Anna Skipper - en stjärna

Jag är medveten om att det har skrivits om detta förut, men jag kunde ändå inte motstå att ta upp detta. Det handlar givetvis om Anna Skipper från TV-programmet "Du är vad du äter". Hon är ju en relativt känd tjej, inte superkänd, men hon blir säkert bjuden på olika events där man minglar med kändisar som David Bexelius och Nalle Knutsson. Det roliga är dock hur hon på sin hemsida väljer att presentera sig själv som en megastjärna. Hon betitlar sig själv som "kostexpert", "nyttokock" samt "coach". Jag ställer mig då frågan, är inte "kostexpert" och "nyttokock" ungefär samma sak. Är man duktig på det ena bör man rimligtvis vara duktig på det andra. Skillnaden finns, men den är marginal. Sen "coach"? Vad tusan är det? Jag tycker det är något diffust.
Men det roliga är att man kan köpa saker (tröjor, kuddar, koppar, mobilfodral) där den hurtige Skippar poserar med ett sällsamt men vänligt leende.
Vilken självbild har man inte om man säljer sådant här? Jag anar att denna Skipper överskattar sin betydelse här på jorden. Tar sig vatten över huvudet, en aning iallafall. Men, man ska ju tro på sig själv. Och det gör Skipper med bravur.

www.annaskipper.se

//Koppar

Haha, parodi...eller...nej!

Världens roligaste kvinna, Tina Fey, gör en parodi på Sarah Palin. Saken är den att hon gör egentligen ingenting utöver det Palin sagt och gjort.



//Koppar

Koppar är en fullkomlig idiot.

Jag sitter nu och skäms lite över mig själv. Jag insåg precis nu, för ungefär 30 sekunder sedan hur otroligt löjlig jag är. Detta utlöste detta självbetraktande:


Jag var ute och surfade på Aftonbladets hemsida som vanligt. Där fanns storys om mord, pirater, börsen, USA-valet, ja, en massa viktiga saker helt enkelt. Jag struntade i att hålla mig uppdaterad om världen, orkade helt enkelt inte läsa om det. Artikeln som dock fångade mitt intresse var denna. http://www.aftonbladet.se/nojesliv/klick/article3471019.ab


En nipslip av Salma Hayek. Jag prioriterade allså detta emot världens problem, sport och allt, allt allt.


Men det var inte slut där. Det som fick mig att totalt tappa förtroendet för mig själv var detta. http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article3472162.ab.


Apor som jobbar som servitörer.


Alltså, urfallna bröst och apservitörer, det är min kopp med te.

BILD: Ett miffo!

Er idiot// Koppar

En rejäl besvikelse

Jag har under en kortare tid förälskat mig i serien Entourage. Några år senare än alla andra, men ändå. Under några veckor runt skolstarten låste jag dörren, kastade bort nyckeln och gick under jord i några veckor. Gick ner mig totalt. Kunde kolla säkert 12 avsnitt vissa dagar.

De sista fyra veckorna har jag fått dra ner min jämvikt mellan utbud och efterfrågan rejält. Jag har, precis som alla andra, blivit kvoterad endast ett avsnitt per vecka. Möjligheten att dynga ner sig i några sköna timmar är borta. Kvar finns endast 22-28 minuter i veckan att fördela. Varje måndag, tidigt på morgonen, släpps ett nytt avsnitt på nätet, som jag självklart plockar ner direkt när jag vaknar. En hel veckas väntan har burit lite frukt för den 21-åriga filantropen från Sala. Man planerar vilken tid under dagen man ska spendera den här guldfärgade halvtimmen och om man ska lägga en god måltid samtidigt för att få ut maximal effekt. Idag hade jag varit i skolan från 10 till 18 och kom hem något sliten efter skiftet när jag bestämde mig för att kolla på det femte avsnittet i säsong fem. Och vilken jävla hurring jag fick. Förväntningarna var skyhöga men i det här avsnittet var nästan introt bättre än själva avsnittet. Kort och gott: det måste ha brunnit i huvudet på manusförfattaren.

Nu dröjer det alltså en hel vecka tills jag får ett nytt avsnitt. Ungefär lika länge som det kommer ta att komma över det här psykiska rånet i mitt huvud.

Er flanellskjorta i bokföringen /Bark

Lite kommentarer runt anti-hajmannen

Läste precis igenom Koppars inlägg om den där hunden som höll på att bli en bit av havets buffé för den gastronomiska hajstackarn. Koppar har belyst den centrala komiken i hela historien på ett mycket vaket sätt, men jag har några kommentarer kring artikeln, jag också. Det första som spontant poppar upp i mitt huvud är den superhjältebaserade matten i det här hundförhållandet. Är det verkligen hans hund? Har han hittat den här hunden på gatan, slängt på den ett bandage och sprungit iväg som en avlöning till världspressen?

De intervjudelar som ges i artikeln belyser endast den här Greg LeNoirs otroliga handlingskraft i bråket med havets konung. Han ger en bild av sig själv som en slags "över-naturens-lagar-människa" som ingen kan jävlas med. Inte ens hajarna. Han belyser detaljerna med noggranna jämförelser, som då till exempel: "jag träffade nacken, det var som att slå mot batong". Allt är noga uträknat in i minsta detalj. Kalla mig cynisk, men det här luktar skumt i min bok. Nej du, Greg LeNoir, det här tror vi inte på. Försök igen nästa år.

Tror ni mig inte, kolla blicken på bilden. Den avslöjar hela den här soppan.

Er härskare i lågkonjunkturen /Bark

Hajattack mot hund

Den här hunden har blivit attackerad av en haj. Hundens ägare såg tydligen attacken och gav hajen en knytnäve i nacken. Hajen släppte då hunden. Jag har läst artikeln många gånger. Jag tycker den är fin. Mannen berättar om sin kärlek för sin hund. Han och hans sambo har ju inget barn, så hunden blir i princip deras barn. Sådan kärlek! Men det är en sak som förbryllar mig och som jag inte riktigt förstår. Det är Gregs beskrivning av hur mycket av hunden som hajen hade i sitt gap. Såhär säger han om det:

- Hajen hade nästan hela kroppen i sin mun. Bara huvudet och tre ben stack ut

Nästan hela kroppen? Huvud och tre ben stack ut? Hur går detta ihop? Om huvudet och tre ben stack ut så är det ju rimligt att hajen BARA hade ett ben i munnen. För titta på hunden. Den är ju liten.

Bilden ger mig också fnissningar. Titta så sött han håller i sin grodkompis - fniss!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3464482.ab

Hund!

//Koppar

Aftonbladet: Svenska katter är feta!

Nämen dra på trissor och stoppa pressarna. Dagen efter att Anna Book "kommit ut" och berättat den surrealistiska historien om hur hon har "bantat sönder sin kropp" kommer alltså denna "tjockchock". Våra katter blir allt fetare. Det beskrivs som "ett stort problem". Katterna kan mycket väl få både diabetes och åderförkalkning. Jag ryser till när jag läser artikeln. Vad ryser jag åt? Jag känner efter. Jo, det stämmer, det måste stämma - jag har aldrig brytt mig MINDRE om någonting annat än denna artikel och dess innehåll.

Saker som potentiellt skulle beröra mig mera än "kattartikeln" länkad längst ner.

- Gyllene Tider återföreningar

- Elin Klings "dagens"

- Jonas Brothers "kyskhet"

- Bostadsräntan

- Top Model 47

- Ranking the Stars

- Linda Rosings nästa satsning

- Sexuell revolution

- "Varuhuset" repriser

- Martin Björks senaste erövringar m.m.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3411349.ab

//Koppar

Koppar + Bark = ihop?

I fredags var jag och Koppar på dejt. Jag säger det direkt utan några konstigheter, för jag vet att det har snackats. Nu ska vi gå till botten med det här. Efter en lång skolvecka med tiotals timmar i den akademiska svängen var vi redo för lite semester. En verklighetsflykt, helt enkelt. De ursprungliga planerna var att vi skulle ta ryggsäckarna och backpacka bort till Erik och Karin i deras lilla hissparadis, men där var vi inte välkomna. Vi tog fram våra främsta argument om ett par bira och lite umgänge med Örnstugans ambassadörer, men han var svårflörtad, den där Holmgren. En kväll i spillror, tänkte man i studens hetta. Men precis när jag hade kastat mig ner i ett varmt bad för att tänka över livets stora gåtor så löste jag en. Pang.

- Eureka, skrek jag till min medbrottsling i vardagsrummet.

Stora män kliver fram i svåra situationer, och den här gubben levererade absolut den här gången. Min storartade lösning innehöll mat, ett par bira och en tur till biomörkret. Koppar nappade direkt. Men em skulle inte ha gjort det? När vi kom till biosalongen för att boka biljetter till "Tropic thunder" insåg vi vad vi hade gjort. Vi hade gått på en klassisk dejt. Ja, mer renodlat blir det inte i dejtsvängen. Resten är historia, som man brukar säga.

Baksmällan blev väl tilltagen dock. Jag var ute på Statt i Sala igår och träffade på Koppar. Stämningen var riktigt obehaglig. Man kunde nästan ta på den och forma små pinsamma Koppar- och Bark-figurer i klinch. Två små lergubbar som håller hand och stinker kärlek. Jag vet inte hur läget är idag, men jag väntar spänt på att Koppar ska komma hem från jobbet så vi kan lösa den här historian. Jag har laddat upp med en massa manliga aktiviteter som t ex. armbrytning, Tabasco-shots, Chuck Norris-filmer och liknande saker. Vi får se hur det går. Håll tummarna.

Er penna i cyberrymden /Bark

Söker ni Koppar under helgen?

Ja, som rubriken lyder - söker ni mig under helgen så kan jag nu berätta var jag kommer att befinna mig. Jag åker ifrån Uppsala till Sala och anländer vid OKQ8 vid 15:00. Det är jag som där står i arbetskläder och serverar korv och annat skräp till människor som troligtvis är så kallade "free-frags" d.v.s. kompletta "lowlifes" d.v.s. idioter. Troligtvis ler jag. Kanske en gnutta falskt. Men till synes på ett bra humör, vilket jag inte alls är. Vill du underlätta för mig, gå då tillväga på detta sätt:

- Ha pengar redo (stå inte och leta efter "rätt" sedlar som tar en massa tid)
- Beställ inget som innebär att jag måste engagera mig i dig
- Var trevlig
- Köper du lotter, så säg på inga som helst villkor frasen "en med vinst".
- Köper du bensin, så nämn på inga som helst villkor prisets exeptionella höjd.
- Använd dig aldrig, ALDRIG av frasen "jag bugar och bockar".

Det finns mer jag skulle vilja nämna, men det skulle ju också förstöra mitt goda servicerykte som jag har byggt upp. Följer du dig av dessa guldkantade regler ska du troligtvis kunna få ut något din vistelse på OkQ8 i Sala. Vi är ju ändå "macken som har allt". I LOVES IT!

//Jobb-Koppar

Kom igen nu

Nu har jag fått svart på vitt varför jag tappade lite motivation i bloggandet ett tag. Inte en enda kommentar så långt ögat når. Det tycker jag är på tok för dåligt med tanke på att jag i statistiken ser att det är folk som går in på den här sidan. Ni kommer straffas med ett uteblivet inlägg från min sida idag, för det här räknas inte som ett inlägg. Bara ett litet klargörande.

Kom igen nu! Skriv något i alla fall, vad som helst.

Vi syns imorgon.
Er åsna i en Hästens säng /Bark

Anna Bergendahl, din jävel!

Idag kollade jag på Idol. Igen. Inför den här säsongen sade jag åt mig själv att försöka hålla någon slags värdighet och inte kolla på det där Let's Dance-besläktade programmet. Hela det där släktträdet med just Let's Dance, Idol, Talang, Melodifestivalen och nu Stjärnorna på is gör mig på många sätt trött och lite småäcklad. Det finns nämligen folklighet och sen finns det folklighet. Två ord, samma stavning - men inte riktigt samma ord. Folklighet i bemärkelsen omtyckt och accepterad av den stora massan är helt okej. Här ingår t ex Håkan Hellström och Allsång på Skansen. Sen har vi folklighetens onda kusin folklig. Här ingår dessa program. Den här folkligheten är så utspridd att folk bygger hela sina liv efter programmen. Man går till jobbet på måndag och reflekterar med sina arbetskamrater om den där lilla grabben i Talang som kunde kasta upp en ballong i luften, trots att han var så liten. Det fnissas och tjoas i ungefär två dagar om det här. Sen när onsdagen har stämplat in i kalendern, då börjar man prata om helgens godbitar och trissa upp förväntningarna både på jobbet och hemma. När fredagen väl är framme sitter man samlade i soffan och bara njuter av den totalitära underhållningen som läggs fram på tablåns smörgåsbord. Sen börjar det om.

Min beskrivning av den där folkligheten är bara en promille av anledningarna till att jag inte gillar dessa program. Men nu till min ursprungliga idé av det här inlägget. Jag satt och kollade på Idol och drog på dem där förbjudna skrattgroparna när ingen såg, men sen kom Anna Bergendahl. Och som hon stormade in i mitt hjärta. Juryn plockade upp henne till sitt lilla kontor för att ge henne det där beskedet om hon har gått vidare eller inte, när de plötsligt ber henne sjunga igen. Lika nervös som den där jättenervösa killen i tidigare avsnitt börjar hon sjunga. Och som hon sjunger, den där Bergendahl. Juryn blir givetvis överlyckliga över sin lilla diamant och överrumplar henne med beröm tills hon börjar grina av lycka. Storbaggen säger det vi tänker: "Hon har ingen aning om vilken talang hon är". Här händer det intressanta. Min kropp börjar agera på ett sätt som jag inte har känt sen man slopade det feodala systemet i Sverige. Jag känner att tårkanalerna börjar arbeta febrilt efter det mycket långa uppehållet. Det hela resulterar inte direkt i att jag börjar grina, men nog fasen var det nära. Hade det inte varit för att tårkanalerna hade varit så fulla av damm att tårarna var tvunga att användas som rengöring så hade det nog droppat en liten salt tår på kinden. Den känslokalla maskinen har blivit en mänsklig varelese. Fan ta dig, Anna Bergendahl. Men både du och jag vet att du redan är förlåten.

Ert seminarie på lågstadiet /Bark

Oprovocerat påhopp

Precis när man har lagt det rysk-georgiska kriget i kylboxen börjar ett nytt. Ett större krig. Och inte ens en kylbox skulle kunna kyla ner den här infernoliknande fejden. Det hela började på Facebook för ett par dagar sen när jag skulle bjuda in min kompis till en liten förening. Precis som du säger till din kompis att han borde hänga med och träna lite judo med dig en kväll i veckan, ville jag bjuda in min kompis till en liten sammankomst. Så här såg min inbjudan ut:

Hej! Jag heter Michael Jansson representerar Svenska Ungdomarnas Matematikförening (SUMF). Vi är mitt uppe i en konferens i Tierp där vi löser lite gåtor, knep och knåp, sudokou och joxar ihop lite enkäter till framtida medlemmar i våran talrika förening där vi vill ha med dig som medlem! Hur kan jag vara den lyckligt lottade i denna rekryteringskampanj frågar du dig säkert. En av våra diagramgeneraler från Visby hade tydligen sett ditt plyte i en dokumentärfilm om "speciella individer", och tyckte att du såg ut som en kandidat till våran sannolikhetsdivision i truppen. Gillar du sannolikhetsläran och dess mystiska framtoning, Erik?Vi brukar normalt ha auditions när vi värvar, men allt du behöver göra är att lösa några små gåtor inom detta arnrika område. Gnugga geniknölarna för nu kör vi!
1. Vad är chansen att du någonsin blir clean om du har en tärning med ditt ansikte på alla sidor?
Hör av digBästa hälsningar /Adjunkten från Bromölla

Det tar inte mer än några timmar innan han öppnar Pandoras ask, och bjuder mig på den här:

Tackar hjärtligt för inbjudan men måste tyvärr avböja. Jag har precis kommit igång med en kampanj för att utrota alla småstadsskojbloggare från denna planet. Vi har riktat in oss på ett par så kallade "easy kills" som har sin tillflyktsort i Flogsta i Uppsala. Sedan går vi över till lite tyngre "game" inom den svenska kultureliten. Mvh General Killjoy.

Det där accepterar vi inte, eller hur?
Er bryggmästare i bibelbältet /Bark

Koppar lackar ur på Bokia.

Idag har jag haft ett besynerligt hett temperament. Sydeuropeiskt nästan. Jag har fnyst åt kassörskor, dömt människor jag tyckt varit pubertala samt kastat långa blickar efter folk som använder "med-merakort". Att Bokia börjat med detta bonuskort(med-mera) gör mig en smula irriterad. Deras ordinära betjäningstempo var ju redan innan detta kort under all kritik. Nu får man ju planera WC-besök och gärna ta med sig fika för att kunna uthärda dessa köer.

Don´t let the bastards get you down!

//Koppar

Ringrostig

Det är en konst att blogga. Många förstår inte den här konstformens komplexa problem, och då framförallt inte jag. Såvida man inte bränner av en klassisk tonårsblogg där man berättar om vilken färg på tomaten man hade på smörgåsen imorse eller hur jobbigt det är att befinna sig i sin egen person, så kan man lätt stöta på några små hinder på vägen. När jag och Koppar startade den här litteraturhistoriska epoken för några månader sen var flytet nästan oförskämt bra. Det var som en torrfluga som efter ett perfekt första kast bara flöt i total harmoni nedför strömmen där fiskarna, vilket är symboliken för er läsare, nappade med en hungrig blick.
Inte helt olikt en stå upp-komiker analyserade vi varenda situation i vardagen, och berättade det på vårat vis. Ett sätt som kom att bli Örnstugans sigill. Dagarna gick och inläggen blev färre. Flytet försvann och allt som fanns kvar var två pojkar som fastnade med flugan i trädet ovanför. Där satt vi fast ett bra tag.

Nu har vi ryckt loss spöet och börjat om från noll igen. Vi står på gräsmattan och övar som de små pojkar vi var när vi först började med den här bloggen. Det är klart man är lite ringrostig, eller hur? Som idag, när jag satt i skolan i 9 timmar för att sedan avsluta dagen i soffan med lite mat. Imorgon kanske jag till och med blandar in Friskis och Svettis i bilden. Tänk er en smaskig analys av den dagen. Summa summarum: jag är ringrostig och kan inte utvinna så mycket roligheter ur sådana här dagar. Än. Vi syns imorgon.

Er dominobricka i pelikanfallet /Bark

We're back, baby!

Det känns skönt att vara tillbaka i gemet igen. Ge lederna och musarmen en riktig genomkörare, precis som förr i tiden. Koppar gav er den formella, officiella och mycket omtalade varianten av vårat uppehåll från bloggarnas miljonindustri. Här kommer den mörka smutsiga versionen av våran frånvaro.

Allt började förra månaden, när sommarens högsäsong började närma sig sitt slut. Augusti var inte längre juli, helt enkelt. Kvällarna började bli mörkare, nätterna visade oss kylans rätta ansikte och den där känslan av att vara ungdom igen var som bortblåst. Vi vaknade alla upp i mitten av augusti och insåg att vi inte längre var 21 längre. Kroppshåret började hitta ut inför vintern och de bara fötterna hade sett dagens ljus för sista gången det här året. En känsla av tomhet och meningslöshet var något vi helt enkelt fick svälja tillsammans med den forntida stoltheten. Vissa av oss satte ner foten och sa nej. Allt för många gånger har vi sett nio månader vinter och alla komplement som följer årstiden med. Nu fick det vara nog.

Efter en noga planerad kupp på Facebook hade jag samlat ihop mitt gäng. Vi satte oss ned och ritade upp en mindmap större än 1790-talets förväntningar inför maskeradbalen. Vi ritade små bubblor med diverse sommarkänslor, för att sedan kunna hitta den slutgiltiga passagen in i evig sommar. Vi bestämde oss för Ernst Kirchsteiger. Det här var alltså över en månad sen. Mycket har hänt. Idag består vi av 46 medlemmar, varav en ordförande, två suppleanter, en kassör, en "hemmafixare" och fyra barfotageneraler. Det brukar vara ungefär 2-3 spontana möten i veckan där vi pratar om allt som rör Ernst och hans person. Vi brukar planera inför vårt första barfota-VM i Tierp 2010. Mycket planering blir det. Vårt främsta mål inför denna barfotade sammandrabbning är att etablera oss lagom till OS i London 2012 och Västmaniaden 2009. Sen vore det alltid en bonus om vi kunde få in en fot till midsommarafton i Svedboäng år 2011. Det blir några intensiva år, kan man lugnt säga. Nu sitter ni och frågar er hur ni inte kan ha hört om den här föreningen förut. Svaret är att den har varit hemlig. Vi har sett oss som ett gäng pionjärer i det underjordiska sociala systemet. Vi brukar skämta om att vi är "hotet från under Sommartorpet". Men allt gick i spillror idag.

Igår gick Koppar till tatueringsstudion Rough stuff för att fixa den där tatueringen han så länge har pratat om. Han låg och filosoferade om en arm full av tribaler i förrgår, men ordet är inte längre vad det brukade vara. Han gick och gjorde en Ernst-tatuering. Föreningen är historia och vi är tillbaka i Örnstugan igen. Det känns väldigt skönt, för det var mycket med den där föreningen. Ni kan läsa om upplösningen i föreningen HÄR.

Jag tjuvkikar lite på Koppar och lägger in dagens citat från Flogsta idag.
Fan vad skönt det skulle vara att inte ha en kuk ibland - Koppar

Er graf i Hedmans förflutna /Bark

Nytändning!

Örnstugan beklagar denna lilla paus som vi nu haft. Jag(Koppar) känner nu för en nystart. Givetvis vill jag även ha med mig Bark i detta. Den lilla paus vi haft skyller vi på diverse saker. Bl.a. har vi flyttat en massa. Mest åt bekanta men även åt främlingar. Bara hjälpt till. Med tiden har vi också hunnit bli ganska tråkiga. Loja. Men, för att använda en klysha, "efter regn kommer solen". "Solsken"? Tja, skitsamma, ni förstår - ni"kopplar".

Som bevis på min nytändning ska jag införa ett segment. Detta lilla inslag har jag valt att kalla "Dagens Flogsta citat". Det kommer vara ett citat som måste ha yttrats inom våra väggar här i Flogsta. Det kommer alltså inte alltid vara vi som bor här som kläckt citatet, men det måste ha sagts här.

Dagens Flogsta citat 22/9

"Men bryn då jävla skitkorvar"
Sluggo steker korv men han tycker att det går något för sakta.

//Koppar

Skolan - Örnstugans nemesis

Japp. Det är skolans fel att vi inte skriver. Vi tröttar ut våra hjärnor med all den information vi dagligen försöker att memorera. Det finns helt enkelt inget mer att hämta "där uppe". Vi pressar oss, men ibland är det inte nog. Nu är det dock fredag och kroppsdatan får vila lite. Jag tänkte då trycka ur mig ett blogginlägg...

Men vad ska jag skriva om? Vad har hänt?

Jo, mycket. Svarta hål som kan spränga världen, stjärtfluss, idol (såklart), exotiska spindlar i Svea, massor av flyttar, ja mycket finns det.
Men vad ska jag skriva om? Hmmm...?

//Koppar

MSIS

Jag har inte så mycket att säga om matchen igår, förutom att Sverige borde ha vunnit den där sammandrabbningen. Albanien hade t ex en spelare som spelade i division 2 i Sverige för några år sedan, när majoriteten av våra spelare var utlandsproffs redan. Man undrar om den här albaniern skröt om hur han var utlandsproffs för sina polare på den tiden. Gick runt och var mallig i ren Måns-i-Pelle-Svanslös-anda. Skröt om hur han lyfte en lön som bestod av skobidrag, tvättade matchtröjor och en klapp på axeln när han nu hade blivit utlandsproffs. Mr superstar in sports, eller MSIS som akronymen skulle ha varit. Han hade alltså kunnat spela i Heby när Zlatan spelade i Juventus.

På tal om ingenting skulle jag vilja konstatera att den här bloggen börjar bli allt mer lik en riktig blogg nu på sistone. Jag har börjat skriva korta ointressanta inlägg om vad jag gör för tillfället. Det börjar smaka beskt om mitt författarskap. Jag känner att det börjar bli dags för ett gammalt hederligt inlägg i ren krönika-anda igen. Smälla av ett inlägg så långt att du måste scrolla åtminstone två gånger för att se hela texten. Sen tycker jag även att Koppar har blivit förfärligt dålig på att sätta sig vid datorn och skriva. Det händer på tok för sällan, och motiveringen är: "Jag har ingenting att skriva om". Kolla på mig, jag skriver om ingenting.

Nu ska jag klura på en krönika till söndagseftermiddagen.
Er "dirty dancer" i Masarnas cheerleader-lag /Bark

Albanien - Sverige

Jag har varit fruktansvärt sugen på att blogga hela dagen, men jobb och barnvaktande har kommit i vägen för min poetiska resa. Nu sitter jag äntligen lutad över tangenterna och joxar ihop ett inlägg igen. Men vad ska jag skriva om? Fotbollsmatchen mellan Albanien och Sverige börjar om ungefär 10 minuter så stressen börjar bli påtaglig. Även nervositeten börjar kännas i luften. Man kan nästan ta på den.

Poängen med det här inlägget är att jag kommer tillbaka senare ikväll, så eran väntan på mig är inte förgäves. Men avbryt inte erat tv-tittande innan matchen är slut, för innan dess kommer det inget inlägg. Nu ska jag skära lite kallskuret och ugnsbaka ett par pommes chateu. Syns ikväll. Heja Sverige.

Ert Sverige utan Daniel Andersson /Bark

Back to reality

Igår kollade jag på 13 avsnitt av Entourage. Jag gick ut en gång på hela dagen och det var när jag skulle köpa mig en dosa Ettan portion. Nu ska jag till skolan och ut bland människofolket igen. Tankarna som far runt i huvudet på mig är en skräckblandad förtjusning, där jag inte vet vad som kommer hända. Hur funkar det i världen nuförtiden? Det måste ha hänt mycket sen jag sist begav mig ut. Nu ska jag testa.

Er mus i joysticksbaserade spel /Bark

Stadium - inget för sportutövare

Nu har det gått två dagar sen jag berättade om den talang inom tennisvärlden som rimligtvis borde ge mig årets Jerring-pris. Idag skulle jag och Koppar ta nästa kliv in i den professionella magnituden då vi tänkte köpa oss ett varsitt tennisracket på någon sportaffär i bygden. Riktigt så lätt skulle det dock inte bli då det inte fanns en enda sportaffär i hela Uppsala. Blinda av hopp och lycka vurpade vi in på Stadium, som brukade vara en allmänt erkänd aktör inom den sportsliga arenan, men tydligen hade vi en alldeles för skev verklighetsuppfattning. Stadium har uppenbarligen bytt nisch - i smyg. När vi frågade expediten om han hade någon aning var vi kunde hitta på dem kollande han på oss som något en havskatt släpat ner på havets botten. Svaret blev att de hade valt bort racketsporter i sin exklusiva affär. Det är klart de inte kunde ha något som var besläktat med sport i sitt lilla tillhåll. Där fanns det bara plats för täckjackor, mössor och andra september-saker. Silly us.

Sen gick vi därifrån med svansen mellan benen och skämdes hela vägen till Flogsta. Nu sitter vi här och undrar om ICA fortfarande säljer matvaror, för nu börjar det bli dags för lite mat. Vi syns imorgon.

Er rumsrena gäst på Guldbagge-galan /Bark

Koppar är sjuk.

Jag är sjuk. Jag har ont i halsen, är trött i kroppen och har en trolig feber. Dock är det ingen i min vänskapskrets som tror mig. Dialogerna emellan mig och Bark lyder ungefär såhär:
Jag - Usch, jag är så jäkla sjuk!
Bark - Haha, jovisst. (ironiskt)
Jag - Jo, men jag mår jättedåligt på riktigt.
Bark - Okej, jag tror dig. Ska du med och dricka öl imorgon?
Jag - Ja, kanske.
Bark - Men du är ju sjuk?
Jag - Men jag kanske tillfrisknar
Bark - Haha, javisst.

Det är inte kul att bli betvivlad när man befinner i sådant här skört tillstånd. Dessutom vill jag verkligen bli frisk. Det är underligt, när man är frisk vill man vara sjuk och vice versa. Man får aldrig riktigt som man vill. Det är en jävla soppa det här med förkylningar.

//Koppar

Moderniseringen i tennisvärlden är nära nu...

I helgen har jag spenderat min tid på främst en syssla - tennisen. Och som jag har spelat. Om ni bara visste. En som vet är Erik Holmgren. Men för att spola tillbaka bandet lite innan vi går in på den utklassning, eller "utkrossning" som många valde att kalla det, kan vi bygga upp historien lite.

Michael Jansson föddes på natten den 18 mars 1987 på BB i Västerås. Det var på många sätt en otäck och mörk natt när Bitte efter timmar av pina och smärta lyckades trycka ut den 3950 gram stora bebis som senare skulle bli upphovsmannen av det här blogginlägget. Michael var en mycket söt och älskad liten pojke i familjens umgängeskretsar. Alla ville pussa och krama den lille västmanländska krabaten. Tiden gick och Michael växte upp. I tonåren spatserade han runt i diverse idrottshallar och klubblokaler för att hitta sin väg i det atletiska samhället. En plats bland de stora och en väg in i den fysiska 1000-metersklubben. Det kastades människor och drömmar på judomattan, det simmades fjärilssim med precision och elegans i Lärkans simhall och det dunkades Spalding-bollar i basketkorgarna. Han gjorde slut på gymnastikskor och svettband som SVT gör av med pengar på design. Michael visade prov på pondus och talang i många sporter, men hittade aldrig helt rätt. Han blev aldrig den superstjärna som den svenska idrottsvärlden har suktat efter i så många år. En ny Gunde Svan, typ.

Först vid 21 års ålder hittar Michael rätt. Tennisen. Denna överklassport som har häcklat oss medelklassdebutanter i så många år har äntligen fått en knäpp på näsan. Ett stort steg för tennisen, men ett ännu större steg för medelklassen. Sportens svar på Petter, ungefär. När det i helgen utspelades ett sjöslag på centrecourt i Sala stod jag i centrum. Om jag kom ut som en klamydiafri sjöman ur detta sjöslag, hade min motståndare inget annat än ett haveri i världsklass i bagaget. Jag har nog inte helt insett vilken briljans jag visade upp i helgen. Fyra år kvar till OS i London. Nu åker vi.

Er kofångare i Indien /Bark

Koppar utar sig själv.

Jag vet inte orsaken till att Örnstugan har en liten svacka. Kan det vara brist på gehör? Kan det vara så att vi har upptäckt ett liv utanför bloggen? Jag vet inte. Men vi ska givetvis bättra oss. Nu till en historia.

Imorse blev jag "vän" med en syssling på facebook. Denna syssling har samma efternamn som en av mina bättre kompisar. Jag märkte till min fasa att dessa två också är "vänner" på facebook. Kan det vara så att jag är släkt med en av mina bättre kompisar? Så, Jocke, vi kanske är släkt. Nu ångrar jag verkligen den där blöta fyllenatten vi spenderade tillsammans. Hör av dig!

//Koppar

Madonna är tokig.

Titta på denna bild. Den är tagen vid Madonnas turnéstart. Jag finner att den ger upphov till många frågor. Vad gör hon på bilden? Är det en dans? Är det någon sorts insektsdans? Spindeldans kanske? Och varför har hon bara trosor på sig? Hennes lår är vältränade och hon kanske vill visa dom, visst, det är en teori. Men dom är ju inte fina. Det ser ut som två limpor. Eller julklappar med tröjor i.
Tyckte detta var lustigt, eller amusing som jänkarna säger.

//Koppar

Flogg!

Nu är vi tillbaka. Ni känner igen er. Det vankas flogg i örnnästet. Ställ om rangordningen i kronologisk ordning - för nu kör vi. Den saga som senare kommer figurera i triologier började ikväll i Flogsta. Jag och Olle hade varit ute på stan och kollat löpardosor för framtida Troja-kroppar när vi bestämde oss för att dra mot sydligare breddgrader för att raka av hans hår. I min nyöppnade "Barbershop" plockade jag bort hans hår som en medvetslös massös plockar poäng i "Jakten på ökenguldet", när det var aktuellt. Efter det gick vi på Stockholms nation för att slänga ut några tjugor i puben där. Det gick helt enligt planerna, som man brukar säga. Oj, vad det ligger Selma Lagerlöf-liknande ansikten i kassaapparaten där. Tjugor och tjugor, man får aldrig nog.

Jag är just nu i ett onyktert tillstånd och borde därför inte styra det här moderskeppet i graven eller diket utan några grunder. Nu ska jag sova, men Gud vad härligt det är att ha er ombord. Jag känner mig som en sjörövare när jag har snott er på den här kärleken.

Er vurpa i kurvan /Bark

Två idioter.

Idag fick man se en bild på arbogamordens skyldiga. Det var en idiot. Dock hittade jag två till. Nämligen dessa två praktnollor!

Dessa två kan inte hitta en plats i äktenskapet, eller samhället, när vi nu fått ett mer jämnställt klimat. Bl.a. tycker dom att ömhet kan visas med en smäll på käften. Mera skriver dom: "Hur kan vi hjälpa misshandlade kvinnor, om vi hymlar med den magnifika kraften i ett försoningsknull?"

Det är vackert sagt. Verkligen! Begåvat också.

//Koppar

En era är förbi

Igår hände något mycket speciellt i mitt liv. Vi sålde min bil. Allt kom lite som en chock, men efter ha smält hela upplevelsen under ett dygn så känner jag ändå att det inte kom som någon överraskning. Under en lång period har sjukdomarna kommit och gått lite som de vill. En intensiv sida i sjukhusjournalen, kan man säga. Avgörandet kom när jag och mamma åkte ner till OK/Q8 där läkaren konstaterade att det skulle kosta flertalet tusenlappar att få upp han på benen igen. Vi tänkte lite och kom fram till att han inte hade tjänat ihop till det på slutet. Hade det varit sommaren 2005 hade jag inte tvekat. Fan vad bra du var då, bilen. Bildoktorn såg att vi lekte med tanken om att avliva grabben på bilskroten, men då tog han saken i egna händer. Han frågade om han fick adoptera Passaten. Det fick han.
Så nu när vi ser EXW090 ute på vägarna ska ni veta att det inte är jag som håller i kopplet längre. Jag har släppt det där nu. En era är slut.

Hoppas du har det bra, "Den oxblodsfärgade faran" - jag saknar dig redan!

Er adopterade Passat i Jolie/Pitt-familjen /Bark

Sanna Nielsen

Idag på Expressens söndagsbilaga fanns det en liten bild med Sanna Nielsen på framsidan där hon hade ett citat under bilden som löd: "Inga killar vågar ragga på mig". Jag vill inte vara elak mot dig Sanna, men det kan finnas andra anledningar till att inga killar raggar på dig. Till exempel att din person är lika intressant som en siffra i matteboken.

Er tand bredvid munsåret /Bark

Feriearbetande hjärna

Sommaren är snart slut. Likaså den ferieanställde polacken i hjärnan min. Idag när jag hade ätit upp min lunch på jobbet så skulle jag ställa in tallriken och medhörande bestickfamilj i diskmaskinen. Den började bli ganska full, det buktade nästan ut tallriksformade bucklor på framluckan. I med en Yes Powerball och sen körde jag igång den genom ett tryck på den första knappen ögat hann registrera. Sen gick jag och satt mig i soffan, ganska nöjd och belåten med min sunda hjälpande hand. Det är här det kör ihop sig för mig. I ett par sekunder fick jag ett uns av panikångest att jag kanske skulle ha kollat hur varm disken skulle köras. Som en tvättmaskin ska granskas, ungefär. Det kom upp ett möjligt scenario där disken skulle ha krympt på grund av en allt för hög värme. Som i en tvättmaskin, ungefär.

Det kom upp bilder på de stora mustiga tallrikarna i dockservisstorlek. Knivar i fickknivsformat. Glas små som sakékoppar. En diskmaskin som nästan krymper själv för att jag hade dragit igång ett alltför varmt program.

Det här är alltså tankar ur en universitetsstuderandes huvud. En hjärna som har lyckats åstadkomma ganska bra betyg i skolan tidigare. Alltså en kille som, konstigt nog, inte har gått på särskolan och fått jobb på Samhall efter det. Det kan man lätt tro. Till mitt försvar kan jag säga att det rörde sig om två sekunder av totalitärt IQ-läckage.

Er boll i en planekonomi/Bark

Koppar gråter till OS.

Det är dags för mig att vara lite allvarlig. Vi underskattar OS så oerhört mycket. Det är för lite OS-prat. För egen del är OS en gråtfest. Jag gråter till allt. Allt är ju så fint. Jag grät lite idag när Island vann sin semifinal i handboll. Det var så fint. Lilla Island går till final. Spelarna grät också. Dom var så glada. Att se riktigt bitiga och hårda män gråta av glädje kan ju få vilken sten som helst att visa lite känslor.
Jag grät även när en liten Etiopiska vann 5000 meter. Jag borde gråtit åt ARA. Men han var för bra. För härlig. För osvensk. Min absolut största idol numera.

Men aldrig har jag gråtit som när Cathy Freeman vann sitt guld i Sidney OS 2000. Jag tittade på det för en stund sedan. På youtube. Jag gråter ännu mera nu. Nu vet man ju denna saga. För det är en saga.
Cathy, som är aborigin, hade vunnit ett silver 4 år tidigare när OS utspelade sig i Atlanta. Nu hade spelen kommit till hemlandet Australien och Sidney. I 4 år hade hon haft stora förväntningar på sig. Alla krävde vinst. Hon hade även fått äran att tända den olympiska elden. En ära som oftast tillfaller atleter som lagt skorna på hyllan. Som redan gjort sitt. Man kan ju även tänka sig pressen från sitt ursprung. Äntligen skulle en aborigin få förgylla dagen för miljoner australienare. Denna press har nog ingen motsvarighet.
Jag kan titta på henne efter detta lopp. Man ser ingen glädje. Man ser inget. Inte ens lättnad. Det är en total urladdning i hennes känslovärld. Här har ni det. Det finaste ögonblicket i idrottens historia.



//Koppar

Pingishysteri

Det råder pingishysteri i det svenska folkhemmet. Och vad är mer folkhemsaktigt än pingis?
Jörgen Persson är mannen alla vill ha en del av. En liten del av det 42-åriga bakverket, bara. Man ser att de gamla Stiga-kläderna börjar inta catwalken i höstsäsongens kollektion. Det ryktas om att pingisracketen är höstens absolut hetaste accessoar. Det är årets truckerkeps. Även pingisbollarna har tagit steget utanför ungdomsgårdarna och blivit en del av den trendiga interiörmarknaden. I nästa nummer av "Allt i hemmet" kommer man bjuda på en extra bilaga i vilken man går igenom pingisbollarnas betydelse och funktion i det moderna hemmet. Man kan ställa fram en Kosta Boda-skål med vita och bruna bollar på vardagsrumsbordet, eller helt enkelt sticka ett överkast till sängen - av just pingisbollar. Jag vill inte avslöja allt för mycket, men vi kan lugnt konstatera att pingis är på tapeten precis överallt.

Efter att ha sett några Jörgen-matcher och Youtube:at lite gamla Waldener-pärlor upptäckte jag en sak. Spelarna måste hämta alla utslagna bollar själva! Om den lilla ettriga kinesen på andra sidan bordet dukar upp en "smash" så det bara sjunger om bollen när den sticker iväg, lär man hämta bollen själv. Vart fan tog Kalle vägen egentligen? Bollkalle alltså. Mycket är rockstjärneaktigt med pingis, men inte detta. I tennis har man flertalet funktionärer för den här sortens problem. När Federer ska serva flyger det bollar från alla håll och kanter, där han kan välja ut vilka bollar han vill ha. De andra kastar han bort som en bortskämd liten unge, men nog står det alltid ett par bollhungriga gossar och plockar in de här bollarna. Helt besatta av att samla in bollarna är de. När J-O Waldner, en legend, ska serva får han hämta sin egen boll. Och bara en boll. Helt sjukt är det. Nästan på gränsen till äckligt. Jag tycker man borde stuva om i pingisvärldens regelbok. Och kanske, kanske skumma igenom brottarreglerna på samma gång.

Er hand i näven /Bark

Första löpet

Sådär, nu har jag avslutat mitt första pass i jakten på Brad Pitts kropp i Troja. Det gick sådär, kan man säga. En smärre katastrof skulle vissa kalla det. Ett mindre skalv på Richter-skalan hördes i takt med mina blytunga löpsteg. Det såg ut ungefär som när Nicolas Cage skulle springa med dem där magnetiska fängelsepjäxorna i Face off. Många droppar små bildar ett hav, eller hur är det man säger?

Till sommaren kommer ni se mig springandes på vågorna i det där havet. Jag kommer skutta fram i takt med Eric Prydz låt "Call on me" och svinga mina oxliknande lår i ett mycket bekvämt löpsteg. Ni kommer kalla mig Poseidon. Ni kommer offra hästar av finaste travsigill till er havsgud, som bara kommer sitta och skratta med sina jättebiceps. Hela världen kommer vilja ta del av min magnitud, mitt hav och mitt atletiska psyke. Det kommer gå tongångar om att jag ska göra hela världen till ett verkligt Waterworld, där jag blir eran Kevin Kostner. Vi syns då.

Er "smoker" i rökrutan /Bark

Förlåt!

Som ni vet har det funnits dagar då Örnstugan har fått lida. Dagar då gräsmattan har vuxit till en mindre regnskog och fönstren varit skitigare än kanylerna hemma hos Sanna Bråding. Då har det handlat om en dags frånvaro. Nu är vi uppe i tre dagar, jag och Koppar. Det ber vi om ursäkt för. Nu är det bara tre dagar kvar till feriearbetet har sjungit på sista refrängen för i år, så efter det glider jag in i den akademiska rondellens olika filer igen. Det betyder att jag kan blogga hela dagarna - till och med när jag är i skolan.



Man kan inte låta storhetsvansinnet ta slut med det planerade bloggandet, nu ska vi även sopa valkarna under mattan. Idag har jag köpt ett par nya löpardosor av Adi Dasslers finaste skomakarkonst. Den där nedsmutsade kroppen ska få sig en rejäl hurring i spåret. Det här, mina vänner, är Sveriges första satsning inför Beach '09. Kom ihåg hur tidigt jag var ute, när ni, nästa sommar ser en ryggtavla av den delikataste konstformen på stranden. Till höger ser ni tofflorna som ska förvandla mina gamla öl till vatten. Jesus skulle vända sig i graven om han hörde att hans gamla skrytgärning hade vänts åt andra hållet.

Er Adi Dassler i Crocs-fabriken /Bark

Sverige pwnar Ryssland.

Georgien kan andas ut. Sverige har äntligen satt ner foten och sagt till på skarpen. Alla militära samarbeten ska omedelbart upphöra. Det här kommer naturligtvis att påverka Rysslands offensiv. Att USA och Frankrike gått in och fördömt Rysslands agerande är ju helt betydelselös i jämförelse med Sveriges markering. Alla kan fördöma oss, men inte Sverige, kuken, tänker ryssarna. Med allra största sannolikhet kommer nu ryssarna dra sig tillbaka. Sveriges fotnedsättande var spiken i kistan. Vi har inte råd att förlora samarbetet med Sverige, sa den ryska överbefälhavaren Sergej Zubov.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kaukasus/article3126443.ab

FOTO: Den svenska flottan

//Koppar

Kräftfiske i Silverstaden!

Nu har man hunnit taggat ned lite efter gårdagens kräftmaraton. Ett dygn höll jag andan för ett gudabenådat kräft-triathlon som innehöll grenarna köer, alkohol och kräftfiske. Nu kan jag äntligen andas ut igen. Sala har som bekant mycket stolta anor inom det prestigefyllda sportfisket som "kräftnatta" just kännetecknar. Det pratades om dubbelfinal i tennis och den mycket haussade 100 meters-finalen i OS igår, men utanför kvällstidningarna och de övriga medierna kunde man se en minst lika nagelbitande final i Salas fiskeliv. En final utanför medias finrum, alltså. Ingen André Pops eller Jacob Hård fanns på plats för att kommentera spektaklet, så jag lägger nu uppgiften inom min radie. Multiplicera sedan den radien med pi - för nu kör vi.

Precis som i de olympiska spelen var man tvungen att kvala in till den stjärnspäckade uppgörelsen genom en masstart i köer. Hundratals människor samlades på parkeringen utanför gräddan av alla lokaler - Folkets park. Registreringen skulle börja vid 13.00, men hängivna kräftintresserade hade köat sedan 04.00 på natten. Precis som när Star Wars-filmerna skulle gå upp på bio för första gången hade de köande klätt ut sig dagen till ära. Igår kunde man se ett liknande evenemang där man var utklädda till kräftor (naturligtvis), men även kräftburar och den något otippade klassikern "den norrländska kräftskivan på norskt vis". Ett korrupt regelverk hos arrangörerna och en otroligt dålig beslutsamhet hos fiskarna senare var vi på väg. Kösystemet kan i dagsläget bara klassas som en ganska tidig beta-version av en framtida fullständig version.

Klockan hade nu blivit 17.00 och startskottet har precis tryckts av så det small i hela himlavalvet. Alla visste vad det rörde sig om. Burarna fick slängas i och kvällen var igång. Strax efter kom ännu ett knall, men den här gången rörde det sig om ett nästan totalt synkat ljud från ölburkar och vinflaskor i stadens alla håll och kanter. Även festen var igång. En magnifik folkfest som numera klassas som "the big five" i festival-Sverige. Hur gick det med kräftorna då?

Jo, den klassiska "vem-har-fått-flest-kräftor-tävlingen" fanns på plats i år också. Precis som flugor dras till bajs och surströmmingsfester dras till Ica, drogs även människor till strandkanterna. Hur många har ni fått? Går det bra? Är det någon storlek på kräftorna?
Lyckligtvis hade vi fått en respektabel mängd signalkräftor att visa upp för det dreglande folket, så vi kunde med lätthet utmåla oss som kvarterts kungar i tävlingen. Vi fick ungefär 40 st skulle jag tro.
Nu laddar vi om till distriktsmästerskapen om två år igen. DM 2010. Vi syns då.

Bild: Min förklädnad i kön till kräftfisket.

Er ädelost i Atkins-dieten /Bark

Höjden av ironi!

Som rubriken lyder handlar detta om ironi. För det har verkligen Nike lyckats med i deras senaste reklamfilm. Betänk att Nike är ett skomärke. Dom säljer SKOR! Detta är kul mina damer och herrar.


//Koppar

Tjuvlyssnat (och blev till neger)

Idag satt jag på ett kafé i Sala. Två killar steg in och satte sig bredvid mig. Dom började prata om Uppsala. Såhär löd det:

Kille1: Hur är musiklivet i Uppsala?

Kille2: Värdelöst, det var ju den här reggaefestivalen nyss men där finns ju bara knarkande negrer och en massa äckligt folk.

Där satt jag med mitt festivalband och hade reducerats (avancerat kanske) till en knarkande äcklig neger. Jag trivs i den rollen.

Ps: Den ena killen fikade i ett linne, undrar vem som är vidrig? Linnen på stan, fyfan!

BILD: Koppar

//Koppar

Det fula barnet. Kina gjorde det enda rätta!

Ja, alla har väl läst det nu. Flickan som sjöng så fint på OS-invigningen var en bluff. Det var playback. I själva verket var det en fulare flicka som sjöng. Rena E-Type bluffen alltså. Men jag anser detta inte vara så farligt. Det är ju snarare bra. Kineserna är bra. Medan vi siktar mot stjärnorna och landar i träden så når kineserna verkligen stjärnorna. Invigningen var fantastiskt. No doubt! Jag för en skulle inte velat ha den förstörd av något fult barn. Nej, fy sjutton!

Även om det har hänt förut så borde det hända oftare tycker jag. Minni Vanilli var ju först. Enorm cred ska dom ha. Senare kom nämnda E-Type. Nu Kina. Jag längtar till nästa. Detta är bra. Fatta hur bra Amy Daimond skulle vara om hon osade sex i en snygg förpackning. Magiskt! Eller om Babbens ironiska svennebananhumor framfördes av någon Slitzdonna. Amazing stuff!

Jag menar bara att vi inte ska vara så snabba att ta på oss våra moralrockar. Då förstör vi perfektionen. Vi behöver perfektion. Kina gjorde invigningen med bravur. Perfektion. Örnstugan likaså. Perfektion. Vi är dock perfektion utan några trick. Vettig sensationshumor i oerhört snygg förpackning. Två kalashunkar bakom tangenterna. PERFEKTION!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3083905.ab

//Koppar

Barks första lista

Efter ett par Koppar-signerade listor har jag blivit sugen på att vispa ihop en egen lista. En lista där alla ingredienser får det att koka i lädergapet på mig. En oktoberfest i salivform. Håll i något hårt och mustigt - för här kommer den!

1. Michael Phelps
Jag känner mig emotionellt utnyttjad varje gång Phelps dyker i poolen. De gamla inka-indianerna har redan börjat snickra ihop ett nytt djungelordspråk som kommer lyda ungefär så här: "När Michael simmar fjäril i bassängen, ligger Michael och spinner som en liten brun- och vitfärgad kattunge i takt med Black eyed peas låt "My humps" i sitt eget välbehag".

Vilken kille, den här Phelps.

2. Kina
Hela världen dömer ut Kina för deras något kontroversiella politik. Kina svarar med ett långfinger och arrangerar den största idrottsfesten som kan anordnas. Man byter ut fula ungar mot vackrare. Det här är så nära man kommer punk i nutidens historia, och kanske så nära punken vi någonsin kommer att komma. Odla några spikes och prata konstigt - för här kommer Yin Vicious.

3. H.K.M Carl XVI Gustaf
George W Bush har varit nere i Kina för att se sitt land tävla om de olympiska medaljerna. Det har blivit en riktig mediecirkus runt detta intåg i kommunistattraktionen Kina, där den ena bilden har avlöst den andra. När Fredrik Reinfeldt inte åker till Kina för att göra en "George" tar kungen saken i sina egna majestätiska klor. Här ska inte någon kort apliknande Atlanten-tönt ta all plats i media. Speciellt inte i Sverige. Nu är måttet är rågat. Kungen tänker nu åka till Kina och kliva ur den mediala skugga som lagt sig över honom de senaste dagarna. Ölandsfesterna har redan dokumenterats för det här året, så något nytt och fräscht måste hända. Det här är hans chans. En världsomspännande gränslös journalistikkår kommer önska att de inte hade ödslat så mycket fingerkraft på kameraknapparna när den där, som kungen själv säger, "apättlingen till president" var på besök. Länge leve kungen.

4. Liam Gallagher
Oasis är tillbaka - och givetvis Liam Gallagher. Ingen vet om det är ett album på gång eller om det är en stå upp-show som är det aktuella efter hans uttalande om Coldplay. Liam säger att Coldplays fans är tråkiga, men framförallt fula. Fula!
2000-talets roligaste uttalande är ett faktum. Det vore tjänstefel att inte ta Liam till Norra brunn.

5. Accepted
Världens kanske bästa film, alla kategorier. Den handlar om ett gäng slynglar som inte kommer in på college, så det beslutar sig för att starta en egen skola där man får göra precis som man vill. Ordet briljans får en ny innebörd. Ni kan läsa om filmen HÄR. Det konstigaste med filmen var att jag inte hade hört talas om den innan. Jag brukar annars ha ganska bra koll på vilka filmer som Oscarnomineras.

Ert midnattstrav på lunchrasten /Bark

Toto släpper låt

Efter låtarna Hold the line och Africa har nu rockbandet Toto bestämt sig för att göra en tredje låt. Med tanke på att bandets tidigare två låtar har varit ekonomiskt framgångsrika hoppas nu bandet även att denna skall komma att ge klirr i kassan. Men den ekonomiska biten sägs inte vara anledningen till detta tredje alstret. David Paiche kommenterade nyligen detta i den brittiska rockbläckan Revolver.

- Vi gör denna tredje låt för att förlänga våran liveakt. Det kändes som att två låtar på tre minuter vardera inte var långt nog. 6 minuter, det betalar folk inte så mycket för. Men visst känns det nervöst just nu, det är ju inte varje dag man skriver en låt direkt.

Även Totofansen har uttryckt nervositet på bandets hemsida. En man som kallar sig Toto-is-best framhäver sina teorier.

- Detta kan sluta som en katastrof. Hela bandets storhet ligger ju i att dom aldrig släppt en enda dålig låt. Ända sedan starten 1978 har jag varit ett fan. Då hade dom inte någon låt, men var ändå grymma på scen. Dessa 30 år kan ha varit helt bortkastade om denna låt visar sig vara dålig. Dom filade ju 15 år vardera på dom förra, varför bara fila ett år på denna. Det är absurt.

Säga vad man säga vill, Toto kommer nu släppa en tredje låt och dessutom uttöka sin livespelning till hela nio minuter. Rock on!

Koppar kräver Kubb i OS!

Eftersom Sverige är så sugigt dåliga på OS-sporter anser jag att vi ska muta folk. Vi borde muta dom som bestämmer vilka sporter som får vara med i dessa olympiska spel. Typiskt svenska paradgrenar skulle naturligtvis inkvoteras. T.ex. tror jag att vi är en otroligt bra kubbnation. Vi skulle ställa upp med något svennebanangäng. Kanske just från DIN lokala stadspark. Dom skulle öppna sina folköl av märket Pripps Blå och sedan leka sig fram till OS-guld. Andra sporter vi borde hålla hög klass i är Under hökens vingar, Skotsk fylla (även om just skottarna är duktiga här, men även kroaterna), Spökboll, Fingerkrok och "I Spy".


Detta är dock endast bara ett förslag. Vi håller håller tummarna.
BILD: En potentiell svensk kubbtrupp?
//Koppar

Krig!

Nu vankas det krig, mina vänner. Stövla på er kängorna, knäck en Soldatens ärtsoppa, bränn Maos lilla röda, sticka en kevlarväst och spar ut slutspelsskägget - nu är det dags igen. Den gamla kommunistpärlan i öst, Ryssland, har bestämt sig för att gå ur den mycket långa och obehagliga skugga som västvärlden har lagt som ett lapptäcke över dem. Lite ringrostiga sådär bestämde man sig för att värma upp på Georgien - ett litet land som varken du eller jag visste fanns på riktigt. Hur det hela började kan vi givetvis bara spekulera i, men jag framhäver ändå att det finns en taskig uppväxt med frånvarande föräldrar som grund för det hela. Det brukar vara så.

Många stackare har redan fått sätta livet till. Hur många är i dagsläget helt omöjligt att svara på, men Putin uppskattar siffran mellan ungefär 2000 st till 12 st. En helt vanlig diff på 1988 människor, alltså. Det handlar inte om ett matematikens krig. Vi skänker en tanke till de döda och deras familjer.

När FRAs kreatörer tog fram coctailstaven för att röra ihop det vinnande konceptet sade man att signalspaningen skulle vara främst för att "spana" på Ryssland och deras telefonledningar. Kanske var det FRA som var först på plats med detta mörka besked till omvärlden. Kanske vet de fortfarande inte om att det krigas vid Kaukasus än. Kanske får de reda på det genom den här bloggen. Örnstugan - "Lilla Aftonbladet" som många kallar den. Koppar är lilla Per Bjurman och Bark är stora Fredrik Virtanen. Hur som helst är det mycket obehagligt med krig, tycker jag. Det brukar finnas en komisk underton i inläggen här, men nu kan man inte skämta bort det. Örnstugan är en politisk-, komisk-, laxtider-, matlagningsblogg främst.

Er tyrann hos Tyr och Ann /Bark

The perfect crime

Jag bor för tillfället hos mamma när jag jobbar på ICA under sommaren. Hennes trådlösa internet har under de senaste två dagarna fungerat lika dåligt som Mugabes way of life. Efter en näst intill outhärdlig dag på kontoret kom jag hem och hade munchies efter lite bredband. Mammas fungerade inte, men jag hittade en grannes nätverk i fyndlådan.

Nu sitter jag och "tjuvsurfar" på Urbans nätverk, och helt utan hans tillåtelse. Han sitter inne i sin tegelvilla och dricker Jaffa och käkar kex, helt ovetandes om att en varelse med barkfärgat hår sitter inom hans magnitud och surfar gratis. Sug på den, Urban.

Jag känner mig laglös. Nästan så jag känner att tatueringen på min arg kommer till rätta för första gången sen jag satte nålen mot huden. Det är spännande, det här. Det kriminella livet kommer kanske käka upp mig och bilda ett monster av en högst omotiverad brottsbana framför sig. Here i come.

Ert usb-minne i skåran /Bark

MTV - En förebild för SVT!

Bland alla olika kanaler som finns på den fyrkantiga bildboxen är MTV den absolut bästa. När det kommer till underhållning så skopar den kanalen banan med alla andra. Det är uppvisning i underhållning, hela tiden. Jag menar, kolla vad dom har för program.

Laguna Beach - Kärlek, lyx, drama, allt i en härlig mix.

Next - Högklassig underhållning med "äkta kärlek" som underliggande grund.

X-Effect - Sa någon dramatik? Sa någon smaskig omoralisk sex TV? Sa någon underhållning. JA!

Yo Mama - Genialisk TV. Att skämta om varandras mammor... i TV, varför kom inte jag på det?

Och detta var bara några få exempel. Varför har inte SVT plockat upp något av dessa koncept? Är det för "svårsmält" för Sverige? Att kolla på denna sort av underhållning kräver ju en del av tittaren. Är det DET SVT inte gillar. Dom vill ha "lättsmält" tönthumor som typ Bolibompa! "På tisda, på torsda", jo, jävligt kul!

//Koppar

Koppars uteliste.

Rix FM - Radiokanal för bögar av bögar. Den är värdelös.

Kristin Kasperssen - Kan lika gärna vara Pomporespossa eller någon annan kändishäxa.

Kenza - Såååå ägd!

Gud - Vad är det för väder du har skrapat fram, vet du inte att det är festival?

Växthuseffekten - Bristen på den. Var är det när man behöver den?

Ryssland - Skräpland!

Jens Lapidus - Alltid ute

Victoria Tolstoy - Vart har hon tagit vägen? Såå ute!

Det var allt för mig.

Chipp/Koppar

Gå på reggaefestival!

Gå på reggaefestival. Gört då! GÖRT! Kolla in detta och gå med mig.

www.whatsupjr.blogspot.com

//Koppar

Jag hatar er!

Jag har inte fått en enda kommentar om "åldersfolket" inlägget. Jag har läst det ungefär 20 ggr nu. Det är kul. Riktigt kul. Men ni sitter där på era blekfeta bakdelar och orkar inte ens pressa fram ett "haha" på kommentarerna. För jag vet att ni blev underhållna, förmodligen skrattade ni så att vener brast. Titta bara på bilden. Det är ju Gary Coleman! I en krönika som handlar om folk som är svåra att åldersbestämma så lägger jag in den mest uppenbara, men ändå kommer det överraskande. Ett genidrag för tusan!
Men inte ens de trognaste fansen som "Träsk", "Godzilla" eller "Rutger" skrev något. Jag förstår inte. Var fan är min krisgrupp? Krisgrupper samlar man ju ihop till allt möjligt nuförtiden. Varför inte nu? Koppar is in need?

Yours untruly//Koppar

Mörk dag hos Hiertas gamla publikation

Det finns tre saker i mitt liv som jag vet att jag är beroende av: snus, kaffe och Aftonbladets hemsida. Jag har skrivit förr att jag brukar ha överseende med kvällspressens något underliga val av nyheter i tidningen och på internet. Om det slinker med en artikel om Paris Hilton eller någon lista över lådvin ibland - fine, jag överlever. Idag däremot, satte jag mig ned vid datorn som en glöggberoende unge på julafton och knappade ivrigt på de knappar som skulle bilda kombinationen "aftonbladet.se", men vad möts jag av? Ett knippe artiklar som inte ens skärselden skulle kunna få fason på.

Man möttes av artiklar om Lindsay Lohans bröllopstankar, Ernst och hans feber, något hus som har varit med i tv som var till salu, Tom Cruise hårda regler hemma, Jolie och Pitts tvillingar, Stjärnorna på slottet-gänget, Madeleines "hårda" liv i St Tropez, en tjock katt, en 10-årig matador, unga som tar droger för bättre sex osv.

Nu kan man lätt tro att jag har ruskat muspekaren in på Klicks hemsida, men så var icke fallet. Allt detta hittar ni på förstasidan av Aftonbladet.se. Kanske, kanske skulle jag börja gå in på Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladets hemsidor och kötta igenom lite stycken. Men jag vet att jag sitter på Aftonbladets hemsida om cirka två minuter och läser om Janne "Loffe" Karlssons practical jokes på slottet. Jag ger upp.

Er bulle ovanför ugnen /Bark

Jag hatar människor utan ålder!

Folk som är svåra att åldersbestämma. Vad tycker vi om dom? Som en kassör kan jag tycka att det är jobbigt. Dom borde vara förbjudna att köpa vuxensaker hur gamla dom än är. Igår bad jag om legitimation från en tjej som senare visade sig vara 29 år ung. Jag menar, vafan, är man 29 bör man ju åtminstonde ha något drag från det sena 70-talet. Vet man att man har ett åldersfritt utseende kan man ju slänga på sig något som talar om vilken tid man är ifrån.

T.ex: Är man tjej, född runt 81-84, så kan man ha Lars Winnerbäcktröjan på sig när man handlar. Då vet ju jag som kassör det och slipper den fåniga proceduren med leg och allt sådant.



Jag har även sett en av "dom" idag. Det var en tjej. Hon såg ut att vara runt 14 - 15 år. Men hennes strosande, hennes händer i fickorna, ja hela hennes sätt att gå och agera och interagera var mer i en 24 -25 årings beteende. Det blev givetvis svårt för mig att hantera denna situation. Ett mindfuck som Bark nyligen uttryckte det. Även om hon bara beställde en korv som innebar även detta problem för mig. Kan hon verkligen hantera en ketchupflaska helt själv eller har hon gjort det 100-tals gånger? Men, en grej fick mig att tro att hon var ganska gammal ändå. Korven kostade 15 kronor. Hon betalade med en 5 hunka (bara det tyder på ålderdom) och fick därmed tillbaka 485 kronor. Om hon var ung skulle kommentaren vara uppenbar. Den skulle ju lyda.

- Får jag tillbaka MER pengar än jag gav?



//Koppar

Nätkassens mindfuck

Det vankades fest igår. Självklart var den mytomspunna festlegendaren på plats, d v s jag. Allt gick helt efter de planer som hade ritats upp på whiteboard-tavlan tidigare på eftermiddagen. Jag hade skissat upp diverse ölburkar och snusdosor som skulle delta i ett mycket vackert skådespeleri under kvällens fagra timmar. Helt lugnt och fridfullt satt jag och störde ingen på hela festen. Det trodde jag i alla fall. Vid ett tillfälle kom vi in på ordet fiskehåv och hur det stavades. Fiske visste vi alla hur det stavades, men håv blev något för historieböckerna att anteckna. Jag brukar vara ganska bra på stavning och ord, men igår blev det härdsmälta i den biologiska ordboken. Jag var helt övertygad om att håv stavades hov. Så säker som jag var på det kommer jag aldrig bli på något annat i den här världen. Håv är hov. Det ser ut som en Kalle Anka-besatt 10-åring på heroin har skrivit ordet med å. Det ser ut som fonetisk skrift i mina ögon. Jag hatar fiskehåv med den där pricken över a.

Efter mycket om och men fick jag se mig besegrad i en utdragen kamp. Men bara för igår. Idag fortsätter jag min kamp om en ändring av ordet i Svenska akademins allmänt erkända ordbok. Det är ett smutsigt jobb men någon måste göra det. Fiskehåv ser i dagens läge ut som en norrman eller skåning har stavat det. Jag kommer inte ge upp.

Er fiskehov i ordboken /Bark

Raggare

Igår vallfärdade jag till Rättvik. Det vankades bilträff med raggare, tvärsköna dekaler, mustacher, travskämt, mycket billig öl, en del finare ölsorter och ett fåtal medaljvinnande superöl. Det är förresten från "superöl" som man började säga att man super på öl, men sen tog man steget ännu längre och började säga att man super på ale och sprit, till exempel. Jag kan hur som helst konstatera att det finns en hatkärlek till raggare från min sida. En viss charm finns i att göra bort sig, klä sig som djur, visa bajslådan och supa som om det vore nattvard mitt i stan. Och allt i en fin och dyr bil. Mest hat är det dock. Detta på grund av en anrik tradition i Power Meet i Västerås. Jag har dock en fråga som lyder: Var hittar man raggarna på vardagarna?

Jag ser på varje bilträff tusentals tjocka raggare med skinnvästar och stjärtskåror längre än Dackefejden. Sen försvinner de. Spårlöst försvunna. Jag har tänkt ringa till Efterlyst och begära assistans från Hasse Aro i fallet. Kanske lurar han på någon mörk hemlighet som inte vi vet. Jävla Hasse.
Jag undrar om raggarna är som Stålmannen och går runt med hela munderingen under sina skjortor och kostymbyxor från MQ. Kan det vara så? Jag ska dedikera hela mitt liv åt att söka efter brylkrämsformade byxfickor och börja dra raggarskämt och kända bildekaler för mina kunder på ICA för att se om någon skrattar. Skulle det vara någon som skrattar så vet jag att det är en raggare. Jag ska börja nynna på Eddie Meduza-låtar på stan för att se vilka som börjar dansa de ökända raggardanserna. Det, mina vänner, blir mitt kommande uppdrag.

Bild: Vardagsförklädnad hos en raggare?


Er Wunder-baum på Apoteket /Bark

Golf - Spelet för de hårda!

Åh, orkar knappt blogga. Jag har spelat golf. Yes, i said it, GOLF! Det var mycket underhållande. Många tror att golf är en ofarlig och ganska töntig fritidsaktivitet. Men så är det icke. Idag fick t.ex min golfpartner ett rejält slag i ryggen. Ett golfslag i ryggen! Förstå hur ont det kan göra. Det är ingen lek det här med golf. Nej, men man är medveten om riskerna. Ger man sig in i leken får man leken tåla. Så är det. Även om golfen ibland tar det till orealistiska nivåer. Till nivåer ingen människa kan klara av. Jag avslutar med ett citat som roar mig.

- Im not a thug, im' a golfer!

Bild: Corey Pavin, fantastisk golfare, fantastisk mustasch!

//Koppar

Äntligen! Skånskan motarbetas

Yes, nu har det hänt. PC Jersild kräver att skånskan ska dubbas eller att offentliga personer som praktiserar denna dialekt helt enkelt ska lära sig prata bättre. Ett bra initiativ av PC tycker jag. Eftersom världen är så fridfull och lugn så tycker jag att man kan bry sig om dessa småproblem. Allt kan bli bättre är en filosofi som jag tycker är bra. Ponera att ingen skånska skulle förekomma i offentliga sammanhang. Då skulle världen vara en liten bättre plats. Och efter skånskan går vi i enad front mot värmländskan. Sakta uppenbarar sig en bättre värld. Rikssvenskan är det enda som talas i TV och radio, ja, kanske överhuvudtaget. Svenskan behåller sin plats som ett starkt världspråk. Och vi måste måna om vårat kära språk. Det tycker jag. Vi kan inte tillåta den verbala våldtäkt som Arvika, Helsingborg och flera andra helsvenska städer håller på med. Att rasera dessa städer är en sista utväg. Men jag betonar SISTA UTVÄG.
Efter vi fått bukt på detta problem får vi inrikta oss på samefrågan. Ett senare problem i min kamp för en bättre värld.

- We'll marsch on ya ass!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3004817.ab

//Koppar

Kepsbråk i USA!

Först gick USA in med trupper i Afghanistan år 2001, sen Irak strax efter det. Mycket har hänt och händelseförloppet har varit minst samt intressant och på många sätt pinsamt. Man skriker "Fuck Bush" och andra ordkombinationer som skulle kunna få en katolsk hunduppfödare att gå i taket vilken dag som helst. Kanske nu på fredag redan. Man skyltar med det nuvarande kriget i det kommande valet i Amerika och hur man ska hantera situationen när man har skyfflat undan George W Bush och hans fula fru från det minst sagt vita huset i Washington. Det är dock ett krig man lätt glömmer i den mediala cirkus som dagligen pågår i diverse tidningar och tv-kanaler. Det så kallade "kepskriget". Vissa hävdar till och med att det heter "En keps på sne, kan göra någon annan sne".

Det handlar givetvis om truckerkepsarna. Ett kolossalt krig mellan storheterna Justin Timberlake och Ashton Kutcher har brutit ut. Skyttegravarna är avdammade sen senast, bajonetterna är slipade i skridskomaskinen och senapsgasen är omkokad. En repris på första världskriget, alltså. Man bråkar om vem som var först med truckerkepen - fyra år senare!
Vissa saker glömmer man (exempelvis Göteborgskravallerna som på många sätt var otäcka), men här ges långsintheten en legitimitet. Man har all rätt att vara förbannad.

Visst, det kanske är fånigt av mig att sitta och klanka ned på en sån här uppenbar grej, men det är inte det som är det roligaste. Som alltid är det själva artikeln som ges med en tankeställare. Det här är saxat från artikeln:

Dispyten killarna emellan väcker naturligtvis flera frågor:
1. Om Justin är ansvarig för trenden, borde inte alla sprungit runt med truckerkepor när Justin var 17, alltså 1998?
2. Har de helt glömt bort Pharrell Williams i diskussionen?
3. Vad spelar det för roll vem som var först?
4. Är trenden egentligen något att vara stolt över?

Det intressanta är givetvis fråga tre och fyra. Om det inte, enligt författaren, spelar någon roll vem som var först och om det i huvudtaget är intressant, varför skriver hon en hel sida om problemet. Med bakgrundsfakta och allt. Fråga fyra bjuder även den på en ganska omfattande motsägelse i texten. Det skrivs att killarna har fått otroligt med kredd inom modevärlden efter truckerkepsens intåg på tygens arealer. En världsomseglande trend är väl något man är stolt över. Jag är stolt över min halvt otränade, men ändå mycket sexiga kropp. Något som fått jäkligt bra respons i världen. Sug på den, Nina Johansson.

Ert åkeri i kepsindustrin /Bark

Länk: http://www.aftonbladet.se/sofismode/man/article3002583.ab

The weather man

Ja, som ni ser har Örnstugan drabbats av ett smärre bakslag p g a fint väder. Man kan inte sitta inne och blogga när det är så här varmt, det går inte. Det finns stunder då vi verkligen vill, men där resten av populationen sätter ned sina Dr. Martens i marken framför våra små ömtåliga och spetälska tår.

Man har det för tillfället alldeles för bra. Jag har semester och vädret är exotiskt som en brasiliansk kärlekshistoria på 90-talet. Man ska alltid bli orolig när man har det för bra. Jag har det för bra. Något måste hända snart. Kommer jag kanske dö? Kommer det börja hagla Titanic-liknande isberg? Kommer det spruta lava från himlen så att vi alla måste spela med i en uppföljare till Dantes Peak? Kommer man byta ut solstrålarna mot diverse Magnus Uggla-låtar?

Allt detta är möjliga scenarion i Guds kamp mot det fina vädret. Vi kommer få lida, alltså.
Hör av mig ikväll efter stranden.

Er buljongtärning i salladen /Bark

Helg i Sala.

Denna helg i festivalens tecken har haft allt. Dramatik, komedi, stockholmare, jänkare, rapstjärnor, norrmän, bråkstakar, snällstakar, karuseller, poliser, tjuvar, öl, Fernets, sol, hetta, pengaflöden, munfittor, danser, stolknyckare, spikar i fötter, tjurskallehet etc etc.

En helt okej helg helt enkelt.
//Koppar

Edderkoppmannen och andra festivalminnen

Jag har precis ramlat utanför fylledimmans knivskarpa linjer, och är därmed tillbaka bland ett mycket uttorkat folkslag. Den nyktra folkgrupp som ingen vill veta av under en festival. Baksmällan är lika konstant som generaliseringen av trianglar med Pythagoras sats. Fy fan, säger jag för Pythagoras sats. Den har inte orsakat mer än krig och fetma sen den lanserades på 500-talet f.Kr. Det glada 500-talet grävde sin egen grav när man började joxa och tricksa med trianglar och universella triangellagar. Fy på dig, Pythagoras.

För att återgå till något mer relevant (även om man pratar alldeles för lite om problemen med Pythagoras sats) så tänkte jag gå direkt till Edderkoppmannen. Vem är den här mannen? Vi känner han vid det mer internationellt accepterade namnet Spindelmannen, men vår kära lillebror Norge lät sätta en personlig prägel på den eviga spindeln. Edderkoppmannen. Är inte det ett förbannat roligt namn på en actionhjälte? Kanske det bästa namnet i hela världen.

Festivalen hade många nivåer av toppar och dalar där man kunde hitta skärningspunkter vid tillstånd som orelevant, ambitiös, total, snygg, extraordinär, fullkomlig, makalös och helt enkelt underbar. Det bjöds på fint sällskap från Stockholm och Houston, Texas. Det bjöds på alkoholhaltiga drycker och många bra historier för barnbarnen. Till Barut som anordnade det här spektaklet säger vi - tack!

Er langos i korvkiosken /Bark

Nedräkningen har tagits till en ny nivå

Jag har lyst med min frånvaro de senaste två dagarna. Precis som mycket annat finns det en anledning - nervositet och skyhöga förväntningar. Så fort jag har försökt röra på mig och ta mig ut i civilisationen har jag kissat på mig. Folk i min omgivning har stått non-stop med vattenspridare och vattenfyllda oljefat för att spruta ned min uttorkade kropp, som är torrare än en bengalisk eld efter ett Stockholms-derby. Detta på grund av en syndaflodsliknande svettattack. En intensiv blick på klockan och ett klassiskt dilemma. Vill att klockan ska gå fort fram, men även att den ska gå på lågvarv så att den kommande helgen aldrig tar slut. Imorgon häller vi sirap i klockan.

Imorgon börjar Sala-festivalen. Det står ett bultande sexpack öl i kylen och pulserar likt en tryckvåg. Kostymen är kemtvättad och insydd. Tältet ligger nedpackat och färdigt för ännu en färd i festival-Sverige. Nu kör vi.

Er guide i festivalsommar /Bark

Koppar för bebisbikini. - "Good shit"

Ja, såhär ligger det till. Det har blossat upp någon sorts folkstorm över att Ellos säljer bikinis för ungar. Koppar tycker att det är kanon med dessa bikinis. Barn ska redan vid en ung ålder veta vilket kön man är skapt som. Bikinin talar om det på ett snyggt och tydligt sätt. "Här får du en bikini, du är ju kvinna". Inget konstigt med det. Det är tröttsamt med alla dessa moralister som hoppar på detta bödelbeteende. Jag menar, när jag var ung, då kunde jag gå helt språngande naken på stranden. Min mor brydde sig inte alls. Och se på mig, jag har växt upp till en alldeles utmärkt ung man. Dock kan jag också bli irriterad på dylika ting. Kläder på hundar t.ex. Fy fan!

http://www.aftonbladet.se/foraldrar/article2964125.ab

//Koppar

Blondinbellainlägg # 2

Jag sitter nu med mitt frukostkaffe i hand och funderar på hur jag ska spendera denna dag. Jag försöker att komma på något märkvärdigt. Världen är som sagt mitt ostron. Jag vet inte vad det betyder riktigt, men jag tycker att det är på sin plats i dessa funderingar. Det är fint väder, så jag tror att jag kommer att hålla till utomhus. Kanske vid något vatten. Kanske på ett fik. Alternativen är ändlösa. Världen är mitt ostron. Den är det.

//Koop

Ps: Jag vet inte riktigt syftet med detta. Det var en inblick i Koppars tankar. Och ja, från och med nu kommer jag prata om mig själv i 3:e person. Bloggen är så pass stor nu: Ds

En dag i solen... med John!

Idag har jag solbadat med John H vid en lokal insjö. Det var varmt. Senare på kvällen gick vi ut och åt. Men det var först nu, när jag skulle framkalla dagens skörd av bilder, som jag såg hur mycket solen tagit. Kanske ska smörja mig imorgon. Det finns risk att jag flagnar annars.

Bild: Koppar & John H

//Koppar

Rolling Stones Ronnie Wood är kul!

Alla vet om min fabläss rörande bisarra historier. Den här Ronnie Wood historien är en sådan. Rolling Stonesstjärnan som rymt från sin familj med en 19 årig ryska. Titta på denna bild.

Jag kan inte låta bli att fnittra högt för mig själv. Ronnie ser nöjd ut, det gör han. Men det finns också något i hans tillbakalutade ställning som tyder på en vetskap om att han kommer få ett helvete med att städa upp denna soppa.

En annan rolig sak är att tjejen tydligen också hade en pojkvän innan denna osannolika kärleksromans. Han har gått ut i tidningarna och sagt följande, "Man tror inte att man ska förlora sin underbara flickvän till en gammal rynkig man, men det var precis vad som hände".

Jag känner för killen. Det kan inte vara lätt att förlora sin flickvän till en man som likväl skulle kunna vara en rumpnisse, eller valfritt troll i något av bröderna Grimms alster. Detta var roande tycker jag.

Jag har dock en till nyhet som Aftonbladets skönlitterära bilaga Klick vräkt ur sig i veckan. Håll i er nu! Eva Longoria är redo för att skaffa barn. Hon är alltså inte MED barn, men hon är REDO. Med Klick får man dom smaskigaste nyheterna, helt klart. Jag undrar vilka godbitar som följer nästa vecka. Kanske prins Harrys yatziresultat, Robinsonvinnaren Alexandra Zazzis nya ruccolarecept eller så kanske Goldie Hawn tar avstamp och meddelar att hon nu är REDO att testa på keramik.

//Koppar

Huvudakten - 100!

Fortsättning från föregående inlägg.

Du smög upp bakom min rygg och lade dina varma händer på mitt förväntansfulla ansikte. Jag visste att det var du innan jag hann se ditt vackra ansikte. Vi har känt varandra i flera månader, det är klart jag känner igen dig. Vår hundrade kyss var den mest ömma kyss som någon skådats. Klockan stannade och fåglarna slutade sjunga. Alla ville ha en del av den här värdefulla stunden. Ett ögonblick av lycka.

Det finns stunder i livet som man kommer ihåg. Den här var en av dem. Jag kan aldrig uppleva den igen, men den finns inprintad för alltid. För alltid.

100 inlägg. Jubileum. Vi firar med pompa och ståt. Ni har varit en stor del av den här historiska milstolpen. Det ska ni veta.
Nu kör vi mot 1000.

Er krönikör i blindskrift /Bark

Förspel

Jag fick ett sms av dig tidigare. Det stod: "Nu är det nära". Jag visste om att det var nära, men minnet sviktar när nervositeten ligger mig nära till hands. Min hjärna och hand har ett samspel för att få fingrarna att dansa över de små tangenterna på min telefon. Jag skriver tillbaka: "Jag vet. Möt mig om 10 minuter under himlen". Jag har jobbat för den stunden i flera månader, och nu är det så förvånansvärt nära. Bara Gud visste att det skulle inträffa mig idag. Vad ska jag ha på mig? Jag vill inte vara för mycket, men ändå inte för lite. Lagom uppklädd.

Sommarens färger och dofter påminner mig om den vackra stund som snart är kommen. Det luktar hav och strand, fast jag inte ens är i närheten. Inbillar jag mig? Är jag vilsen i en sommarsmekning eller är den här känslan äkta? Jag kan inte chansa. Måste göra mitt bästa.
Plockar några vackra rosor i parken. De luktar gott. Bara de bästa duger till den här stunden.

Nyduschad, nyrakad, parfymerad och uppklädd i ett par beiga chinos och en lagom uppknäppt sommarskjorta. Inget kan stoppa mig nu. Här kommer jag.

Er kära /Bark

Tanter i teknikens värld

Igår bevittnade jag något som jag fann underhållande. Nämligen gamla människor i en teknisk tid. Varje gång dessa "old-timers" går ut genom dörren måste det vara som ett äventyr. En helt ny värld har byggts emedan dom stickat, virkat, ätit Werters Kola, eller vad det nu är dom gör. Den bästa liknelsen skulle jag säga är Narnia. En twilight zone där allt är magiskt. Vad jag såg igår på Västerås tågstation var av Narnia kaliber i vilket fall. Där fanns två gamla tanter. Dom hade köpt tågbiljetter och var redo att åka. Men vilket spår skall man ta, det finns ju så många, kontemplerade dom. Dom letade efter informationen, kanske efter en whiteboard-tavla eller något sorts ritblock där tåginformationen skulle skrivits manuellt. Men ingenting fanns. Dom svor. Det var dåligt att ingen info fanns tillhanda. Alla TV-apparater som finns var 3:e meter kunde ju absolut inte innehålla någon sorts information. Det var ju TV-apparater for crying out load. Tillslut förklarade jag hur det låg till.

- Ni skall till spår 3, det står på den där skärmen däruppe.

Tanterna kunde andas ut. Men det var inte slut där. Tåget rullade in. Men ingen dörr öppnades. Tanterna stod åter som frågetecken. Bristen på handtag till dörrarna verkade svårt. Hur kommer vi in? Efter 3 minuters letande vågar den ena sig fram till dörren och trycker på den enda knappen som finns. EUREKA! Dörren öppnas. Magiken strålar. Världen är märklig.

//Koppar

Back to Folsom prison

För några veckor sen skrev jag om Clark Olofsson. Jag målade upp en bild av Clark där man kunde ana en beundransvärd komik i akvarellfärgernas ljuva existens. Nu är han på tapeten igen, men inte i den blommiga nyans som vi har varit vana att se honom i. Nu är det en blandning mellan hårdrock och svarta stearinljus som försöker lysa upp en mörk skugga. En gång alkolist, alltid alkolist. En gång kriminell, alltid kriminell. Det är logiken som gör sig känd.

Clark har åkt fast för grovt narkotikabrott. Man talar om 14-18 års fängelse för denna synd. Polisen ska nu endast hyra två stycken medium för att fastställa att Clark verkligen var inblandad i den här smörjan. Några rökelser, en kristallkula, två Blend-rökande tanter - och voila - Clark är fast.

Jag har inte varit involverad i många kampanjer där man försöker fria människor som hamnat i orättvisans labyrint (förutom en gång då jag kampanjade för att släppa Morgan Freeman från det där fängelset där han satt så länge med Tim Robbins, men det löste sig ändå, har jag hört), men nu ger jag mig in i leken. Jag kommer släppa allt som förväntas av mig i vardagslivet - t ex städning, boule, äggmålning, aguilityträning med hundvalpar, matlagning, bergsklättring, kolla på Dansa med vargar och sånt som förväntas av en vuxen svensk man.

Free Clark. Free him now.

Era bollar i gymnastikmästerskapet /Bark

Morgonfundering

Hade precis hämtat en kopp starkt kaffe som jag tidigare bryggde med fyra koppar vatten och fem skedar Mollbergs blandning, när jag plötsligt började kasta tankar mot Norge och Koppar. För han är ju där, på riktigt. Jag hade egentligen tänkt skriva ett lite längre inlägg nu på morgonen, men det går inte att tänka klart när yang till mitt yin är på flykt. Jag har rest med Koppar flertalet gånger och har aldrig varit särskilt orolig över hans livhanke eller så. Mest för att jag var med, kanske. Nu är jag lite orolig. Jag kan inte tänka klart, ser bara koppartak överallt och jag springer på OK/Q8 utan att köpa något som jag behöver. Anledningen till att jag är så rädd är för att jag vet att Koppar kommer utnyttja sitt utseende på någon annans bekostnad. Han kommer åka dit för urkundsförfalskning så det visslar om det. Det kommer göras en uppföljare till "Kan du vissla Johanna" som heter "Kan du vissla Jonathan, fånge 2942-24?".

Ni vet vem han kommer utge sig för att vara. Det vet vi alla.



Er mastodont på småtimmarna /Bark