Äntligen! Skånskan motarbetas

Yes, nu har det hänt. PC Jersild kräver att skånskan ska dubbas eller att offentliga personer som praktiserar denna dialekt helt enkelt ska lära sig prata bättre. Ett bra initiativ av PC tycker jag. Eftersom världen är så fridfull och lugn så tycker jag att man kan bry sig om dessa småproblem. Allt kan bli bättre är en filosofi som jag tycker är bra. Ponera att ingen skånska skulle förekomma i offentliga sammanhang. Då skulle världen vara en liten bättre plats. Och efter skånskan går vi i enad front mot värmländskan. Sakta uppenbarar sig en bättre värld. Rikssvenskan är det enda som talas i TV och radio, ja, kanske överhuvudtaget. Svenskan behåller sin plats som ett starkt världspråk. Och vi måste måna om vårat kära språk. Det tycker jag. Vi kan inte tillåta den verbala våldtäkt som Arvika, Helsingborg och flera andra helsvenska städer håller på med. Att rasera dessa städer är en sista utväg. Men jag betonar SISTA UTVÄG.
Efter vi fått bukt på detta problem får vi inrikta oss på samefrågan. Ett senare problem i min kamp för en bättre värld.

- We'll marsch on ya ass!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3004817.ab

//Koppar

Kepsbråk i USA!

Först gick USA in med trupper i Afghanistan år 2001, sen Irak strax efter det. Mycket har hänt och händelseförloppet har varit minst samt intressant och på många sätt pinsamt. Man skriker "Fuck Bush" och andra ordkombinationer som skulle kunna få en katolsk hunduppfödare att gå i taket vilken dag som helst. Kanske nu på fredag redan. Man skyltar med det nuvarande kriget i det kommande valet i Amerika och hur man ska hantera situationen när man har skyfflat undan George W Bush och hans fula fru från det minst sagt vita huset i Washington. Det är dock ett krig man lätt glömmer i den mediala cirkus som dagligen pågår i diverse tidningar och tv-kanaler. Det så kallade "kepskriget". Vissa hävdar till och med att det heter "En keps på sne, kan göra någon annan sne".

Det handlar givetvis om truckerkepsarna. Ett kolossalt krig mellan storheterna Justin Timberlake och Ashton Kutcher har brutit ut. Skyttegravarna är avdammade sen senast, bajonetterna är slipade i skridskomaskinen och senapsgasen är omkokad. En repris på första världskriget, alltså. Man bråkar om vem som var först med truckerkepen - fyra år senare!
Vissa saker glömmer man (exempelvis Göteborgskravallerna som på många sätt var otäcka), men här ges långsintheten en legitimitet. Man har all rätt att vara förbannad.

Visst, det kanske är fånigt av mig att sitta och klanka ned på en sån här uppenbar grej, men det är inte det som är det roligaste. Som alltid är det själva artikeln som ges med en tankeställare. Det här är saxat från artikeln:

Dispyten killarna emellan väcker naturligtvis flera frågor:
1. Om Justin är ansvarig för trenden, borde inte alla sprungit runt med truckerkepor när Justin var 17, alltså 1998?
2. Har de helt glömt bort Pharrell Williams i diskussionen?
3. Vad spelar det för roll vem som var först?
4. Är trenden egentligen något att vara stolt över?

Det intressanta är givetvis fråga tre och fyra. Om det inte, enligt författaren, spelar någon roll vem som var först och om det i huvudtaget är intressant, varför skriver hon en hel sida om problemet. Med bakgrundsfakta och allt. Fråga fyra bjuder även den på en ganska omfattande motsägelse i texten. Det skrivs att killarna har fått otroligt med kredd inom modevärlden efter truckerkepsens intåg på tygens arealer. En världsomseglande trend är väl något man är stolt över. Jag är stolt över min halvt otränade, men ändå mycket sexiga kropp. Något som fått jäkligt bra respons i världen. Sug på den, Nina Johansson.

Ert åkeri i kepsindustrin /Bark

Länk: http://www.aftonbladet.se/sofismode/man/article3002583.ab

The weather man

Ja, som ni ser har Örnstugan drabbats av ett smärre bakslag p g a fint väder. Man kan inte sitta inne och blogga när det är så här varmt, det går inte. Det finns stunder då vi verkligen vill, men där resten av populationen sätter ned sina Dr. Martens i marken framför våra små ömtåliga och spetälska tår.

Man har det för tillfället alldeles för bra. Jag har semester och vädret är exotiskt som en brasiliansk kärlekshistoria på 90-talet. Man ska alltid bli orolig när man har det för bra. Jag har det för bra. Något måste hända snart. Kommer jag kanske dö? Kommer det börja hagla Titanic-liknande isberg? Kommer det spruta lava från himlen så att vi alla måste spela med i en uppföljare till Dantes Peak? Kommer man byta ut solstrålarna mot diverse Magnus Uggla-låtar?

Allt detta är möjliga scenarion i Guds kamp mot det fina vädret. Vi kommer få lida, alltså.
Hör av mig ikväll efter stranden.

Er buljongtärning i salladen /Bark

Helg i Sala.

Denna helg i festivalens tecken har haft allt. Dramatik, komedi, stockholmare, jänkare, rapstjärnor, norrmän, bråkstakar, snällstakar, karuseller, poliser, tjuvar, öl, Fernets, sol, hetta, pengaflöden, munfittor, danser, stolknyckare, spikar i fötter, tjurskallehet etc etc.

En helt okej helg helt enkelt.
//Koppar

Edderkoppmannen och andra festivalminnen

Jag har precis ramlat utanför fylledimmans knivskarpa linjer, och är därmed tillbaka bland ett mycket uttorkat folkslag. Den nyktra folkgrupp som ingen vill veta av under en festival. Baksmällan är lika konstant som generaliseringen av trianglar med Pythagoras sats. Fy fan, säger jag för Pythagoras sats. Den har inte orsakat mer än krig och fetma sen den lanserades på 500-talet f.Kr. Det glada 500-talet grävde sin egen grav när man började joxa och tricksa med trianglar och universella triangellagar. Fy på dig, Pythagoras.

För att återgå till något mer relevant (även om man pratar alldeles för lite om problemen med Pythagoras sats) så tänkte jag gå direkt till Edderkoppmannen. Vem är den här mannen? Vi känner han vid det mer internationellt accepterade namnet Spindelmannen, men vår kära lillebror Norge lät sätta en personlig prägel på den eviga spindeln. Edderkoppmannen. Är inte det ett förbannat roligt namn på en actionhjälte? Kanske det bästa namnet i hela världen.

Festivalen hade många nivåer av toppar och dalar där man kunde hitta skärningspunkter vid tillstånd som orelevant, ambitiös, total, snygg, extraordinär, fullkomlig, makalös och helt enkelt underbar. Det bjöds på fint sällskap från Stockholm och Houston, Texas. Det bjöds på alkoholhaltiga drycker och många bra historier för barnbarnen. Till Barut som anordnade det här spektaklet säger vi - tack!

Er langos i korvkiosken /Bark

Nedräkningen har tagits till en ny nivå

Jag har lyst med min frånvaro de senaste två dagarna. Precis som mycket annat finns det en anledning - nervositet och skyhöga förväntningar. Så fort jag har försökt röra på mig och ta mig ut i civilisationen har jag kissat på mig. Folk i min omgivning har stått non-stop med vattenspridare och vattenfyllda oljefat för att spruta ned min uttorkade kropp, som är torrare än en bengalisk eld efter ett Stockholms-derby. Detta på grund av en syndaflodsliknande svettattack. En intensiv blick på klockan och ett klassiskt dilemma. Vill att klockan ska gå fort fram, men även att den ska gå på lågvarv så att den kommande helgen aldrig tar slut. Imorgon häller vi sirap i klockan.

Imorgon börjar Sala-festivalen. Det står ett bultande sexpack öl i kylen och pulserar likt en tryckvåg. Kostymen är kemtvättad och insydd. Tältet ligger nedpackat och färdigt för ännu en färd i festival-Sverige. Nu kör vi.

Er guide i festivalsommar /Bark

Koppar för bebisbikini. - "Good shit"

Ja, såhär ligger det till. Det har blossat upp någon sorts folkstorm över att Ellos säljer bikinis för ungar. Koppar tycker att det är kanon med dessa bikinis. Barn ska redan vid en ung ålder veta vilket kön man är skapt som. Bikinin talar om det på ett snyggt och tydligt sätt. "Här får du en bikini, du är ju kvinna". Inget konstigt med det. Det är tröttsamt med alla dessa moralister som hoppar på detta bödelbeteende. Jag menar, när jag var ung, då kunde jag gå helt språngande naken på stranden. Min mor brydde sig inte alls. Och se på mig, jag har växt upp till en alldeles utmärkt ung man. Dock kan jag också bli irriterad på dylika ting. Kläder på hundar t.ex. Fy fan!

http://www.aftonbladet.se/foraldrar/article2964125.ab

//Koppar

Blondinbellainlägg # 2

Jag sitter nu med mitt frukostkaffe i hand och funderar på hur jag ska spendera denna dag. Jag försöker att komma på något märkvärdigt. Världen är som sagt mitt ostron. Jag vet inte vad det betyder riktigt, men jag tycker att det är på sin plats i dessa funderingar. Det är fint väder, så jag tror att jag kommer att hålla till utomhus. Kanske vid något vatten. Kanske på ett fik. Alternativen är ändlösa. Världen är mitt ostron. Den är det.

//Koop

Ps: Jag vet inte riktigt syftet med detta. Det var en inblick i Koppars tankar. Och ja, från och med nu kommer jag prata om mig själv i 3:e person. Bloggen är så pass stor nu: Ds

En dag i solen... med John!

Idag har jag solbadat med John H vid en lokal insjö. Det var varmt. Senare på kvällen gick vi ut och åt. Men det var först nu, när jag skulle framkalla dagens skörd av bilder, som jag såg hur mycket solen tagit. Kanske ska smörja mig imorgon. Det finns risk att jag flagnar annars.

Bild: Koppar & John H

//Koppar

Rolling Stones Ronnie Wood är kul!

Alla vet om min fabläss rörande bisarra historier. Den här Ronnie Wood historien är en sådan. Rolling Stonesstjärnan som rymt från sin familj med en 19 årig ryska. Titta på denna bild.

Jag kan inte låta bli att fnittra högt för mig själv. Ronnie ser nöjd ut, det gör han. Men det finns också något i hans tillbakalutade ställning som tyder på en vetskap om att han kommer få ett helvete med att städa upp denna soppa.

En annan rolig sak är att tjejen tydligen också hade en pojkvän innan denna osannolika kärleksromans. Han har gått ut i tidningarna och sagt följande, "Man tror inte att man ska förlora sin underbara flickvän till en gammal rynkig man, men det var precis vad som hände".

Jag känner för killen. Det kan inte vara lätt att förlora sin flickvän till en man som likväl skulle kunna vara en rumpnisse, eller valfritt troll i något av bröderna Grimms alster. Detta var roande tycker jag.

Jag har dock en till nyhet som Aftonbladets skönlitterära bilaga Klick vräkt ur sig i veckan. Håll i er nu! Eva Longoria är redo för att skaffa barn. Hon är alltså inte MED barn, men hon är REDO. Med Klick får man dom smaskigaste nyheterna, helt klart. Jag undrar vilka godbitar som följer nästa vecka. Kanske prins Harrys yatziresultat, Robinsonvinnaren Alexandra Zazzis nya ruccolarecept eller så kanske Goldie Hawn tar avstamp och meddelar att hon nu är REDO att testa på keramik.

//Koppar

Huvudakten - 100!

Fortsättning från föregående inlägg.

Du smög upp bakom min rygg och lade dina varma händer på mitt förväntansfulla ansikte. Jag visste att det var du innan jag hann se ditt vackra ansikte. Vi har känt varandra i flera månader, det är klart jag känner igen dig. Vår hundrade kyss var den mest ömma kyss som någon skådats. Klockan stannade och fåglarna slutade sjunga. Alla ville ha en del av den här värdefulla stunden. Ett ögonblick av lycka.

Det finns stunder i livet som man kommer ihåg. Den här var en av dem. Jag kan aldrig uppleva den igen, men den finns inprintad för alltid. För alltid.

100 inlägg. Jubileum. Vi firar med pompa och ståt. Ni har varit en stor del av den här historiska milstolpen. Det ska ni veta.
Nu kör vi mot 1000.

Er krönikör i blindskrift /Bark

Förspel

Jag fick ett sms av dig tidigare. Det stod: "Nu är det nära". Jag visste om att det var nära, men minnet sviktar när nervositeten ligger mig nära till hands. Min hjärna och hand har ett samspel för att få fingrarna att dansa över de små tangenterna på min telefon. Jag skriver tillbaka: "Jag vet. Möt mig om 10 minuter under himlen". Jag har jobbat för den stunden i flera månader, och nu är det så förvånansvärt nära. Bara Gud visste att det skulle inträffa mig idag. Vad ska jag ha på mig? Jag vill inte vara för mycket, men ändå inte för lite. Lagom uppklädd.

Sommarens färger och dofter påminner mig om den vackra stund som snart är kommen. Det luktar hav och strand, fast jag inte ens är i närheten. Inbillar jag mig? Är jag vilsen i en sommarsmekning eller är den här känslan äkta? Jag kan inte chansa. Måste göra mitt bästa.
Plockar några vackra rosor i parken. De luktar gott. Bara de bästa duger till den här stunden.

Nyduschad, nyrakad, parfymerad och uppklädd i ett par beiga chinos och en lagom uppknäppt sommarskjorta. Inget kan stoppa mig nu. Här kommer jag.

Er kära /Bark

Tanter i teknikens värld

Igår bevittnade jag något som jag fann underhållande. Nämligen gamla människor i en teknisk tid. Varje gång dessa "old-timers" går ut genom dörren måste det vara som ett äventyr. En helt ny värld har byggts emedan dom stickat, virkat, ätit Werters Kola, eller vad det nu är dom gör. Den bästa liknelsen skulle jag säga är Narnia. En twilight zone där allt är magiskt. Vad jag såg igår på Västerås tågstation var av Narnia kaliber i vilket fall. Där fanns två gamla tanter. Dom hade köpt tågbiljetter och var redo att åka. Men vilket spår skall man ta, det finns ju så många, kontemplerade dom. Dom letade efter informationen, kanske efter en whiteboard-tavla eller något sorts ritblock där tåginformationen skulle skrivits manuellt. Men ingenting fanns. Dom svor. Det var dåligt att ingen info fanns tillhanda. Alla TV-apparater som finns var 3:e meter kunde ju absolut inte innehålla någon sorts information. Det var ju TV-apparater for crying out load. Tillslut förklarade jag hur det låg till.

- Ni skall till spår 3, det står på den där skärmen däruppe.

Tanterna kunde andas ut. Men det var inte slut där. Tåget rullade in. Men ingen dörr öppnades. Tanterna stod åter som frågetecken. Bristen på handtag till dörrarna verkade svårt. Hur kommer vi in? Efter 3 minuters letande vågar den ena sig fram till dörren och trycker på den enda knappen som finns. EUREKA! Dörren öppnas. Magiken strålar. Världen är märklig.

//Koppar

Back to Folsom prison

För några veckor sen skrev jag om Clark Olofsson. Jag målade upp en bild av Clark där man kunde ana en beundransvärd komik i akvarellfärgernas ljuva existens. Nu är han på tapeten igen, men inte i den blommiga nyans som vi har varit vana att se honom i. Nu är det en blandning mellan hårdrock och svarta stearinljus som försöker lysa upp en mörk skugga. En gång alkolist, alltid alkolist. En gång kriminell, alltid kriminell. Det är logiken som gör sig känd.

Clark har åkt fast för grovt narkotikabrott. Man talar om 14-18 års fängelse för denna synd. Polisen ska nu endast hyra två stycken medium för att fastställa att Clark verkligen var inblandad i den här smörjan. Några rökelser, en kristallkula, två Blend-rökande tanter - och voila - Clark är fast.

Jag har inte varit involverad i många kampanjer där man försöker fria människor som hamnat i orättvisans labyrint (förutom en gång då jag kampanjade för att släppa Morgan Freeman från det där fängelset där han satt så länge med Tim Robbins, men det löste sig ändå, har jag hört), men nu ger jag mig in i leken. Jag kommer släppa allt som förväntas av mig i vardagslivet - t ex städning, boule, äggmålning, aguilityträning med hundvalpar, matlagning, bergsklättring, kolla på Dansa med vargar och sånt som förväntas av en vuxen svensk man.

Free Clark. Free him now.

Era bollar i gymnastikmästerskapet /Bark

Morgonfundering

Hade precis hämtat en kopp starkt kaffe som jag tidigare bryggde med fyra koppar vatten och fem skedar Mollbergs blandning, när jag plötsligt började kasta tankar mot Norge och Koppar. För han är ju där, på riktigt. Jag hade egentligen tänkt skriva ett lite längre inlägg nu på morgonen, men det går inte att tänka klart när yang till mitt yin är på flykt. Jag har rest med Koppar flertalet gånger och har aldrig varit särskilt orolig över hans livhanke eller så. Mest för att jag var med, kanske. Nu är jag lite orolig. Jag kan inte tänka klart, ser bara koppartak överallt och jag springer på OK/Q8 utan att köpa något som jag behöver. Anledningen till att jag är så rädd är för att jag vet att Koppar kommer utnyttja sitt utseende på någon annans bekostnad. Han kommer åka dit för urkundsförfalskning så det visslar om det. Det kommer göras en uppföljare till "Kan du vissla Johanna" som heter "Kan du vissla Jonathan, fånge 2942-24?".

Ni vet vem han kommer utge sig för att vara. Det vet vi alla.



Er mastodont på småtimmarna /Bark

Dagens språkmissuppfattning.

Jag har köpt ett 6-pack Rignes och slagit koden till mitt visakort.

- Kvittering?, ljuder ur expeditens sköna stämma.

- Nej, ingen kvittering, jag har slagit kod, sa jag.

Jag gick följaktligen ut ur affären kvittolös.

// Koppar

Svensk polis och Patricia Arquette = Sant?

Koppar har flytt landet och begett sig till västvärldens Dubai - nämligen Oslo. Här skrattar folket hela vägen till banken medan man kollar på Norges Herligaste i sina portabla dvd:er. Man firar 17 maj som svenskarna firar julafton. Man har två julafton på ett år. Sug på den. Man plockar upp olja ur marken som vi svenskar plockar upp färskpotatis runt midsommar. Man har midsommar året runt. Sug på den.

Kvar sitter jag och funderar hur den svenska polisen egentligen fungerar. När Engla försvann trodde vi alla att polisen följde sina Beck-böcker och skickade ut landets alla Gunvald Larssons på uppdrag. Pressade olika bönrullare och satte hallickarna under blåslampan. Men riktigt så fungerade det tydligen inte. De använde medium. De högsta polischeferna satt i sitt konferensrum och hade ett bunt tusenlappar till sitt förfogande när någon plöstligt säger att man ska lägga dem på att sätta in extra polisstyrkor och privatdektektiver för att spåra den lilla flickan. Alla skrattar. Hur kunde någon vara så korkad och tro att man skulle köra på den klassiska polismetoden. Sånt fanns ju bara på film nuförtiden. Någon annan sitter och ser lite lurig ut, som att han hade kommit på medicin till AIDS eller cancer. Han rycker på munnen och plötsligt säger: "Vi borde hyra in ett medium".
Det blir tyst i rummet. Alla sitter och rullar sina Bic-pennor och tänker på orden som just sades. Man känner ett sus i luften. Alla andas ut och ser exceptionellt glada ut. Han har löst fallet.

Man plockar in Sveriges motsvarighet till Patricia Arquette och en glaskula. Den är tillverkad i Kosta Bodas fabriker för övrigt. Hon kollar på sin bunt med tusenlappar som de lyckliga poliserna har lagt framför henne och sedan kollar hon på sin kristallboll. En gestalt i mustasch och tjock mage visar sig. Hans namn är Anders Eklund och resten är historia, som man brukar säga.

Svensk polis ligger alltid ett steg före oss vanliga Svenssons. Så är det.

Er Leif GW Persson i Umeå /Bark

Länk: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2931905.ab

Koppar is crossing borders!

Japp. Nu bär det av till Nordens paradis. Till lillebror. Till skidgudarnas hemland. Till EU vägrarna. Till fjodarna. Men framförallt. Till Fleksnes hemstad.

I min saknad efter äventyr spontanköpte jag en enkelresa. Jag vet inte om jag återvänder. Dom har ju olja där. Det borde jag kunna nyttja på något sätt. Jag har ju alltid velat bli undervattens-svetsare på en sådan där oljerigg. Hur mycket utbildning kan det krävas? Det sägs ju att undervattens-svetsare är det farligaste yrke man kan ha. Det är något för mig. Att leta efter minor och sådana ynkryggsaktiviteter är ju bara så "lame".

Koppar in Oslo. Det kommer att bli succé. Jag känner det på mig. Norrmännen förstår mig på ett sätt som ni svenskar aldrig kommer förstå. Jag är för glad för buttra Sverige. I Norge är allting alltid "kämpebra" och "dejligt". Därför lämnar jag er.

Noe ber dä av. // Koppar

Liseberg - Sveriges Compton!

Nu har det hänt igen. En nöjesattraktion på Liseberg har bokstavligen fått grus i maskineriet. Men, tänker jag, folk som söker sig till Liseberg är vanligtvis ute efter en adrenalinspetsad upplevelse. Och nu är det ju adrenalin nog för att döda en fullstor flodhäst. När man inte riktigt vet om dalbanans skruvar är riktigt fastskruvade. Då kittlar det i magen. Detta kan i själva verket vara en kupp.

Såhär: Liseberg kanske går på tomgång, chefen får en idé till att få lite gratis PR, karuseller krashar, "adrenalinfolket" blir alldeles till sig, köper biljetter som aldrig förr.

Inte helt dumt tänkt va? Kan nog finnas smulor av sanning i detta.

Men, folk som sätter sig i en karusell får ju faktiskt skylla sig lite själva. Ta till exempel en berg-o-dalbana. Ingen kan pitcha in mig till att åka en sådan. Hur skulle en sådan "pitch" låta?

- Jo, allså, det är som ett litet tåg som åker i 200 km/h på ett litet järnrör. Den går spikrakt upp 300 meter upp i luften, sedan ner som en jävla meteorit. Den gör "loops", pirruetter och får dig whiplashad med garanti. Men säker, jo förfan, det är den. Det är den sörrö".

Att folk sätter sina barn på dylika saker får mig att tvivla på folks vett.

Folk snackar om Rosengård, Fittja och Hammarkullen som farliga ställen att vara på. Men nu ligger tame 17 Lisseberg etta. Ny slogan: Liseberg - Sveriges Compton!

Och till sist. Deras maskot. Vad tusan är det för något? En grön hare? Anställde dom Cheech and Chong till den uppgiften? Dessutom har haren en fluga med polkafärger. Vem har det längre? Vad är Gröna Lunds maskot? En turkos tse tse-fluga med pianoslips? The world does'nt make sense anymore!

//Koop (Koppar)

//Koppar

Slalom i Stockholm

Igår var jag ute på Värmdö Golfklubb och festade järnet. Jag festade alltså inte koppar, för han var inte med. Många järn blev det i alla fall. Efter ett mindre haveri på den där stekarklubben skulle vi in till Stockholm innerstad, som ligger ungefär 3 mil därifrån, med någon sorts transportmedel. Vi letade efter Polarexpressen, griståget, häst och vagn, eu-mopeder och allt annat som kunde tänkas aktuellt i stundens hetta. Vi fick tag på en taxi, och en svart sådan. Det såg bra ut när vi stannade bilen då det var en äkta taxibil med äkta taxidekaler och allt annat som brukar finnas på en taxibil på torsdagsnätterna. Sen blev det åka av. Jag satt i baksätet med mitt moln av berusningsmedel som ångade upp från porerna när jag lutar mig fram för att se hastighetsmätaren. Jag tyckte att det gick ganska fort, men att han körde i 200km/h hade jag inte kunnat tro ens om jag hade slagit ut det med en andragradsekvation. När vi kom tillbaka till Södermalm plockade han av oss 600kr för berg- och dalbaneturen mellan Gustavsberg och stan. Gick hem till sängen med en rejält tilltagen kastlugg och sov ruset av mig.

Men nu är jag hemma vid bloggfabriken igen. Skönt, va?
Det här var alltså en liten ursäkt till mitt uteblivna bloggande under gårdagen. Förlåt.

Era beska droppar i en sur värld /Bark

Dagens Blondinbella aktion.

Bloggen rör sig sakta. Detta beror delvis INTE på lathet, utan bitvis på grund av ett internet haveri. Endast bitvis delaktigt beror det på det. Känner ni att jag är otydlig, skriv ett argt svar härunder. Mer blogg ikväll. Kanske. // Koppar

Sommarvädret är kuken!

Svensk sommar. Vilket jävla A-hole den är. Velig. Obestämd. "Ska jag vara varm, ska jag regna", tänker den. Den är ambivalent i sitt sätt och bryr sig inte om någon. Nu är det "sol med molnighet, med chanser för regn" varje dag. Den värsta av alla vädersorter. Är det sol och varmt kan man ju vara ute, grilla, sola, bada, äta glass etc etc. Är det regn kan man vila, kolla på film, blogga, mysa etc etc. Men nu. Nu kan man ju inte göra något. Är man inne får man dåligt samvete för att man lever med något sorts "carpe diem"-tänk. Men är man ute, fryser man och blir blöt och kall. Jag avslutar detta affektbloggande med ett citat från Patrik Sjöberg.

"Jävla fittsverige... kuken"

Er "hortus conclusus" i FRA-Sverige// Koppar

Killar och tjejer

När mina "vänner" är ute och lever livet på sjön, sitter jag med Linn, Maja och Vickie och dricker vin. Väldigt trevligt är det. Vinet är gott också. Diskutionerna är dock lite annorlunda än de jag hade med mina f d vänner. Killkompisar pratar ofta om filmer, musik, fotboll, öl och allt annat som gärna hamnar i killfacket. När jag sätter mig ned med ett glas vin ur en nyinköpt bag-in-box och ska vara lite social mellan mina datorsittningar, händer det något mycket speciellt. Jag försöker styra diskussionen in på de klassiskt manliga ämnena, men likt en dålig bowlare dras klotet ned i rännan. Klotet symboliserar i detta fall samtalsämnet och rännan den kvinnliga idén av ett samtal. Visst, jag kanske är en mansgris när jag skriver detta och drar de båda könen över olika gränser, men så här är verkligheten. Mansgrisaktig och verklig.

När jag skriver dessa ord från datorrummet hör jag hur kvinnorna börjar viska. Något är i görningen. Kanske är det någons sexliv som är uppritad på blackboardtavlan. Troligen mitt, men det bjuder jag gärna på. Under de timmar som jag satt med detta gäng av icke-penis-könade människor kunde jag bara agera statist. I lön fick jag några glas vin och en verbal uppvisning i munhuggning. Snopp eller muffla, men ändå skiljer det sig så enormt mycket. Och inte bara i centimeter. Det pratas om mens och tamponger, klavertramp i sexlivet, framtidsplaner, rödvin m.m. Nu ska jag svepa tre glas rött och somna i ett lyckorus av gamla grabbsamtal. Det tycker jag om.

Ert rödtjut i färgblinda ögon /Bark

Nu har det hänt igen.

Ett gammalt djungelordspråk lyder så här: "När solen skiner och vattenståndet är perfekt åker Jonte, Erik och Pelle och fiskar utan Micke". Om det är slumpen som gör att det här litterära mästerverket till ordspråk passar så bra in på min situation vet jag ej, men nog passar det. Den ensamhet som nu är ett faktum kan annars bara hittas djupt inne i de bortglömda småländska skogarna. Man ställer sig framför spegeln och undrar om man existerar eller om man bara är ett väsen utan någon som helst verklighetsförankring. Jag sitter i skrivande stund och sneglar på min termos och undrar hur han mår egentligen. Han hade mått gott av en slurk java att hålla sig varm med, en liten skvätt innanför västen. Stövlarna ser torra och besvärade ut. Alla fiskeinventarier är beredda på en fajt med gösarna, men den dagen får komma senare.

Utanförskap. Uteslutet medlemskap. Den fula valpen som ingen vill ta med sig hem. Det var samma visa förra året, då jag inte hängde med en enda gång. I år har jag i alla fall fått hänga med på ett hörn två gånger. Jag kan snart säga: ett, två, tre. Vi är inte riktigt där än, men så länge får jag nöja mig med ett och två. Vargarna skriker i skogen, skalbaggarna mumlar på bladen och Micke gråter på toaletten.

Ska jag bli guldmunk i fiskevärlden?

Er gös i grytan /Bark

Snälla gud, skicka Båstad åt helvete! (Och sätt Daphne Leon i den 9:e kretsen)

Snälla gud, Jahve, Jehova eller i vilket namn du trivs bäst. Jag har sällan talat till dig, sällan frågat efter något. Dock vänder jag mig nu till dig med en önskan. Demolarisera Båstad nu. Låt räkmacksfolket få smaka på något annat än koks och mousserande viner. Typ digerdöden eller något. Det var längesen du uppvisade någon sorts syndaflod. Det börjar bli dags. Jag är alldeles säker på att det kryllar med syndare i Båstad. Agera!

Yours truly// Koppar

Oh, vilket party!

I lördags anordnades det fest uppe i societetens backar vid Eriksberg, Uppsala. Det tömdes pluntor och buteljer med alkoholhaltiga safter i var mans mun, där även nachochips krossades mellan ihärdiga käkar och tungor. Sprit och tilltugg - en oslagbar kombinationsklassiker. Det blev på många sätt en härlig sommarkväll. Det finns bilder på festen och dess deltagare, och som enligt mig skulle kunna placeras inom den klassicistiska konstfakultetens magnitud. Ett klassiskt bildkollage, alltså.
Här har vi det som Koppar tidigare varnade oss för, fuck you-gesten med fingrarna. Rebelliskt!

Smärtsamt vacker hobbygrupp.

Jazzman, the jazziest of the funky jazzmen. Där var jag tvungen att skriva på engelska, hade aldrig klarat av det på svenska. Eller hade jag det? Jazzmannen, den jazzigaste av dom funkiga jazzmännen.

Huvudrollsinnehavarna i inflyttningsfesten till den lägenhet som de troligen är vräkta ur idag.

Nu blir det inga fler bilder, det var så otroligt omständigt att lägga in en massa foton och försöka få någon fason på designen. Jag kan trösta mig med att jag vet att ni läsare är mångdimensionella på alla sätt och vis, så ni kan säkert lista ut hur resten av bilderna ser ut.

Er medarbetare i nöd och lust /Bark

Koppar har fingersignskola!

Nu är hela Örnstugan i Uppsala igen. Det är party på gång. Detta blir lite Blondinbellaaktigt känner jag. Att skriva om något vi ska göra. Det är inte bra. Ska sluta på stubberten. FOTO: Fotot är på mig (KOPPAR) i mitt rum i Flogsta. Tecknet jag gör med mina fingrar betyder i Sverige och USA "fred" eller "peace". Vänder man på handen så att handflatan pekar mot dig betyder det "knulla dig" eller "fuck you". Detta är ännu relativt okänt i Sverige, men åker du till Stora Brittanien så åker du på tokigt mycket fräs om du gör så.

// Koppar

S-E-M-E-S-T-E-R are the words to spell..

Korka upp Grolschen, damma av Hawaii-skjortorna, slå en vän - nu har jag semester. I tre veckor tänker jag ligga hemma och snusa, dricka olika vätskor av varierande prisklasser och allmänt förstöra mina kropp med ledighet. Det är på ledigheten man ska ta hand om sitt missbruk. Dessa paradisveckor inleds ikväll med festligheter i Uppsalas mest uppjackade ghetto - Norby. Jag och Koppar kommer vara där och representera Örnstugan och alla dess läsare. Bildbevis på denna representation kommer under morgondagen, så håll i er redan nu för då blir det åka av.

Ovettiga ord från en ovettig man, men nu vet ni hur läget ligger till.

Er sandal i mejeridisken /Bark

Expressen avslöjar!

Idag satt jag och bläddrade lite i Aftonbladet och Expressen på lunchrasten. Saxade mig först fram mellan Aftonbladets sommarkrönikor, sportbilaga, nöjesdel och allt annat som de bjuder på. Inget konstigt med det. När jag sedan gav mig in på Expressens förstaklassiga sportbilaga hände något utöver det vanliga. Jag brukar vanligtvis ha ganska mycket tålamod när det gäller kvällstidningar och deras journalistik, men idag brast det. Jag fick en förvarning på framsidan av Expressens huvudtidning där det kort och gott stod: "Chippen skars blodig på kändisfest". Allt var dessutom skrivet i en sån där svart ruta som man oftast använder när det är något rejält och stort som har hänt. Så trodde jag att fallet var. Tänkte först att Uffe Ekberg hade tagit fram en av sina gamla guldskivor och snittat upp Chippen i jakt på Oksana Andersson. Så var det givetvis inte.

Väl inne i sportdelen av Expressen börjar jag få ihop bitarna till detta blodtömmande drama. Chippen hade gått förbi dj-båset och på något sätt snubblat eller varit oförsiktig i sitt planerade danssteg, och på så vis gått in i någon vass kant. Chippen själv kommenterar: "Jag stoppade blodet med en linda". McGyver Wilhelmsson. Vilken händig kille, både "proffs" i fotboll och legitimerad sjuksköterska. Visst, nu kanske jag är lite hård mot Chippen, men det är han värd efter år av estetiskt förtryck mot oss observatörer. Jag tänker givetvis på flätor i håret, tofsar på fotbollsstrumpor och nu senast - hängslen på badbyxorna.

Det roliga i artikeln är ju givetvis inte att Chippen river upp ett litet sår på sin arma lekamen. Det är den journalistik som figurerar i Expressen som är rolig.

Expressen avslöjar.

Där, mina vänner - har ni ett stycke klassisk kalkonjournalistik.

Er linda i svåra tider /Bark

Jag vill ha sex, sa jag till en gubbe.

Det var en konstig dag idag. Jag formulerade mig konstigt hela tiden. Först kom det en gammal man. Det var mitt i värsta koaset. Massor av folk i kö. Han lägger upp en festis. Vad vill du ha, frågade han.
- Jag vill ha sex, svarade jag.
Gubben hörde inte så bra.
Vad ville du ha, skrek han.
-SEX
Jag märkte att stämningen på macken förändrades. Den blev kvav, den blev spänd och tyst.

En timme efteråt stiger en norsk kvinna in. Hon handlar en dricka och vill gärna ha tre hundra kronor i handen när hon betalar med sitt kort. Tydligen så går inte det med norska kort. "Kontantuttag ogiltigt med detta kort" stod det på datorn. Damen ser detta och tycker det verkar konstigt, för att hon har ett VISA kort. Jag tycker också det är konstigt.
- Jag har aldrig varit med om att det inte har gått för mig, säger jag.
Jag ser hur hon vrider sig lite. Det var en obehaglig kommentar. Jag håller givetvis med. Hon ler ett falskt leende och går. Det har varit en bra dag!

//Koppar

Pang i plugget var så så awesome!

När jag var runt 10 - 11 år var min absoluta favoritserie på TV "Pang i Plugget". Det var ett otroligt underhållande program. "Zack" var den coola, men också snälla killen. Han hade en massa tjejer. Man ville vara som Zack. Det kan jag lugnt påstå. Jag minns hans hår. Det var perfekt. Idag hade Aftonblaskan ett liten repotage om honom. Mark-Paul Gosselaar heter han tydligen i riktiga livet. Det verkar ha gått bra för Mark-Paul. Bra för att vara en barnstjärna i vilket fall. Han ser fortfarande bra ut. Dock inte håret, det var en besvikelse.
Titta: http://www.aftonbladet.se/nojesliv/klick/article2871702.ab
Jag undrar dock hur det gått för "Scratch"? Den töntiga men fullständigt lysande humoristen. Åh, vilka tider vi hade. Jag och "Pang i plugget". Inledningslåten är till och med lysande. Håll till godo.
// Koppar

Pensionärer - 2000-talets punkare?

Det fanns en tid då ungdomarna gjorde revolt, när samhället inte passade ihop med dess pusselbitar. Studenter, unga feminister och homosexuella var några av de grupper som inte längre accepterade faktumet att bara vara ännu en ingrediens i den stora kaka som samhället en gång brukade baka in dem i. Hade det tidigare funnits några få som gjorde uppror mot dessa konditorer kunde man alltid baka in dem i chokladbollens kärna och aldrig mer höra av dem. Tiderna förändrades. Folk gaddade ihop sig, tog plankor och eld för att bege sig ut på den nya tidens korståg. Predika om en ny världsbild där alla kulturer och etniciteter var välkomna. Resultatet? En fri värld. Man kastade handklovarna och brände sträckbänkarna.

Många av dessa historiska milstolpar restes på det ljuva 60-talet, av ungdomar som var i 20- och 30-årsåldern. Snabb matematik ger oss alltså dagens pensionärer.

De senaste dagarna har jag följt kvällstidningarna frenetiskt och sett en del händelser som påminner mig om revoltens lyckliga dagar. Jag kan på rak arm (inte böjd) ge er två händelser som innehåller pensionärernas kamp i ett, enligt dem, föråldrat samhälle. Den ena artikeln har sitt ursprung och födelse för flera månader sen. Det handlade om en äldre herre i sina bästa år som inte fick handla några lättöl på grund av legitimationsbrist i fickan. Nu har Aftonbladet dammat av storyn och med atletiska lungor blåst nytt liv i leg-dramat. Pensionärerna gör uppror i det regelrätta Sverige som vi alla känner till. Kassörer frågar efter id-handlingar från söder till norr, från väst till öst - utan att rycka på ögonbrynen. Bertil, 92, får inte handla sina Bellman-cigariller utan att visa upp sitt föråldrade anlete. Alma, 68, får inte köpa folkisar utan att visa butiksbiträdet vem hon är och hur gammal hon egentligen är. De blir givetvis vansinniga. Förkalkade ådror spricker runtom i landet. Det gråa håret blir brunt igen av den ungdomliga ilskan. Karavaner av husvagnar åker tvärs och kors i riket med något slags mc-liga-tänk. Hells Elders. En annan story visades i Expressen idag där gamlingarna slog varandra sönder och samman med käppar i Göteborg. Skallar sprack och proteserna flög. Den här gången handlade det om en handikapplats. Är vi så efter i utvecklingen att vi inte har lyckats snegla på japanerna och kopierat deras högteknologiska tänk med fler handikapplatser.

Vad händer egentligen? Är det den upproriska generationen som än en gång sätter ned foten i backen i hopp om framtiden? Jag har klagat över pensionärer på mitt jobb, men nu vet jag. Jag bör passa mig. Sänker jag garden kommer det sitta en sylvass käpp inplanterad i mitt något stora huvud. Jag säger det här till er pensionärer: Ge oss en revolution.

Det vore vackert.

Er ungdom på PRO-mötet /Bark

Länkar: http://www.gt.se/nyheter/1.1225068/57-aring-attackerades-med-kapp

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2856041.ab

Bloggportalen - ett hönshus av Jens Lapidusar + ett skämt.

Ja, jag menar det. När man är inne på denna oas för bloggare får man nästan panik. Folk tar sig själva på det största av allvar. Inte helt olikt Jens Lapidus. Folk skriver t.ex. om vilken sorts ost dom hade på frukostsmörgåsen. Är det meningen att man som läsare ska visa intresse för sådant? "Oh, herregud ja, Herrgårds är så himla gott men jag gillar även Gouda". Jag hatar det. Jag hatar det som jag hatar Jens Lapidus, som folk med katter i koppel och folk som dedikerar sin själ för att få ner bensinpriset.

Jag har dessutom kommit på ett skämt. Det hela grundar sig på det makabra fyndet som någon gjort vid Halmstads pärla Tylösand. Där hittades nämligen en sko med en fot i. En riktig fot alltså, en människofot. Av en människa. En fot!

Skämtet: Person A har hittat foten. Han visar "fyndet" för person B. Person B säger följande: "Det verkar som någon gjort ett riktigt klavertramp!" Slut. Kom ihåg vem som kommit på detta skämt nu. En trolig klassiker.

Bild: Foten på bilden har inget att göra med händelsen i Tylösand.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2863666.ab

//Koppar

Sedlar eller mynt?

Jag vet att jag har bloggat spaltmeter om Ica på den här bloggen, men här kommer ännu ett inlägg att sticka in i samlarboxen. Jag ser gärna den här bloggen som ett samlarobjekt där alla samlingar är unika. Värdet på dessa limiterade boxar ute på marknaden är därmed semi-fasta, om man nu inte spelar på Örnstugan hos Svenska Spel där man kan sätta oss som vinnare i det numera internationella bloggkriget mellan storheter som Blondinbella, Björn Skifs och Leif Pagrotsky. Vilken lång mening det blev, Lapidus. 100 gånger pengarna på oss är ett smaskigt bjudodds!

Innan jag går in på mina funderingar tänkte jag dra lite statistiska fakta som den SCB-knarkare jag är. Örnstugan ligger på 2210:e plats av 31233 bloggar. På en vecka har vi haft 112 unika läsare, något som jag inte förstår alls med tanke på den uteblivna mängd kommentarer som blivit vårat kännetecken. Jag vet att det ser konstigt ut och uppmanar den kritiske läsaren att bevisa mig fel. Om det nu är sant att vi snart är under 2000-strecket så kan vi alla klappa våra mycket cyniska händer för varandra.

Nu till saken. Som vanligt är det äldre människor som berör mitt mycket förvirrade jag. Jag tänker här på den rädsla för mynt som finns. När man har tagit sig över 50-strecket får man någon slags kronofobi, där man blir vettskrämd av dessa små hårda valörer.

Ett exempel: Någon köper en kexchoklad, två råttfällor och några cigarettfilter från John Silver. Prislappen skrivs ned med två siffror - 99kr. Kunden ger mig först 100kr. Precis när jag ska trycka på betalknappen skriker en rostig röst till:

- Om jag ger dig 20kr till så kan du skriva ut en check till mig på 21kr så slipper jag mynten. Det blir så tungt, du vet. Sen om du kunde vika ihop den checken och tända eld på den, och sen ge mig askan så blir det inte så tungt i plånboken. Det vore jättesnällt.

Ett annat fall:

- Mina sköna varor kostade mig 20kr, så om jag ger dig 20kr och sen 100kr så får jag tillbaka 100kr? Kan man få tillbaka den där hundralappen i en hundralapp, så slipper jag mynten. Jag hatar mynt. Jag skulle hellre smälla till två munkar på käften än att få dom där mynten. Det blir så tungt, du vet.

Er kung på kronan /Bark

64 årig Gällivaregubbe fick ej köpa cigg.

Jag läste idag i Aftonbladet om en 64 år gammal man som inte fick köpa cigaretter. Han hade inget leg. Det är en underhållande historia. Det står att den 64 årige mannen blev arg, att han "frustade av ilska". Om man frustar måste man vara riktigt arg. Men det hela är ju löjligt. Inte att han inte fick köpa för det var ju bara kul. Men att den 64 år gamla mannen går ut och surar i Aftonbladet. Man ser ju att gubben är en tjurig en och jag tycker det var jäkligt skönt gjort av kassören/kassörskan.

I slutet av historien står det att han fimpat ciggen för gott. Denna historia blev för mycket. Den blev ett omen för mannen. Det jag reagerar på är varför man slutar röka vid den åldern. Det är ju då man kan röka utan att oroa sig. Den åldern jag kommer BÖRJA röka.

Men det absolut bästa med denna artikel är ju inte innehållet. Kolla hans skjorta! Den är ju tvärsnygg. Jag hoppas att den är långärmad. När jag insåg gubbens modemedvetande blev jag genast arg över att han INTE fick köpa cigg. Jag menar, har man en sådan läcker skjorta måste ju allt vara möjligt. Det är som en Bee Gee´s video. Men icke i Gällivare dock.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2847100.ab

//Koppar

Dags att gnälla på författare igen...

Idag är det Jonas Hassan Khemiri som står i skottlinjen. Jag lyssnade på Sveriges radio p3 idag. Där sade dom någonting som fick mig att bli lite sur. "Jonas Hassan är den kreddigaste killen vi har i Sverige", sade dom. Varför?, tänker jag. Var i hela helskotta kan dom hitta cred i den killen. Alla som läst "Ett Öga Rött" vet att den är helt ljuvligt värdelös. Alla som sett filmen kan i sin tur tänka sig hur dålig boken måste vara. Nu har jag inte läst "Montecore", just på grund av den kassa debuten. Det känns som ett "waste of time" som jänkarna brukar säga. Jag tror, och jag hukar redan för stenar, att hans succé har med hans ursprung att göra. Kultursverige hyllar honom som kompensation för alla rasistiska tankar dom dagligen har. Dom skäms. Jag å andra sidan, jag gillar ju Soran och innehar dessutom invandrade kompisar. Därför kan jag säga sanningen som många bävar för. Jonas Hassan är överskattad och borde inte ha någon cred. Uffe Lundell borde dock ha mer cred.

//Koppar

Ett nytt bloggprojekt?

Jag bjöd ut mig i fredags, men ingen verkade vara intresserad. Stod där i strumplästen och auktionerade ut mitt bloggande med en skrovlig röst som bara upprepade de evigt ekande orden - första, andra, tredje. Ingen ville köpa idén, alla stod och skrattade istället. Jag har inte varit så här förvirrad sen Rushdie släppte Satansverserna.

Hur som helst, jag och en kompis kom under fredagskvällen på en idé så knivskarp att det amerikanska skatteverket kommer släppa Wesley Snipes vilken minut som helst. Tanken var att vi skulle följa den ständigt aktuella halvfiguren Rosen under en månad, och sedan blogga om det. Blogga med en väl tilltagen inlevelse, detaljrikedom, pondus, finess och troligen ett uns av stank.

Tänk er en värld som ingen annan har upptäckt, man blir 2000-talets Columbus. Tänk er kärlek som ni aldrig har sett den förut. Tänk er en berättelse från en av vår tids största konsumenter. Tänk er det. Örnstugan blir Ölstugan, Bark blir Knark. Vilken värld! Jag inser i skrivande stund att det bara är "locals" som förstår vem Rosen är, så jag ska med en mening ge en liten inblick. Han är en välkänd figur i Sala som dricker mycket och gärna, mer än så behöver man inte veta.

Det har skrivits mycket litteratur av gamla knarkare och alkisar, som vid någon punkt i livet tagit sig ut ur sitt missbruk. Rosen-bloggen skulle däremot bli en berättelse som bryter alla dessa mönster. En missbrukarhistoria berättad av en aktuell missbrukare. Skulle vara riktigt intressant läsning, eller hur?

Er rotfyllning i Tandådalen /Bark

Örnstugan på mina axlar

Ja, som ni såg kommer jag hålla denna Pandoras box själv under helgen. Jag tvekar inte på att öppna den. I don't hesitate to release the fucking fury. För tillfället är jag inne i en jobbig arbetsperiod, där mitt liv består av röda kläder med Ica-tecken och Triss-med-vinst-försäljning. Imorgon går jag av en tung period och kliver över tröskeln till ett parallellt universum där bloggen är min enda frågeställning. Jag ska besvara den, jag lovar.

Inlägget idag kommer bjuda på en möjlighet för våra läsare. Ni får välja vad jag ska blogga om under morgondagen. Alla förslag är av intresse. Kommer det inte in några förslag kommer jag blogga om något eget, och det blir inte av denna värld. Passa på nu, mina vänner. Snart är det för sent.

Syns imorgon, mina söta underhuggare.

Er burk i en pantad värld /Bark

Koppar och Bark = Sveriges...?

Sveriges vad? ...svar på Simon & Garfunkle? ...färggladaste parbloggare? ...vassaste ironiker? Även om vi är allt jag här nämnt så är det inte det jag menar. Nej. Koppar & Bark = Sveriges 3008:e största blogg. And gaining, ska sägas. Nu ska vi under det magiska 3000 sträcket och ni följer oss live genom hela resan. Inte live kanske, men ni blir ju uppdaterade här. En sorts cliffhanger kan man säga.

Nu blir det dock inget mer bloggande för mig under helgen. Men jag känner ett lugn. Bark håller ensam låda härinne. Det kommer bli påfrestande för min vän. Men likt en moloken gubbe i en tavla av Salvador Dali, står Bark ut. Han är realismen i det surrealistiska. Eller tvärtom. Jag å andra sidan, jag ska leva friluftsliv ännu en gång. Fånga fisk och kanske, kanske drämma till med en riktig praktfylla under lördagskvällen. Man vet aldrig. God helg hörni, god helg!

// Koppar

En sann historia. "Tyskjävlar" heter den!

Idag stod jag som vanligt i kassan på macken med ett brett falskflin på högsta nivå. Jag stod och funderade. Jag funderade på hur tråkigt jag hade det, utan en aning att jag under dagen skulle komma att medverka i en konstig situation. Situationen uppstod då det kom en man. Jag drog på ett trevligt "hej" med samma leende som förut. Mannen hejade inte tillbaka. Det går då upp för mig att mannen i fråga är tysk. Tillslut börjar tysken att prata.

"Lechen meche, yeshen kveshen bracht, und faxnommer."

Jag skakar på huvudet, jag kan ju inte tyska, men jag hörde vad jag tror är tyska för faxnummer och säger också frågande "fax??".

Tysken replikerar med samma dravel som förut i tron att jag kanske inte lyssnat tillräckligt. Jag förblir oförstående och testar att svara på engelska. "Yes, we have a faxmashine", säger jag som jag pekar på våran fax. Tysken skakar på huvudet.

"Yeshen macht, wut frechan wishterfrienind und faxnommer". Tyskens ton är nu lite mer ansträngd, han verkar frustrerad över att jag inte lärt mig hans språk under dessa minuter vi har pratat. För att komma på god sida med tysken igen, försökte jag iallafall prata lite. "Noo sprechen" säger jag tyst. "Und fax", replikerar han. Jag pekar igen på faxen. Han skakar på huvudet. Jag tänker att jag igen måste förklara min brist på det tyska språket. "Nicht sprechen" säger jag, högre än förra gången. Han skrattar då hånfullt och tittar på mig fördummande. Jag frågar min kollega om hon kan tyska. Nej, det kan hon inte. Jag hör hur tysken pratar för sig själv. Jag tror mig höra ordet "scheize". Det är ett fult ord, det vet jag. Jag blir säker på att han nämnt mig i samma sammanhang, och blir därför lite arg. Jag funderar på att gå till angrepp. Kanske nämna nazismen. Kanske säga "Nischt spreshen nazi". Men jag ångrar mig snabbt när jag uppfattar att han har mustasch. Tyskar i mustasch kan man inte lite på, tänker jag. Bäst att hålla mig i skinnet. Jag visar honom vägen till faxen. Väl framme vill han inte skicka något fax. Jag är ännu en gång oförstående, men har också lugnat ner sig någorlunda. Han pratar konstant. Han är totalt dum i huvudet, tänker jag. Tillslut reder vi dock ut hela situationen. Han ville ha vårat faxnummer. Varför? Ingen aning, det kan kanske bero på att han var helt dum i huvudet.

Nu till en frågeställning. Har inte tyskarna kommit så långt, att dom kan förstå att alla inte kan tyska? Har inte tyskarna förstått att engelska är ett bra språk att kunna prata? Är tyskar ALLA tyskar dumma i huvudet? Jag är väl medveten om mitt tyskklingande efternamn och jag letade också febrilt efter det på min namnskylt. Men det fanns inte. Han blev arg för att jag inte kunde hans äckliga, kantiga, skittyska. Märker ni hur arg jag är? Jag hoppas det. Tyskar! Usch, tvi för i helskotta.

// Koppar

Brottslingar

Idag tänkte jag ta tillfället i akt och prata lite om de fula fiskar som ständigt och envist simmar mot strömmen. Samtidigt som det finns ett allmänt förakt i var mans pupill, finns det även ett proportionellt intresse som sträcker sig över denna gudsförgätna planet. Varför sneglar vi alltid åt sidan när dessa fläckiga fiskar passerar vårt lagfasta stimm? Jag är mannen för svaret.

Nu kanske jag tog i, men det lät övertygande och proffsigt, visst gjorde det? Hur som haver, jag läste en bilaga i Aftonbladet idag där man avhandlade Sveriges motsvarighet till Danny Ocean - Clark Olofsson. Vilket fullblodsproffs! Han har varit kund i fängelsebutiken ungefär hur många gånger som helst. Nu tycker jag att vi knappar på miniräknarna och reder ut hur många gånger det egentligen var.
1+2+3+1+6+21+59+1-3+5+0+½+slipp-ut-ur-fängelse-kort/3 = många gånger.

Av alla dessa gånger hade han avverkat straffet en gång. En. Sätt mannen bakom kameran i huset där man spelar in 2 ½ män, och låt han ta oss ut därifrån för gott. För att återgå till min frågeställning kan vi lugnt konstatera att dessa brottslingar är mycket mer spännande än vad till exempel jag och Robinson-Jerker någonsin kommer vara. Nog för att Jerker är intressant, men om ni måste välja mellan honom och Kicki Danielsson är valet lätt. Vi kommer säkerligen ta den sistnämnda, brottslingen. Criminal-Mama-Kicki.

Att brottslingar är mer intressanta än vanliga människor är ett välkänt faktum. Låt oss nu djupdyka för saftigare betesmarker i frågan. Jag tror att det finns ett intresse för brottslingar på grund av deras magnifika humor.
Möjligt scenario: Clark och Janne Olsson sitter inne på Kreditbanken vid Norrmalmstorg med ett gäng gisslan. Några gisslan försöker springa iväg, men ramlar och druttar på rumpan. Clark och Janne garvar så kulsprutan nästan viner av. Klassisk ramla-och-slå-sig-humor går alltid hem i kriminella kretsar. Sedan säger Janne till Clark:
- Vet du likheten mellan en gisslan och en handgranat är?
- Nej, säger Clark.
- Båda kommer sprängas snart, säger Janne.
Sen garvar de två vännerna än en gång så det nästan blir sprickor i de bärande väggarna. Clark tänker att han ska ge Janne ett skämt att minnas för all framtid. Så han säger:
- Det var en tjuv, en svensk och en Bellman som stod framför anden i lampan och hade precis fått en önskning var.
- En travkupong till V65 på Jägersro, sa svensken.
- En plats i komikens historieböcker, sa Bellman.
Sen var det tjuvens tur att önska. Han tänkte länge innan han slutligen gav sitt svar.
- Jag önskar att svensken och Bellman dog, så jag kan ta deras grejer och kränga.

Clark och Janne låg och skrattade unisont på golvet och hamnade efter det här skämtet ur fokus i sitt uppdrag. Det var här det skulle börja gå åt skogen för hela deras gisslandrama. Men det klassiska Stockholmssyndromet som skulle göra sig känt efter dagarna i Kreditbanken, var just ett resultat av den hänsynslösa komik som fanns där inne. Det är väl klart att man känner för Clark och Janne. Ni ser själva att den undre världens humor är av den enkla sorten. Alla kan vara med och ha roligt, inget skämt är för svårt att förstå. Därför, mina vänner - känner vi en dragningskraft till kriminella.


Er Bellman, då och nu /Bark



Rolig?

Bli en vildmarksmänniska. Lär dig flå djur!

Igår var jag och campade. Jag tog med ett tält, en tjej och en sovsäck. Jag kan med säkerhet säga att DU som läser detta inte campat i år. Inte i vildmarken i allafall. Kanske på en husvagnscamping eller på någon sunkig festival. Men inte i naturen. Du borde pröva det. Numera är alla så urbana. Så beroende av allt. Jag skulle i princip klara mig överallt. Kasta in mig i vildmarken i Alaska så ska du se. Jag gör brasor av flinta, harpunerar fisk, bygger fällor, vaskar guld, syr kläder av sparvskinn, brygger barr och enbärste, brukar jorden, flätar rep och korgar, karvar, gör runstenar, filtrerar urin (när det är absolut nödvändigt), gör yxor, slipar yxor, hugger ved, staplar ved, mjölkar vilda renar, tämjer rävar, gör egna drycker av malt, humle, jäst och vatten, täljer och mycket annat. Du kanske tycker att detta bara verkar vara skryt, men jag ser det inte så. Det är mer än uppmaning. Sluta lev i din civilisationskula. Det är som min vän Hassan sa till mig en gång. "Du har inte levt livet innan du medverkat vid en halal-slaktning". Det kanske inte är exakt likadant, men funktionen samma. Att våga få lite skit under naglarna. Det är dig gott. Men var aktsam när du dig väl beger dig.

Din vän// Koppar

Norges Filip och Fredrik?

Satt igår och zappade runt på det digitala tv-nätet som vilken Svensson som helst. När jag efter några knapptryck hade hamnat på kanalplats fem tog det plötsligt stopp. Knapparna frös till is. Vägrade tina upp. Det ilade till i hela kroppen på mig. Något var på gång. Kanske något väldigt stort. Inuti denna 32" stora skärm fanns något som skulle komma att förändra hela historien - eller åtminstone som vi brukade känna till den.

Programmet hette Norges Herligaste, och i centrum av detta färgspektra fanns två filurer av den mer underhållande arten. Koppar talade tidigare om en kupp inom media, där man hade dammat av purjolöken och buljongtärningarna för att koka ihop en rykande färsk tv-personlighet. Vilken soppa, förresten! Här har man i de norska soppköken sneglat på storebror Sveriges unika storkök. Resultatet?

En ojäst surdeg nedstoppad i en soppa av urin, aspirin, färdigrätter från Findus, fågelfrön, damm, vulkaniserad gummi och allt annat som man kan hitta på ett kvitto från Lidl.
Visst, man kan återanvända roliga idéer till nyskapande företag, men det här var något helt annat. Två lallare med talfel springer runt och kraxar med manus från någon av de senare säsongerna av 100 höjdare, men på grund av utvecklingsskador från kopiatorn där programledarna skapades kan man inte förstå programidéen.

Tack, Gud. Tack för att du släppte Norge fria från detta vackra land som vi lever i. Norgehistorier har aldrig känts mer aktuellt. Dra så många ni bara kan i kommentarerna.
Till norrmännen säger jag bara en sak: stoppa upp 17 maj i baken och dra ut den när ni har opererat bort Norges Herligaste-bölden. För den sitter då i vägen för den stolthet som ni gärna förknippar med denna nationaldag.

Bild: Två idioter

Er valack i stallet /Bark

Gästblogg #4: Rätt, men i fel ände!

Nicklas som jobbar på en bensinmack har krävt av sin arbetsgivare att han inte ska behöva sälja porr!(?). Här är en kille som går till jobbet med krökt rygg varje morgon. På grund av att i hans arbetsuppgifter ingår den makabra delen av att packa upp, ställa ut och sälja porr. Att porr fortfarande säljs i tryck efter internets intåg är skrämmande. Men inte läskigare än Nicklas prioriteringar. Killen jobbar på en bensinmack! Vars syfte i första hand är att kränga bensin som förstör planeten, startar krig och får norrlänningar upprörda till den milda grad att de vill flytta. Men porr är värre. Killen jobbar på ett ställe där man säljer tobak som skördar tusentals människoliv (till överprisdessutom). Men porr, FY FAN. Dessutom har killen mage att med ett flin, sälja diverse kvällstidningar som objektifierar och ljuger mer än fan själv. Personligen skulle jag hellre jobba som Belladonnas rövhål eller snuffilms recensent innan jag började gnälla om porr på en bensinmack!
Ett tips till Nicklas. Tanken är fin men huvudet är dumt. Jag har verkligen en ingrodd känsla för syndikalisterna, men om detta är det ända sättet att få uppmärksamhet för tillfället så är jag besviken.

Godzilla Hårdisksson.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2790173.ab

Bara jag som ser igenom Ernst?

Ernst Kirchsteiger är TV's mest uppenbara fabricering. När Arne Weise tog av sig sin kungakrona som sveriges mysigaste farbror, satte sig TV cheferna ner. Dom tänkte. Använde sig av mindmaps. Ritade diagram. Frågeställning var följande: Hur ska vi kunna ersätta en sådan genuin karl som Arne? Efter noga överläggningar kom dom på det. Vi ska skapa en karaktär så mysig, så godtrogen, så härlig, så underfundig, så folklig att Arne inte ens kommer att existera i folks tankar. Sagt och gjort, en folklig Frankenstein steg in i rutan. Ett fabricerat mediamonster. Han hade ett tysklingande namn, "ingen kan stava det men alla minns det" löd tankegången.

Och visst lyckades dom. Ernst rosades. Han var ju för fan barfota. Ingen kan ogilla personer som är barfota. Ernst beskrev känslan av att känna det daggvåta gräset emellan tårna. Detta blev en AHA-upplevelse för TV-kritikerna. "Jaa, visst känns det så" jublade dom.

Jag spyr. Det är ju så uppenbart. Han är tillverkad. Efter kamerorna stängs av slänger han sin cykel, drar på sig ett par tjocka mansboots, röker en Camel och säger "fyfan, att folk går på detta är ju helt jävla FAN-DAME-TASTIC". Men jag är dig på spåret Ernst. "Konspiration Ernst" kommer också att få fotfäste, det är jag övertygad om. Jag ska göra en facebookgrupp, jag ska göra en dokumentär, jag ska söka efter sanning. Ni är värda den.

// Koppar