Moderniseringen i tennisvärlden är nära nu...

I helgen har jag spenderat min tid på främst en syssla - tennisen. Och som jag har spelat. Om ni bara visste. En som vet är Erik Holmgren. Men för att spola tillbaka bandet lite innan vi går in på den utklassning, eller "utkrossning" som många valde att kalla det, kan vi bygga upp historien lite.

Michael Jansson föddes på natten den 18 mars 1987 på BB i Västerås. Det var på många sätt en otäck och mörk natt när Bitte efter timmar av pina och smärta lyckades trycka ut den 3950 gram stora bebis som senare skulle bli upphovsmannen av det här blogginlägget. Michael var en mycket söt och älskad liten pojke i familjens umgängeskretsar. Alla ville pussa och krama den lille västmanländska krabaten. Tiden gick och Michael växte upp. I tonåren spatserade han runt i diverse idrottshallar och klubblokaler för att hitta sin väg i det atletiska samhället. En plats bland de stora och en väg in i den fysiska 1000-metersklubben. Det kastades människor och drömmar på judomattan, det simmades fjärilssim med precision och elegans i Lärkans simhall och det dunkades Spalding-bollar i basketkorgarna. Han gjorde slut på gymnastikskor och svettband som SVT gör av med pengar på design. Michael visade prov på pondus och talang i många sporter, men hittade aldrig helt rätt. Han blev aldrig den superstjärna som den svenska idrottsvärlden har suktat efter i så många år. En ny Gunde Svan, typ.

Först vid 21 års ålder hittar Michael rätt. Tennisen. Denna överklassport som har häcklat oss medelklassdebutanter i så många år har äntligen fått en knäpp på näsan. Ett stort steg för tennisen, men ett ännu större steg för medelklassen. Sportens svar på Petter, ungefär. När det i helgen utspelades ett sjöslag på centrecourt i Sala stod jag i centrum. Om jag kom ut som en klamydiafri sjöman ur detta sjöslag, hade min motståndare inget annat än ett haveri i världsklass i bagaget. Jag har nog inte helt insett vilken briljans jag visade upp i helgen. Fyra år kvar till OS i London. Nu åker vi.

Er kofångare i Indien /Bark

Koppar utar sig själv.

Jag vet inte orsaken till att Örnstugan har en liten svacka. Kan det vara brist på gehör? Kan det vara så att vi har upptäckt ett liv utanför bloggen? Jag vet inte. Men vi ska givetvis bättra oss. Nu till en historia.

Imorse blev jag "vän" med en syssling på facebook. Denna syssling har samma efternamn som en av mina bättre kompisar. Jag märkte till min fasa att dessa två också är "vänner" på facebook. Kan det vara så att jag är släkt med en av mina bättre kompisar? Så, Jocke, vi kanske är släkt. Nu ångrar jag verkligen den där blöta fyllenatten vi spenderade tillsammans. Hör av dig!

//Koppar

Madonna är tokig.

Titta på denna bild. Den är tagen vid Madonnas turnéstart. Jag finner att den ger upphov till många frågor. Vad gör hon på bilden? Är det en dans? Är det någon sorts insektsdans? Spindeldans kanske? Och varför har hon bara trosor på sig? Hennes lår är vältränade och hon kanske vill visa dom, visst, det är en teori. Men dom är ju inte fina. Det ser ut som två limpor. Eller julklappar med tröjor i.
Tyckte detta var lustigt, eller amusing som jänkarna säger.

//Koppar

Flogg!

Nu är vi tillbaka. Ni känner igen er. Det vankas flogg i örnnästet. Ställ om rangordningen i kronologisk ordning - för nu kör vi. Den saga som senare kommer figurera i triologier började ikväll i Flogsta. Jag och Olle hade varit ute på stan och kollat löpardosor för framtida Troja-kroppar när vi bestämde oss för att dra mot sydligare breddgrader för att raka av hans hår. I min nyöppnade "Barbershop" plockade jag bort hans hår som en medvetslös massös plockar poäng i "Jakten på ökenguldet", när det var aktuellt. Efter det gick vi på Stockholms nation för att slänga ut några tjugor i puben där. Det gick helt enligt planerna, som man brukar säga. Oj, vad det ligger Selma Lagerlöf-liknande ansikten i kassaapparaten där. Tjugor och tjugor, man får aldrig nog.

Jag är just nu i ett onyktert tillstånd och borde därför inte styra det här moderskeppet i graven eller diket utan några grunder. Nu ska jag sova, men Gud vad härligt det är att ha er ombord. Jag känner mig som en sjörövare när jag har snott er på den här kärleken.

Er vurpa i kurvan /Bark

Två idioter.

Idag fick man se en bild på arbogamordens skyldiga. Det var en idiot. Dock hittade jag två till. Nämligen dessa två praktnollor!

Dessa två kan inte hitta en plats i äktenskapet, eller samhället, när vi nu fått ett mer jämnställt klimat. Bl.a. tycker dom att ömhet kan visas med en smäll på käften. Mera skriver dom: "Hur kan vi hjälpa misshandlade kvinnor, om vi hymlar med den magnifika kraften i ett försoningsknull?"

Det är vackert sagt. Verkligen! Begåvat också.

//Koppar

En era är förbi

Igår hände något mycket speciellt i mitt liv. Vi sålde min bil. Allt kom lite som en chock, men efter ha smält hela upplevelsen under ett dygn så känner jag ändå att det inte kom som någon överraskning. Under en lång period har sjukdomarna kommit och gått lite som de vill. En intensiv sida i sjukhusjournalen, kan man säga. Avgörandet kom när jag och mamma åkte ner till OK/Q8 där läkaren konstaterade att det skulle kosta flertalet tusenlappar att få upp han på benen igen. Vi tänkte lite och kom fram till att han inte hade tjänat ihop till det på slutet. Hade det varit sommaren 2005 hade jag inte tvekat. Fan vad bra du var då, bilen. Bildoktorn såg att vi lekte med tanken om att avliva grabben på bilskroten, men då tog han saken i egna händer. Han frågade om han fick adoptera Passaten. Det fick han.
Så nu när vi ser EXW090 ute på vägarna ska ni veta att det inte är jag som håller i kopplet längre. Jag har släppt det där nu. En era är slut.

Hoppas du har det bra, "Den oxblodsfärgade faran" - jag saknar dig redan!

Er adopterade Passat i Jolie/Pitt-familjen /Bark

Sanna Nielsen

Idag på Expressens söndagsbilaga fanns det en liten bild med Sanna Nielsen på framsidan där hon hade ett citat under bilden som löd: "Inga killar vågar ragga på mig". Jag vill inte vara elak mot dig Sanna, men det kan finnas andra anledningar till att inga killar raggar på dig. Till exempel att din person är lika intressant som en siffra i matteboken.

Er tand bredvid munsåret /Bark

Feriearbetande hjärna

Sommaren är snart slut. Likaså den ferieanställde polacken i hjärnan min. Idag när jag hade ätit upp min lunch på jobbet så skulle jag ställa in tallriken och medhörande bestickfamilj i diskmaskinen. Den började bli ganska full, det buktade nästan ut tallriksformade bucklor på framluckan. I med en Yes Powerball och sen körde jag igång den genom ett tryck på den första knappen ögat hann registrera. Sen gick jag och satt mig i soffan, ganska nöjd och belåten med min sunda hjälpande hand. Det är här det kör ihop sig för mig. I ett par sekunder fick jag ett uns av panikångest att jag kanske skulle ha kollat hur varm disken skulle köras. Som en tvättmaskin ska granskas, ungefär. Det kom upp ett möjligt scenario där disken skulle ha krympt på grund av en allt för hög värme. Som i en tvättmaskin, ungefär.

Det kom upp bilder på de stora mustiga tallrikarna i dockservisstorlek. Knivar i fickknivsformat. Glas små som sakékoppar. En diskmaskin som nästan krymper själv för att jag hade dragit igång ett alltför varmt program.

Det här är alltså tankar ur en universitetsstuderandes huvud. En hjärna som har lyckats åstadkomma ganska bra betyg i skolan tidigare. Alltså en kille som, konstigt nog, inte har gått på särskolan och fått jobb på Samhall efter det. Det kan man lätt tro. Till mitt försvar kan jag säga att det rörde sig om två sekunder av totalitärt IQ-läckage.

Er boll i en planekonomi/Bark

Koppar gråter till OS.

Det är dags för mig att vara lite allvarlig. Vi underskattar OS så oerhört mycket. Det är för lite OS-prat. För egen del är OS en gråtfest. Jag gråter till allt. Allt är ju så fint. Jag grät lite idag när Island vann sin semifinal i handboll. Det var så fint. Lilla Island går till final. Spelarna grät också. Dom var så glada. Att se riktigt bitiga och hårda män gråta av glädje kan ju få vilken sten som helst att visa lite känslor.
Jag grät även när en liten Etiopiska vann 5000 meter. Jag borde gråtit åt ARA. Men han var för bra. För härlig. För osvensk. Min absolut största idol numera.

Men aldrig har jag gråtit som när Cathy Freeman vann sitt guld i Sidney OS 2000. Jag tittade på det för en stund sedan. På youtube. Jag gråter ännu mera nu. Nu vet man ju denna saga. För det är en saga.
Cathy, som är aborigin, hade vunnit ett silver 4 år tidigare när OS utspelade sig i Atlanta. Nu hade spelen kommit till hemlandet Australien och Sidney. I 4 år hade hon haft stora förväntningar på sig. Alla krävde vinst. Hon hade även fått äran att tända den olympiska elden. En ära som oftast tillfaller atleter som lagt skorna på hyllan. Som redan gjort sitt. Man kan ju även tänka sig pressen från sitt ursprung. Äntligen skulle en aborigin få förgylla dagen för miljoner australienare. Denna press har nog ingen motsvarighet.
Jag kan titta på henne efter detta lopp. Man ser ingen glädje. Man ser inget. Inte ens lättnad. Det är en total urladdning i hennes känslovärld. Här har ni det. Det finaste ögonblicket i idrottens historia.



//Koppar

Pingishysteri

Det råder pingishysteri i det svenska folkhemmet. Och vad är mer folkhemsaktigt än pingis?
Jörgen Persson är mannen alla vill ha en del av. En liten del av det 42-åriga bakverket, bara. Man ser att de gamla Stiga-kläderna börjar inta catwalken i höstsäsongens kollektion. Det ryktas om att pingisracketen är höstens absolut hetaste accessoar. Det är årets truckerkeps. Även pingisbollarna har tagit steget utanför ungdomsgårdarna och blivit en del av den trendiga interiörmarknaden. I nästa nummer av "Allt i hemmet" kommer man bjuda på en extra bilaga i vilken man går igenom pingisbollarnas betydelse och funktion i det moderna hemmet. Man kan ställa fram en Kosta Boda-skål med vita och bruna bollar på vardagsrumsbordet, eller helt enkelt sticka ett överkast till sängen - av just pingisbollar. Jag vill inte avslöja allt för mycket, men vi kan lugnt konstatera att pingis är på tapeten precis överallt.

Efter att ha sett några Jörgen-matcher och Youtube:at lite gamla Waldener-pärlor upptäckte jag en sak. Spelarna måste hämta alla utslagna bollar själva! Om den lilla ettriga kinesen på andra sidan bordet dukar upp en "smash" så det bara sjunger om bollen när den sticker iväg, lär man hämta bollen själv. Vart fan tog Kalle vägen egentligen? Bollkalle alltså. Mycket är rockstjärneaktigt med pingis, men inte detta. I tennis har man flertalet funktionärer för den här sortens problem. När Federer ska serva flyger det bollar från alla håll och kanter, där han kan välja ut vilka bollar han vill ha. De andra kastar han bort som en bortskämd liten unge, men nog står det alltid ett par bollhungriga gossar och plockar in de här bollarna. Helt besatta av att samla in bollarna är de. När J-O Waldner, en legend, ska serva får han hämta sin egen boll. Och bara en boll. Helt sjukt är det. Nästan på gränsen till äckligt. Jag tycker man borde stuva om i pingisvärldens regelbok. Och kanske, kanske skumma igenom brottarreglerna på samma gång.

Er hand i näven /Bark

Första löpet

Sådär, nu har jag avslutat mitt första pass i jakten på Brad Pitts kropp i Troja. Det gick sådär, kan man säga. En smärre katastrof skulle vissa kalla det. Ett mindre skalv på Richter-skalan hördes i takt med mina blytunga löpsteg. Det såg ut ungefär som när Nicolas Cage skulle springa med dem där magnetiska fängelsepjäxorna i Face off. Många droppar små bildar ett hav, eller hur är det man säger?

Till sommaren kommer ni se mig springandes på vågorna i det där havet. Jag kommer skutta fram i takt med Eric Prydz låt "Call on me" och svinga mina oxliknande lår i ett mycket bekvämt löpsteg. Ni kommer kalla mig Poseidon. Ni kommer offra hästar av finaste travsigill till er havsgud, som bara kommer sitta och skratta med sina jättebiceps. Hela världen kommer vilja ta del av min magnitud, mitt hav och mitt atletiska psyke. Det kommer gå tongångar om att jag ska göra hela världen till ett verkligt Waterworld, där jag blir eran Kevin Kostner. Vi syns då.

Er "smoker" i rökrutan /Bark

Förlåt!

Som ni vet har det funnits dagar då Örnstugan har fått lida. Dagar då gräsmattan har vuxit till en mindre regnskog och fönstren varit skitigare än kanylerna hemma hos Sanna Bråding. Då har det handlat om en dags frånvaro. Nu är vi uppe i tre dagar, jag och Koppar. Det ber vi om ursäkt för. Nu är det bara tre dagar kvar till feriearbetet har sjungit på sista refrängen för i år, så efter det glider jag in i den akademiska rondellens olika filer igen. Det betyder att jag kan blogga hela dagarna - till och med när jag är i skolan.



Man kan inte låta storhetsvansinnet ta slut med det planerade bloggandet, nu ska vi även sopa valkarna under mattan. Idag har jag köpt ett par nya löpardosor av Adi Dasslers finaste skomakarkonst. Den där nedsmutsade kroppen ska få sig en rejäl hurring i spåret. Det här, mina vänner, är Sveriges första satsning inför Beach '09. Kom ihåg hur tidigt jag var ute, när ni, nästa sommar ser en ryggtavla av den delikataste konstformen på stranden. Till höger ser ni tofflorna som ska förvandla mina gamla öl till vatten. Jesus skulle vända sig i graven om han hörde att hans gamla skrytgärning hade vänts åt andra hållet.

Er Adi Dassler i Crocs-fabriken /Bark

Sverige pwnar Ryssland.

Georgien kan andas ut. Sverige har äntligen satt ner foten och sagt till på skarpen. Alla militära samarbeten ska omedelbart upphöra. Det här kommer naturligtvis att påverka Rysslands offensiv. Att USA och Frankrike gått in och fördömt Rysslands agerande är ju helt betydelselös i jämförelse med Sveriges markering. Alla kan fördöma oss, men inte Sverige, kuken, tänker ryssarna. Med allra största sannolikhet kommer nu ryssarna dra sig tillbaka. Sveriges fotnedsättande var spiken i kistan. Vi har inte råd att förlora samarbetet med Sverige, sa den ryska överbefälhavaren Sergej Zubov.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kaukasus/article3126443.ab

FOTO: Den svenska flottan

//Koppar

Kräftfiske i Silverstaden!

Nu har man hunnit taggat ned lite efter gårdagens kräftmaraton. Ett dygn höll jag andan för ett gudabenådat kräft-triathlon som innehöll grenarna köer, alkohol och kräftfiske. Nu kan jag äntligen andas ut igen. Sala har som bekant mycket stolta anor inom det prestigefyllda sportfisket som "kräftnatta" just kännetecknar. Det pratades om dubbelfinal i tennis och den mycket haussade 100 meters-finalen i OS igår, men utanför kvällstidningarna och de övriga medierna kunde man se en minst lika nagelbitande final i Salas fiskeliv. En final utanför medias finrum, alltså. Ingen André Pops eller Jacob Hård fanns på plats för att kommentera spektaklet, så jag lägger nu uppgiften inom min radie. Multiplicera sedan den radien med pi - för nu kör vi.

Precis som i de olympiska spelen var man tvungen att kvala in till den stjärnspäckade uppgörelsen genom en masstart i köer. Hundratals människor samlades på parkeringen utanför gräddan av alla lokaler - Folkets park. Registreringen skulle börja vid 13.00, men hängivna kräftintresserade hade köat sedan 04.00 på natten. Precis som när Star Wars-filmerna skulle gå upp på bio för första gången hade de köande klätt ut sig dagen till ära. Igår kunde man se ett liknande evenemang där man var utklädda till kräftor (naturligtvis), men även kräftburar och den något otippade klassikern "den norrländska kräftskivan på norskt vis". Ett korrupt regelverk hos arrangörerna och en otroligt dålig beslutsamhet hos fiskarna senare var vi på väg. Kösystemet kan i dagsläget bara klassas som en ganska tidig beta-version av en framtida fullständig version.

Klockan hade nu blivit 17.00 och startskottet har precis tryckts av så det small i hela himlavalvet. Alla visste vad det rörde sig om. Burarna fick slängas i och kvällen var igång. Strax efter kom ännu ett knall, men den här gången rörde det sig om ett nästan totalt synkat ljud från ölburkar och vinflaskor i stadens alla håll och kanter. Även festen var igång. En magnifik folkfest som numera klassas som "the big five" i festival-Sverige. Hur gick det med kräftorna då?

Jo, den klassiska "vem-har-fått-flest-kräftor-tävlingen" fanns på plats i år också. Precis som flugor dras till bajs och surströmmingsfester dras till Ica, drogs även människor till strandkanterna. Hur många har ni fått? Går det bra? Är det någon storlek på kräftorna?
Lyckligtvis hade vi fått en respektabel mängd signalkräftor att visa upp för det dreglande folket, så vi kunde med lätthet utmåla oss som kvarterts kungar i tävlingen. Vi fick ungefär 40 st skulle jag tro.
Nu laddar vi om till distriktsmästerskapen om två år igen. DM 2010. Vi syns då.

Bild: Min förklädnad i kön till kräftfisket.

Er ädelost i Atkins-dieten /Bark

Höjden av ironi!

Som rubriken lyder handlar detta om ironi. För det har verkligen Nike lyckats med i deras senaste reklamfilm. Betänk att Nike är ett skomärke. Dom säljer SKOR! Detta är kul mina damer och herrar.


//Koppar

Tjuvlyssnat (och blev till neger)

Idag satt jag på ett kafé i Sala. Två killar steg in och satte sig bredvid mig. Dom började prata om Uppsala. Såhär löd det:

Kille1: Hur är musiklivet i Uppsala?

Kille2: Värdelöst, det var ju den här reggaefestivalen nyss men där finns ju bara knarkande negrer och en massa äckligt folk.

Där satt jag med mitt festivalband och hade reducerats (avancerat kanske) till en knarkande äcklig neger. Jag trivs i den rollen.

Ps: Den ena killen fikade i ett linne, undrar vem som är vidrig? Linnen på stan, fyfan!

BILD: Koppar

//Koppar

Det fula barnet. Kina gjorde det enda rätta!

Ja, alla har väl läst det nu. Flickan som sjöng så fint på OS-invigningen var en bluff. Det var playback. I själva verket var det en fulare flicka som sjöng. Rena E-Type bluffen alltså. Men jag anser detta inte vara så farligt. Det är ju snarare bra. Kineserna är bra. Medan vi siktar mot stjärnorna och landar i träden så når kineserna verkligen stjärnorna. Invigningen var fantastiskt. No doubt! Jag för en skulle inte velat ha den förstörd av något fult barn. Nej, fy sjutton!

Även om det har hänt förut så borde det hända oftare tycker jag. Minni Vanilli var ju först. Enorm cred ska dom ha. Senare kom nämnda E-Type. Nu Kina. Jag längtar till nästa. Detta är bra. Fatta hur bra Amy Daimond skulle vara om hon osade sex i en snygg förpackning. Magiskt! Eller om Babbens ironiska svennebananhumor framfördes av någon Slitzdonna. Amazing stuff!

Jag menar bara att vi inte ska vara så snabba att ta på oss våra moralrockar. Då förstör vi perfektionen. Vi behöver perfektion. Kina gjorde invigningen med bravur. Perfektion. Örnstugan likaså. Perfektion. Vi är dock perfektion utan några trick. Vettig sensationshumor i oerhört snygg förpackning. Två kalashunkar bakom tangenterna. PERFEKTION!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3083905.ab

//Koppar

Barks första lista

Efter ett par Koppar-signerade listor har jag blivit sugen på att vispa ihop en egen lista. En lista där alla ingredienser får det att koka i lädergapet på mig. En oktoberfest i salivform. Håll i något hårt och mustigt - för här kommer den!

1. Michael Phelps
Jag känner mig emotionellt utnyttjad varje gång Phelps dyker i poolen. De gamla inka-indianerna har redan börjat snickra ihop ett nytt djungelordspråk som kommer lyda ungefär så här: "När Michael simmar fjäril i bassängen, ligger Michael och spinner som en liten brun- och vitfärgad kattunge i takt med Black eyed peas låt "My humps" i sitt eget välbehag".

Vilken kille, den här Phelps.

2. Kina
Hela världen dömer ut Kina för deras något kontroversiella politik. Kina svarar med ett långfinger och arrangerar den största idrottsfesten som kan anordnas. Man byter ut fula ungar mot vackrare. Det här är så nära man kommer punk i nutidens historia, och kanske så nära punken vi någonsin kommer att komma. Odla några spikes och prata konstigt - för här kommer Yin Vicious.

3. H.K.M Carl XVI Gustaf
George W Bush har varit nere i Kina för att se sitt land tävla om de olympiska medaljerna. Det har blivit en riktig mediecirkus runt detta intåg i kommunistattraktionen Kina, där den ena bilden har avlöst den andra. När Fredrik Reinfeldt inte åker till Kina för att göra en "George" tar kungen saken i sina egna majestätiska klor. Här ska inte någon kort apliknande Atlanten-tönt ta all plats i media. Speciellt inte i Sverige. Nu är måttet är rågat. Kungen tänker nu åka till Kina och kliva ur den mediala skugga som lagt sig över honom de senaste dagarna. Ölandsfesterna har redan dokumenterats för det här året, så något nytt och fräscht måste hända. Det här är hans chans. En världsomspännande gränslös journalistikkår kommer önska att de inte hade ödslat så mycket fingerkraft på kameraknapparna när den där, som kungen själv säger, "apättlingen till president" var på besök. Länge leve kungen.

4. Liam Gallagher
Oasis är tillbaka - och givetvis Liam Gallagher. Ingen vet om det är ett album på gång eller om det är en stå upp-show som är det aktuella efter hans uttalande om Coldplay. Liam säger att Coldplays fans är tråkiga, men framförallt fula. Fula!
2000-talets roligaste uttalande är ett faktum. Det vore tjänstefel att inte ta Liam till Norra brunn.

5. Accepted
Världens kanske bästa film, alla kategorier. Den handlar om ett gäng slynglar som inte kommer in på college, så det beslutar sig för att starta en egen skola där man får göra precis som man vill. Ordet briljans får en ny innebörd. Ni kan läsa om filmen HÄR. Det konstigaste med filmen var att jag inte hade hört talas om den innan. Jag brukar annars ha ganska bra koll på vilka filmer som Oscarnomineras.

Ert midnattstrav på lunchrasten /Bark

Toto släpper låt

Efter låtarna Hold the line och Africa har nu rockbandet Toto bestämt sig för att göra en tredje låt. Med tanke på att bandets tidigare två låtar har varit ekonomiskt framgångsrika hoppas nu bandet även att denna skall komma att ge klirr i kassan. Men den ekonomiska biten sägs inte vara anledningen till detta tredje alstret. David Paiche kommenterade nyligen detta i den brittiska rockbläckan Revolver.

- Vi gör denna tredje låt för att förlänga våran liveakt. Det kändes som att två låtar på tre minuter vardera inte var långt nog. 6 minuter, det betalar folk inte så mycket för. Men visst känns det nervöst just nu, det är ju inte varje dag man skriver en låt direkt.

Även Totofansen har uttryckt nervositet på bandets hemsida. En man som kallar sig Toto-is-best framhäver sina teorier.

- Detta kan sluta som en katastrof. Hela bandets storhet ligger ju i att dom aldrig släppt en enda dålig låt. Ända sedan starten 1978 har jag varit ett fan. Då hade dom inte någon låt, men var ändå grymma på scen. Dessa 30 år kan ha varit helt bortkastade om denna låt visar sig vara dålig. Dom filade ju 15 år vardera på dom förra, varför bara fila ett år på denna. Det är absurt.

Säga vad man säga vill, Toto kommer nu släppa en tredje låt och dessutom uttöka sin livespelning till hela nio minuter. Rock on!

Koppar kräver Kubb i OS!

Eftersom Sverige är så sugigt dåliga på OS-sporter anser jag att vi ska muta folk. Vi borde muta dom som bestämmer vilka sporter som får vara med i dessa olympiska spel. Typiskt svenska paradgrenar skulle naturligtvis inkvoteras. T.ex. tror jag att vi är en otroligt bra kubbnation. Vi skulle ställa upp med något svennebanangäng. Kanske just från DIN lokala stadspark. Dom skulle öppna sina folköl av märket Pripps Blå och sedan leka sig fram till OS-guld. Andra sporter vi borde hålla hög klass i är Under hökens vingar, Skotsk fylla (även om just skottarna är duktiga här, men även kroaterna), Spökboll, Fingerkrok och "I Spy".


Detta är dock endast bara ett förslag. Vi håller håller tummarna.
BILD: En potentiell svensk kubbtrupp?
//Koppar

Krig!

Nu vankas det krig, mina vänner. Stövla på er kängorna, knäck en Soldatens ärtsoppa, bränn Maos lilla röda, sticka en kevlarväst och spar ut slutspelsskägget - nu är det dags igen. Den gamla kommunistpärlan i öst, Ryssland, har bestämt sig för att gå ur den mycket långa och obehagliga skugga som västvärlden har lagt som ett lapptäcke över dem. Lite ringrostiga sådär bestämde man sig för att värma upp på Georgien - ett litet land som varken du eller jag visste fanns på riktigt. Hur det hela började kan vi givetvis bara spekulera i, men jag framhäver ändå att det finns en taskig uppväxt med frånvarande föräldrar som grund för det hela. Det brukar vara så.

Många stackare har redan fått sätta livet till. Hur många är i dagsläget helt omöjligt att svara på, men Putin uppskattar siffran mellan ungefär 2000 st till 12 st. En helt vanlig diff på 1988 människor, alltså. Det handlar inte om ett matematikens krig. Vi skänker en tanke till de döda och deras familjer.

När FRAs kreatörer tog fram coctailstaven för att röra ihop det vinnande konceptet sade man att signalspaningen skulle vara främst för att "spana" på Ryssland och deras telefonledningar. Kanske var det FRA som var först på plats med detta mörka besked till omvärlden. Kanske vet de fortfarande inte om att det krigas vid Kaukasus än. Kanske får de reda på det genom den här bloggen. Örnstugan - "Lilla Aftonbladet" som många kallar den. Koppar är lilla Per Bjurman och Bark är stora Fredrik Virtanen. Hur som helst är det mycket obehagligt med krig, tycker jag. Det brukar finnas en komisk underton i inläggen här, men nu kan man inte skämta bort det. Örnstugan är en politisk-, komisk-, laxtider-, matlagningsblogg främst.

Er tyrann hos Tyr och Ann /Bark

The perfect crime

Jag bor för tillfället hos mamma när jag jobbar på ICA under sommaren. Hennes trådlösa internet har under de senaste två dagarna fungerat lika dåligt som Mugabes way of life. Efter en näst intill outhärdlig dag på kontoret kom jag hem och hade munchies efter lite bredband. Mammas fungerade inte, men jag hittade en grannes nätverk i fyndlådan.

Nu sitter jag och "tjuvsurfar" på Urbans nätverk, och helt utan hans tillåtelse. Han sitter inne i sin tegelvilla och dricker Jaffa och käkar kex, helt ovetandes om att en varelse med barkfärgat hår sitter inom hans magnitud och surfar gratis. Sug på den, Urban.

Jag känner mig laglös. Nästan så jag känner att tatueringen på min arg kommer till rätta för första gången sen jag satte nålen mot huden. Det är spännande, det här. Det kriminella livet kommer kanske käka upp mig och bilda ett monster av en högst omotiverad brottsbana framför sig. Here i come.

Ert usb-minne i skåran /Bark

MTV - En förebild för SVT!

Bland alla olika kanaler som finns på den fyrkantiga bildboxen är MTV den absolut bästa. När det kommer till underhållning så skopar den kanalen banan med alla andra. Det är uppvisning i underhållning, hela tiden. Jag menar, kolla vad dom har för program.

Laguna Beach - Kärlek, lyx, drama, allt i en härlig mix.

Next - Högklassig underhållning med "äkta kärlek" som underliggande grund.

X-Effect - Sa någon dramatik? Sa någon smaskig omoralisk sex TV? Sa någon underhållning. JA!

Yo Mama - Genialisk TV. Att skämta om varandras mammor... i TV, varför kom inte jag på det?

Och detta var bara några få exempel. Varför har inte SVT plockat upp något av dessa koncept? Är det för "svårsmält" för Sverige? Att kolla på denna sort av underhållning kräver ju en del av tittaren. Är det DET SVT inte gillar. Dom vill ha "lättsmält" tönthumor som typ Bolibompa! "På tisda, på torsda", jo, jävligt kul!

//Koppar

Koppars uteliste.

Rix FM - Radiokanal för bögar av bögar. Den är värdelös.

Kristin Kasperssen - Kan lika gärna vara Pomporespossa eller någon annan kändishäxa.

Kenza - Såååå ägd!

Gud - Vad är det för väder du har skrapat fram, vet du inte att det är festival?

Växthuseffekten - Bristen på den. Var är det när man behöver den?

Ryssland - Skräpland!

Jens Lapidus - Alltid ute

Victoria Tolstoy - Vart har hon tagit vägen? Såå ute!

Det var allt för mig.

Chipp/Koppar

Gå på reggaefestival!

Gå på reggaefestival. Gört då! GÖRT! Kolla in detta och gå med mig.

www.whatsupjr.blogspot.com

//Koppar

Jag hatar er!

Jag har inte fått en enda kommentar om "åldersfolket" inlägget. Jag har läst det ungefär 20 ggr nu. Det är kul. Riktigt kul. Men ni sitter där på era blekfeta bakdelar och orkar inte ens pressa fram ett "haha" på kommentarerna. För jag vet att ni blev underhållna, förmodligen skrattade ni så att vener brast. Titta bara på bilden. Det är ju Gary Coleman! I en krönika som handlar om folk som är svåra att åldersbestämma så lägger jag in den mest uppenbara, men ändå kommer det överraskande. Ett genidrag för tusan!
Men inte ens de trognaste fansen som "Träsk", "Godzilla" eller "Rutger" skrev något. Jag förstår inte. Var fan är min krisgrupp? Krisgrupper samlar man ju ihop till allt möjligt nuförtiden. Varför inte nu? Koppar is in need?

Yours untruly//Koppar

Mörk dag hos Hiertas gamla publikation

Det finns tre saker i mitt liv som jag vet att jag är beroende av: snus, kaffe och Aftonbladets hemsida. Jag har skrivit förr att jag brukar ha överseende med kvällspressens något underliga val av nyheter i tidningen och på internet. Om det slinker med en artikel om Paris Hilton eller någon lista över lådvin ibland - fine, jag överlever. Idag däremot, satte jag mig ned vid datorn som en glöggberoende unge på julafton och knappade ivrigt på de knappar som skulle bilda kombinationen "aftonbladet.se", men vad möts jag av? Ett knippe artiklar som inte ens skärselden skulle kunna få fason på.

Man möttes av artiklar om Lindsay Lohans bröllopstankar, Ernst och hans feber, något hus som har varit med i tv som var till salu, Tom Cruise hårda regler hemma, Jolie och Pitts tvillingar, Stjärnorna på slottet-gänget, Madeleines "hårda" liv i St Tropez, en tjock katt, en 10-årig matador, unga som tar droger för bättre sex osv.

Nu kan man lätt tro att jag har ruskat muspekaren in på Klicks hemsida, men så var icke fallet. Allt detta hittar ni på förstasidan av Aftonbladet.se. Kanske, kanske skulle jag börja gå in på Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladets hemsidor och kötta igenom lite stycken. Men jag vet att jag sitter på Aftonbladets hemsida om cirka två minuter och läser om Janne "Loffe" Karlssons practical jokes på slottet. Jag ger upp.

Er bulle ovanför ugnen /Bark

Jag hatar människor utan ålder!

Folk som är svåra att åldersbestämma. Vad tycker vi om dom? Som en kassör kan jag tycka att det är jobbigt. Dom borde vara förbjudna att köpa vuxensaker hur gamla dom än är. Igår bad jag om legitimation från en tjej som senare visade sig vara 29 år ung. Jag menar, vafan, är man 29 bör man ju åtminstonde ha något drag från det sena 70-talet. Vet man att man har ett åldersfritt utseende kan man ju slänga på sig något som talar om vilken tid man är ifrån.

T.ex: Är man tjej, född runt 81-84, så kan man ha Lars Winnerbäcktröjan på sig när man handlar. Då vet ju jag som kassör det och slipper den fåniga proceduren med leg och allt sådant.



Jag har även sett en av "dom" idag. Det var en tjej. Hon såg ut att vara runt 14 - 15 år. Men hennes strosande, hennes händer i fickorna, ja hela hennes sätt att gå och agera och interagera var mer i en 24 -25 årings beteende. Det blev givetvis svårt för mig att hantera denna situation. Ett mindfuck som Bark nyligen uttryckte det. Även om hon bara beställde en korv som innebar även detta problem för mig. Kan hon verkligen hantera en ketchupflaska helt själv eller har hon gjort det 100-tals gånger? Men, en grej fick mig att tro att hon var ganska gammal ändå. Korven kostade 15 kronor. Hon betalade med en 5 hunka (bara det tyder på ålderdom) och fick därmed tillbaka 485 kronor. Om hon var ung skulle kommentaren vara uppenbar. Den skulle ju lyda.

- Får jag tillbaka MER pengar än jag gav?



//Koppar

Nätkassens mindfuck

Det vankades fest igår. Självklart var den mytomspunna festlegendaren på plats, d v s jag. Allt gick helt efter de planer som hade ritats upp på whiteboard-tavlan tidigare på eftermiddagen. Jag hade skissat upp diverse ölburkar och snusdosor som skulle delta i ett mycket vackert skådespeleri under kvällens fagra timmar. Helt lugnt och fridfullt satt jag och störde ingen på hela festen. Det trodde jag i alla fall. Vid ett tillfälle kom vi in på ordet fiskehåv och hur det stavades. Fiske visste vi alla hur det stavades, men håv blev något för historieböckerna att anteckna. Jag brukar vara ganska bra på stavning och ord, men igår blev det härdsmälta i den biologiska ordboken. Jag var helt övertygad om att håv stavades hov. Så säker som jag var på det kommer jag aldrig bli på något annat i den här världen. Håv är hov. Det ser ut som en Kalle Anka-besatt 10-åring på heroin har skrivit ordet med å. Det ser ut som fonetisk skrift i mina ögon. Jag hatar fiskehåv med den där pricken över a.

Efter mycket om och men fick jag se mig besegrad i en utdragen kamp. Men bara för igår. Idag fortsätter jag min kamp om en ändring av ordet i Svenska akademins allmänt erkända ordbok. Det är ett smutsigt jobb men någon måste göra det. Fiskehåv ser i dagens läge ut som en norrman eller skåning har stavat det. Jag kommer inte ge upp.

Er fiskehov i ordboken /Bark

Raggare

Igår vallfärdade jag till Rättvik. Det vankades bilträff med raggare, tvärsköna dekaler, mustacher, travskämt, mycket billig öl, en del finare ölsorter och ett fåtal medaljvinnande superöl. Det är förresten från "superöl" som man började säga att man super på öl, men sen tog man steget ännu längre och började säga att man super på ale och sprit, till exempel. Jag kan hur som helst konstatera att det finns en hatkärlek till raggare från min sida. En viss charm finns i att göra bort sig, klä sig som djur, visa bajslådan och supa som om det vore nattvard mitt i stan. Och allt i en fin och dyr bil. Mest hat är det dock. Detta på grund av en anrik tradition i Power Meet i Västerås. Jag har dock en fråga som lyder: Var hittar man raggarna på vardagarna?

Jag ser på varje bilträff tusentals tjocka raggare med skinnvästar och stjärtskåror längre än Dackefejden. Sen försvinner de. Spårlöst försvunna. Jag har tänkt ringa till Efterlyst och begära assistans från Hasse Aro i fallet. Kanske lurar han på någon mörk hemlighet som inte vi vet. Jävla Hasse.
Jag undrar om raggarna är som Stålmannen och går runt med hela munderingen under sina skjortor och kostymbyxor från MQ. Kan det vara så? Jag ska dedikera hela mitt liv åt att söka efter brylkrämsformade byxfickor och börja dra raggarskämt och kända bildekaler för mina kunder på ICA för att se om någon skrattar. Skulle det vara någon som skrattar så vet jag att det är en raggare. Jag ska börja nynna på Eddie Meduza-låtar på stan för att se vilka som börjar dansa de ökända raggardanserna. Det, mina vänner, blir mitt kommande uppdrag.

Bild: Vardagsförklädnad hos en raggare?


Er Wunder-baum på Apoteket /Bark

Golf - Spelet för de hårda!

Åh, orkar knappt blogga. Jag har spelat golf. Yes, i said it, GOLF! Det var mycket underhållande. Många tror att golf är en ofarlig och ganska töntig fritidsaktivitet. Men så är det icke. Idag fick t.ex min golfpartner ett rejält slag i ryggen. Ett golfslag i ryggen! Förstå hur ont det kan göra. Det är ingen lek det här med golf. Nej, men man är medveten om riskerna. Ger man sig in i leken får man leken tåla. Så är det. Även om golfen ibland tar det till orealistiska nivåer. Till nivåer ingen människa kan klara av. Jag avslutar med ett citat som roar mig.

- Im not a thug, im' a golfer!

Bild: Corey Pavin, fantastisk golfare, fantastisk mustasch!

//Koppar