått vidare eller inte, när de plötsligt ber henne sjunga igen. Lika nervös som den där jättenervösa killen i tidigare avsnitt börjar hon sjunga. Och som hon sjunger, den där Bergendahl. Juryn blir givetvis överlyckliga över sin lilla diamant och överrumplar henne med beröm tills hon börjar grina av lycka. Storbaggen säger det vi tänker: "Hon har ingen aning om vilken talang hon är". Här händer det intressanta. Min kropp börjar agera på ett sätt som jag inte har känt sen man slopade det feodala systemet i Sverige. Jag känner att tårkanalerna börjar arbeta febrilt efter det mycket långa uppehållet. Det hela resulterar inte direkt i att jag börjar grina, men nog fasen var det nära. Hade det inte varit för att tårkanalerna hade varit så fulla av damm att tårarna var tvunga att användas som rengöring så hade det nog droppat en liten salt tår på kinden. Den känslokalla maskinen har blivit en mänsklig varelese. Fan ta dig, Anna Bergendahl. Men både du och jag vet att du redan är förlåten.

Ert seminarie på lågstadiet /Bark

Oprovocerat påhopp

Precis när man har lagt det rysk-georgiska kriget i kylboxen börjar ett nytt. Ett större krig. Och inte ens en kylbox skulle kunna kyla ner den här infernoliknande fejden. Det hela började på Facebook för ett par dagar sen när jag skulle bjuda in min kompis till en liten förening. Precis som du säger till din kompis att han borde hänga med och träna lite judo med dig en kväll i veckan, ville jag bjuda in min kompis till en liten sammankomst. Så här såg min inbjudan ut:

Hej! Jag heter Michael Jansson representerar Svenska Ungdomarnas Matematikförening (SUMF). Vi är mitt uppe i en konferens i Tierp där vi löser lite gåtor, knep och knåp, sudokou och joxar ihop lite enkäter till framtida medlemmar i våran talrika förening där vi vill ha med dig som medlem! Hur kan jag vara den lyckligt lottade i denna rekryteringskampanj frågar du dig säkert. En av våra diagramgeneraler från Visby hade tydligen sett ditt plyte i en dokumentärfilm om "speciella individer", och tyckte att du såg ut som en kandidat till våran sannolikhetsdivision i truppen. Gillar du sannolikhetsläran och dess mystiska framtoning, Erik?Vi brukar normalt ha auditions när vi värvar, men allt du behöver göra är att lösa några små gåtor inom detta arnrika område. Gnugga geniknölarna för nu kör vi!
1. Vad är chansen att du någonsin blir clean om du har en tärning med ditt ansikte på alla sidor?
Hör av digBästa hälsningar /Adjunkten från Bromölla

Det tar inte mer än några timmar innan han öppnar Pandoras ask, och bjuder mig på den här:

Tackar hjärtligt för inbjudan men måste tyvärr avböja. Jag har precis kommit igång med en kampanj för att utrota alla småstadsskojbloggare från denna planet. Vi har riktat in oss på ett par så kallade "easy kills" som har sin tillflyktsort i Flogsta i Uppsala. Sedan går vi över till lite tyngre "game" inom den svenska kultureliten. Mvh General Killjoy.

Det där accepterar vi inte, eller hur?
Er bryggmästare i bibelbältet /Bark

Koppar lackar ur på Bokia.

Idag har jag haft ett besynerligt hett temperament. Sydeuropeiskt nästan. Jag har fnyst åt kassörskor, dömt människor jag tyckt varit pubertala samt kastat långa blickar efter folk som använder "med-merakort". Att Bokia börjat med detta bonuskort(med-mera) gör mig en smula irriterad. Deras ordinära betjäningstempo var ju redan innan detta kort under all kritik. Nu får man ju planera WC-besök och gärna ta med sig fika för att kunna uthärda dessa köer.

Don´t let the bastards get you down!

//Koppar

Ringrostig

Det är en konst att blogga. Många förstår inte den här konstformens komplexa problem, och då framförallt inte jag. Såvida man inte bränner av en klassisk tonårsblogg där man berättar om vilken färg på tomaten man hade på smörgåsen imorse eller hur jobbigt det är att befinna sig i sin egen person, så kan man lätt stöta på några små hinder på vägen. När jag och Koppar startade den här litteraturhistoriska epoken för några månader sen var flytet nästan oförskämt bra. Det var som en torrfluga som efter ett perfekt första kast bara flöt i total harmoni nedför strömmen där fiskarna, vilket är symboliken för er läsare, nappade med en hungrig blick.
Inte helt olikt en stå upp-komiker analyserade vi varenda situation i vardagen, och berättade det på vårat vis. Ett sätt som kom att bli Örnstugans sigill. Dagarna gick och inläggen blev färre. Flytet försvann och allt som fanns kvar var två pojkar som fastnade med flugan i trädet ovanför. Där satt vi fast ett bra tag.

Nu har vi ryckt loss spöet och börjat om från noll igen. Vi står på gräsmattan och övar som de små pojkar vi var när vi först började med den här bloggen. Det är klart man är lite ringrostig, eller hur? Som idag, när jag satt i skolan i 9 timmar för att sedan avsluta dagen i soffan med lite mat. Imorgon kanske jag till och med blandar in Friskis och Svettis i bilden. Tänk er en smaskig analys av den dagen. Summa summarum: jag är ringrostig och kan inte utvinna så mycket roligheter ur sådana här dagar. Än. Vi syns imorgon.

Er dominobricka i pelikanfallet /Bark

We're back, baby!

Det känns skönt att vara tillbaka i gemet igen. Ge lederna och musarmen en riktig genomkörare, precis som förr i tiden. Koppar gav er den formella, officiella och mycket omtalade varianten av vårat uppehåll från bloggarnas miljonindustri. Här kommer den mörka smutsiga versionen av våran frånvaro.

Allt började förra månaden, när sommarens högsäsong började närma sig sitt slut. Augusti var inte längre juli, helt enkelt. Kvällarna började bli mörkare, nätterna visade oss kylans rätta ansikte och den där känslan av att vara ungdom igen var som bortblåst. Vi vaknade alla upp i mitten av augusti och insåg att vi inte längre var 21 längre. Kroppshåret började hitta ut inför vintern och de bara fötterna hade sett dagens ljus för sista gången det här året. En känsla av tomhet och meningslöshet var något vi helt enkelt fick svälja tillsammans med den forntida stoltheten. Vissa av oss satte ner foten och sa nej. Allt för många gånger har vi sett nio månader vinter och alla komplement som följer årstiden med. Nu fick det vara nog.

Efter en noga planerad kupp på Facebook hade jag samlat ihop mitt gäng. Vi satte oss ned och ritade upp en mindmap större än 1790-talets förväntningar inför maskeradbalen. Vi ritade små bubblor med diverse sommarkänslor, för att sedan kunna hitta den slutgiltiga passagen in i evig sommar. Vi bestämde oss för Ernst Kirchsteiger. Det här var alltså över en månad sen. Mycket har hänt. Idag består vi av 46 medlemmar, varav en ordförande, två suppleanter, en kassör, en "hemmafixare" och fyra barfotageneraler. Det brukar vara ungefär 2-3 spontana möten i veckan där vi pratar om allt som rör Ernst och hans person. Vi brukar planera inför vårt första barfota-VM i Tierp 2010. Mycket planering blir det. Vårt främsta mål inför denna barfotade sammandrabbning är att etablera oss lagom till OS i London 2012 och Västmaniaden 2009. Sen vore det alltid en bonus om vi kunde få in en fot till midsommarafton i Svedboäng år 2011. Det blir några intensiva år, kan man lugnt säga. Nu sitter ni och frågar er hur ni inte kan ha hört om den här föreningen förut. Svaret är att den har varit hemlig. Vi har sett oss som ett gäng pionjärer i det underjordiska sociala systemet. Vi brukar skämta om att vi är "hotet från under Sommartorpet". Men allt gick i spillror idag.

Igår gick Koppar till tatueringsstudion Rough stuff för att fixa den där tatueringen han så länge har pratat om. Han låg och filosoferade om en arm full av tribaler i förrgår, men ordet är inte längre vad det brukade vara. Han gick och gjorde en Ernst-tatuering. Föreningen är historia och vi är tillbaka i Örnstugan igen. Det känns väldigt skönt, för det var mycket med den där föreningen. Ni kan läsa om upplösningen i föreningen HÄR.

Jag tjuvkikar lite på Koppar och lägger in dagens citat från Flogsta idag.
Fan vad skönt det skulle vara att inte ha en kuk ibland - Koppar

Er graf i Hedmans förflutna /Bark

Nytändning!

Örnstugan beklagar denna lilla paus som vi nu haft. Jag(Koppar) känner nu för en nystart. Givetvis vill jag även ha med mig Bark i detta. Den lilla paus vi haft skyller vi på diverse saker. Bl.a. har vi flyttat en massa. Mest åt bekanta men även åt främlingar. Bara hjälpt till. Med tiden har vi också hunnit bli ganska tråkiga. Loja. Men, för att använda en klysha, "efter regn kommer solen". "Solsken"? Tja, skitsamma, ni förstår - ni"kopplar".

Som bevis på min nytändning ska jag införa ett segment. Detta lilla inslag har jag valt att kalla "Dagens Flogsta citat". Det kommer vara ett citat som måste ha yttrats inom våra väggar här i Flogsta. Det kommer alltså inte alltid vara vi som bor här som kläckt citatet, men det måste ha sagts här.

Dagens Flogsta citat 22/9

"Men bryn då jävla skitkorvar"
Sluggo steker korv men han tycker att det går något för sakta.

//Koppar

Skolan - Örnstugans nemesis

Japp. Det är skolans fel att vi inte skriver. Vi tröttar ut våra hjärnor med all den information vi dagligen försöker att memorera. Det finns helt enkelt inget mer att hämta "där uppe". Vi pressar oss, men ibland är det inte nog. Nu är det dock fredag och kroppsdatan får vila lite. Jag tänkte då trycka ur mig ett blogginlägg...

Men vad ska jag skriva om? Vad har hänt?

Jo, mycket. Svarta hål som kan spränga världen, stjärtfluss, idol (såklart), exotiska spindlar i Svea, massor av flyttar, ja mycket finns det.
Men vad ska jag skriva om? Hmmm...?

//Koppar

MSIS

Jag har inte så mycket att säga om matchen igår, förutom att Sverige borde ha vunnit den där sammandrabbningen. Albanien hade t ex en spelare som spelade i division 2 i Sverige för några år sedan, när majoriteten av våra spelare var utlandsproffs redan. Man undrar om den här albaniern skröt om hur han var utlandsproffs för sina polare på den tiden. Gick runt och var mallig i ren Måns-i-Pelle-Svanslös-anda. Skröt om hur han lyfte en lön som bestod av skobidrag, tvättade matchtröjor och en klapp på axeln när han nu hade blivit utlandsproffs. Mr superstar in sports, eller MSIS som akronymen skulle ha varit. Han hade alltså kunnat spela i Heby när Zlatan spelade i Juventus.

På tal om ingenting skulle jag vilja konstatera att den här bloggen börjar bli allt mer lik en riktig blogg nu på sistone. Jag har börjat skriva korta ointressanta inlägg om vad jag gör för tillfället. Det börjar smaka beskt om mitt författarskap. Jag känner att det börjar bli dags för ett gammalt hederligt inlägg i ren krönika-anda igen. Smälla av ett inlägg så långt att du måste scrolla åtminstone två gånger för att se hela texten. Sen tycker jag även att Koppar har blivit förfärligt dålig på att sätta sig vid datorn och skriva. Det händer på tok för sällan, och motiveringen är: "Jag har ingenting att skriva om". Kolla på mig, jag skriver om ingenting.

Nu ska jag klura på en krönika till söndagseftermiddagen.
Er "dirty dancer" i Masarnas cheerleader-lag /Bark

Albanien - Sverige

Jag har varit fruktansvärt sugen på att blogga hela dagen, men jobb och barnvaktande har kommit i vägen för min poetiska resa. Nu sitter jag äntligen lutad över tangenterna och joxar ihop ett inlägg igen. Men vad ska jag skriva om? Fotbollsmatchen mellan Albanien och Sverige börjar om ungefär 10 minuter så stressen börjar bli påtaglig. Även nervositeten börjar kännas i luften. Man kan nästan ta på den.

Poängen med det här inlägget är att jag kommer tillbaka senare ikväll, så eran väntan på mig är inte förgäves. Men avbryt inte erat tv-tittande innan matchen är slut, för innan dess kommer det inget inlägg. Nu ska jag skära lite kallskuret och ugnsbaka ett par pommes chateu. Syns ikväll. Heja Sverige.

Ert Sverige utan Daniel Andersson /Bark

Back to reality

Igår kollade jag på 13 avsnitt av Entourage. Jag gick ut en gång på hela dagen och det var när jag skulle köpa mig en dosa Ettan portion. Nu ska jag till skolan och ut bland människofolket igen. Tankarna som far runt i huvudet på mig är en skräckblandad förtjusning, där jag inte vet vad som kommer hända. Hur funkar det i världen nuförtiden? Det måste ha hänt mycket sen jag sist begav mig ut. Nu ska jag testa.

Er mus i joysticksbaserade spel /Bark

Stadium - inget för sportutövare

Nu har det gått två dagar sen jag berättade om den talang inom tennisvärlden som rimligtvis borde ge mig årets Jerring-pris. Idag skulle jag och Koppar ta nästa kliv in i den professionella magnituden då vi tänkte köpa oss ett varsitt tennisracket på någon sportaffär i bygden. Riktigt så lätt skulle det dock inte bli då det inte fanns en enda sportaffär i hela Uppsala. Blinda av hopp och lycka vurpade vi in på Stadium, som brukade vara en allmänt erkänd aktör inom den sportsliga arenan, men tydligen hade vi en alldeles för skev verklighetsuppfattning. Stadium har uppenbarligen bytt nisch - i smyg. När vi frågade expediten om han hade någon aning var vi kunde hitta på dem kollande han på oss som något en havskatt släpat ner på havets botten. Svaret blev att de hade valt bort racketsporter i sin exklusiva affär. Det är klart de inte kunde ha något som var besläktat med sport i sitt lilla tillhåll. Där fanns det bara plats för täckjackor, mössor och andra september-saker. Silly us.

Sen gick vi därifrån med svansen mellan benen och skämdes hela vägen till Flogsta. Nu sitter vi här och undrar om ICA fortfarande säljer matvaror, för nu börjar det bli dags för lite mat. Vi syns imorgon.

Er rumsrena gäst på Guldbagge-galan /Bark

Koppar är sjuk.

Jag är sjuk. Jag har ont i halsen, är trött i kroppen och har en trolig feber. Dock är det ingen i min vänskapskrets som tror mig. Dialogerna emellan mig och Bark lyder ungefär såhär:
Jag - Usch, jag är så jäkla sjuk!
Bark - Haha, jovisst. (ironiskt)
Jag - Jo, men jag mår jättedåligt på riktigt.
Bark - Okej, jag tror dig. Ska du med och dricka öl imorgon?
Jag - Ja, kanske.
Bark - Men du är ju sjuk?
Jag - Men jag kanske tillfrisknar
Bark - Haha, javisst.

Det är inte kul att bli betvivlad när man befinner i sådant här skört tillstånd. Dessutom vill jag verkligen bli frisk. Det är underligt, när man är frisk vill man vara sjuk och vice versa. Man får aldrig riktigt som man vill. Det är en jävla soppa det här med förkylningar.

//Koppar