Jag bjöd ut mig i fredags, men ingen verkade vara intresserad. Stod där i strumplästen och auktionerade ut mitt bloggande med en skrovlig röst som bara upprepade de evigt ekande orden - första, andra, tredje. Ingen ville köpa idén, alla stod och skrattade istället. Jag har inte varit så här förvirrad sen Rushdie släppte Satansverserna.
Hur som helst, jag och en kompis kom under fredagskvällen på en idé så knivskarp att det amerikanska skatteverket kommer släppa Wesley Snipes vilken minut som helst. Tanken var att vi skulle följa den ständigt aktuella halvfiguren Rosen under en månad, och sedan blogga om det. Blogga med en väl tilltagen inlevelse, detaljrikedom, pondus, finess och troligen ett uns av stank.
Tänk er en värld som ingen annan har upptäckt, man blir 2000-talets Columbus. Tänk er kärlek som ni aldrig har sett den förut. Tänk er en berättelse från en av vår tids största konsumenter. Tänk er det. Örnstugan blir Ölstugan, Bark blir Knark. Vilken värld! Jag inser i skrivande stund att det bara är "locals" som förstår vem Rosen är, så jag ska med en mening ge en liten inblick. Han är en välkänd figur i Sala som dricker mycket och gärna, mer än så behöver man inte veta.
Det har skrivits mycket litteratur av gamla knarkare och alkisar, som vid någon punkt i livet tagit sig ut ur sitt missbruk. Rosen-bloggen skulle däremot bli en berättelse som bryter alla dessa mönster. En missbrukarhistoria berättad av en aktuell missbrukare. Skulle vara riktigt intressant läsning, eller hur?
Er rotfyllning i Tandådalen /Bark
söndag 6 juli 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar