Japp, så var man ännu ett år äldre. Jag fyller nämligen år idag. 24 år. Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig inför detta. 24 låter ju hemskt mycket, det gör det, men samtidigt så känner jag en massa personer som är 25.
Det skrämmande för mig är att blicka tillbaka på tiden då man precis gått ur gymnasiet - man var 18 år, skulle ut i livet, erövra Sverige, ja kanske t.o.m. världen. Och vad fan hände? Man står ju på samma plats nu som man gjorde då, den enda skillnaden var att man då hade förtroende för framtiden, var kaxigt positiv och njöt av att köra bil. Nu sitter man på passagerarsätet, moget nykter och ödmjuk inför framtiden, samtidigt som man oroar sig för jobb, barn och prostatacancer.
Även om jag bara är en dag äldre än jag var igår så känns hela nummerbytningen jobbig. Man blir 24 - man definerar sig själv med talet. Jag brukar börja med övergångsfasen redan i januari. Då byter jag 23:an till 24:an på mina internet alias(es), för att på så sätt fasas in i "rätt" ålder. Jag vill gärna säga "age ain't nothing but a number" men det är väl mest gamla tanter som säger det när dom vill älska med unga män? Unga män ja, den klubben är man snart utesluten ur.
En fråga jag ställer mig, nu på min ålders höst, är: när börjar man gilla whiskey? Det bör snart vara dags för mig tycker jag. Och när får man hår på bröstet? Dessa två saker är vad som, i dagens skede, håller mig vid liv. När mitt bröst ser ut som ett välkammat eldinferno, då mina damer och herrar, då får ni köra mig på en kärra fram!
Bild: Kiefer (guess why)
//K to the muddafukkin' Par!