Dagens väderleksrapport.

Nu skiner solen över gamla Svea. Det är varmt. Hemskt varmt. Svetten lackar. I pannan. I byxan. Överallt. "Medelhavsvärme". Så beskriver kvällsgazettorna detta väder. Vad betyder det? Är det när värmen överstiger en viss grad? Konkretisera "medelhavsvärmen" tack!

Undran: Vad hände med gästbloggaren Perra?

// Koppar

Bödel sökes!

Har precis svansat ut från Ica efter dagens skörd på lön, och kunde än en gång konstatera att måttet är rågat. En vanlig dag säljer jag hundratals lotter av diverse slag, som t ex triss, 10:an, 20:an och en hel uppsjö av lotter med andra fyndiga namn. Gud vad bra att han säljer mycket säger ni, not so fun säger jag. Den ynka marginal som Åkrahallen tjänar på varje såld lott, förlorar jag istället i livskvalitét när kunderna släpper nukleära bomber som dessa:
- Tjaaaaaa, jag tar en triss med vinst!
- Jag skulle vilja ha en lott. Du har med vinst va?
- Har ni några vinstlotter?
- Det var vinst på den lotten som du tog va?

Visst, det kan väl vara trevligt med en uppfriskande kommentar en svettig dag på jobbet, men någon gång kan det väl räcka tycker man. Sen att det kommer någon ny i gemet som vill känna sig lustig och kläcka ur sig sådana kommentarer kan man väl ta, men när det kommer samma kund varje dag med samma kommentar är det inte fullt lika lustigt längre. Jag söker alltså en medelålders man eller kvinna med skinn på näsan och båda fötterna på jorden som är villig att plocka fram sin bultpistol och avsluta detta lidande. "White mans burden" måste vara den situation som jag precis beskrev.

Munkavle på kunderna - smaka på det lagförslaget, Alliansen!

Verklighetens Paul "Ica-Ulf" Tilly /Bark

Ps. Kolla in Paul Tillys hemsida http://www.paultilly.com/ - väldigt rolig! Ds.

Kul? Jonathan Reuterwall tycker det.

Det är aldrig kul när folk blir skjutna. Speciellt inte när det händer en 16 åring i Västerås. Vad som därimot är lite kul är dennes ritade fantombild som han kluddrade ihop efter skotten.

Men visst, den kanske får utdelning. Har någon av er sett denna man?? Ring 112 på stubben!


/ Jonathan "Koppar" Reuterwall

Ett utökat CV

De meriter som trängs på mitt nuvarande CV är inte någon ansenlig massa i dagens läge. Har hittills krängt julgranar och brända mandlar, mest för att hedra mitt tattar-blod men även för att skrapa ihop lite dineros till mitt sparbankskonto. Jag har även spelat marionett i Ica-kläder under en sjundedel av mitt långa hänsynslösa liv. När det gäller mitt liv på Ica är det lätt att jag sätter mig på någon hög pedestal ovanför alla andra, och även om det är lätt hänt så vill jag inte måla upp mig som Guds sändebud eller någon Messias i lottobranchen, även om många troligen skulle be deras lokala strandkonstnär göra det. När jag skriver ordet "många" kan detta i mitt språk översättas till pensionärer, då det nästan uteslutligen är dessa gråhåriga gubbar och gummor som ingår i min kära kundkrets.

Lite kuriosa angående mitt jobb: Ica Åkrahallen får årligen in säckvis med förfrågningar av dessa gråhåriga rynkhögar om att de vill se mig i någon Pirelli-liknande kalender. Läskigt va?

Hur som helst, idag har jag utökat denna fattiga motsvarighet till gemene mans CV. Jag och min kära flickvän hade ett par punkter på listan att uträtta idag, så vi bestämde oss för att ta bilen. Min bil trodde jag, en annan bil sade hon. Då den skäggige mannen bjussade på solstrålar idag, tyckte vi (här måste jag ta på mig lite av skulden) att det vore trevligt med en bil utan tak. Då det var smörgåsbord med cabriolet a lá Mazda Miata uppdukat, var det bara att slå sig ner och vinkla bort taket så solen kunde få ta del av ens vackra hjässa. Det enda kruxet var att det inte gick att få i några växlar alls, så när jag hade gett upp satt min envisa flickvän och gav sig fan på att få igång skrället. Till slut fick hon fart på växlarna och så småningom satt jag bakom ratten på denna ljusröda fara. Väl ute på vägarna gick det praktiskt taget inte alls att växla, något som inte underlättar ens körande, så paniken spred sig genom min långa kropp. Efter några vändor med Mazdan var vi äntligen hemma (tack Gud!) och då kunde Linns mamma konstatera att varken koppling eller växellåda fungerade. Här fick jag inte vatten på min kvarn, snarare en ocean på min miniatyr till kvarn. Nu kan jag sitta tillbaka och konstatera att jag har kört en bil med varken växellåda eller koppling i någon funktionell kostym.

Er ädlaste /Bark

En beundransvärd livsstil

1 dag. Så länge höll mitt ord om att inläggen skulle flöda varje dag, men till mitt försvar kan jag alltid hålla Gud skyldig då han har ödelagt Sverige med strålande sol och temperaturer i höjd med Koppars levnadsår. Nu har jag bara en lektion kvar för den här terminen, så någon slags tid hoppas jag kunna hitta för bloggandet under sommaren, tur va?



Jag sitter i skrivande stund i världsmetropolen Sala och knappar på detta brev till nationen, men innan jag tog min kamel ut på vägarna så städade jag faktiskt mitt blåa krypin i Flogsta. Finns fortfarande en del områden att putsa på, men i överlag skulle jag nog slippa giljotinen vid ett eventuellt besök av Anticimex. Många sitter säkert med smilgroparna i högsta hugg nu när rummet är städat och Micke har tagit tag i sig och sitt liv, men ta inte ut segern i förväg. De senaste veckorna har jag, förutom uppsatsen, spenderat mycket tid på Half-life, ett uråldrigt dataspel som tydligen fortfarande går att kasta bort sitt liv på. Som ung hade jag två datorskärmar som pupiller, en mage stor som en datorskärm och ett liv lika platt som dagens datorskärmar. Allt detta på grund av spel som Half-Life.

Varför, Micke? Varför?

Det måste vara min missbrukarådra som gör anspråk på att få komma ut ur den här gamla lekamen igen, något som är mycket svårt att stoppa. Har hållit den inom mig alldeles för länge nu, stängde in den och kastade iväg nyckeln från Mordors klippor. För er som har svårt att läsa mellan raderna så är detta ett rop på hjälp. Sitter här, ett knapptryck iväg till Half-life och hoppas att någon ska ge mig en hurring så jag kan koppla in verkligheten igen. Både du och jag vet att det inte kommer hända.



BONUS:

Här har vi två grabbar som också har spelat för mycket Half-life.














Er vän /Bark

Kära Anticimex..

Sitter här en simpel dag som denna och reflekterar över mitt förfall. När jag flyttade till Flogsta i November kunde man ana att allt skulle bli en framgångssaga utan något slut. I det blåa rum där jag nu har mitt moderskepp placerat, började möbler av diverse träslag forma den vardag som jag som liten hade drömt om att en gång få ta del av. Man kunde nästan känna lukten av det samspel som mina trämöbler hade med varandra, ett potpurri av ek och furu. Den sinnesfrid som jag hade i min ägo var utan tvekan värd att noteras i den moderna historiaboken. Jag har ett starkt minne av att jag sade till mig själv:
- Nu jävlar ska det bli åka av i renlighetens arma tecken.
Nog blev det åka av, men inte i den karusell som jag då hade förväntat mig sitta i. Istället ställde jag mig på den perrong som så många avskyr och föraktar mer än djävulen. Klädhögarna växer och ser nu ut som ett rea-bord på exempelvis Carlings och Solo. Dammtussarna har nu blivit så stora att jag faktiskt tror att de är plagg i den enorma klädhög som nu utgör majoriteten av mitt rum. Det är endast en tidsfråga innan Hälsovårdsmyndigheten, Anticimex och kärringarna på Rent Hus får nys om denna hälsofara. Nu undrar säkert vissa varför jag väljer att blogga istället för att städa mitt rum, och det kan jag säga er, det gör jag också. Idag blir det av.

På fredag kommer Örnstugans första gästblogg bli verklighet i form av Pelle Hammarbäcks fagra ord. Jag och Koppar hoppas givetvis att detta blir ett återkommande moment på den här bloggen.

Off we go!

/Bark

Vetenskapliga rön

Under forskning av den kände genprofessorn Leibensblitzen har en ny typ av människotyp hittats. Det är enligt Leibensblitzen, som efter år och till en summa av 300 000 000 leva, skönt att äntligen göra denna upptäckt som han länge misstänkt. Upptäckten till denna människotyp sägs vara en mutation i ansiktet. Utöver ansiktsformens "missbilding" tror man också att den nya "grismänniskan" kan ha utvecklat en övertro på sig själv. Empati och självdistans verkar också vara helt obefintliga.

Denna mutation tros ha tillkommit under könsumgänge mellan människa och en uppstoppad docka. Det florerar också rykten att denna docka skall ha varit medverkande i en populär amerikansk serie men inga medgivanden har bekräftats.

Mor? Dotter?

PS:

Att Bark nu börjat skriva om min person kan jag tycka, att för läsarna vara ovidkommande, och han renderar till att bli antagonisten i detta bloggande. Därav, som den gentleman jag är, räcker jag min kopparhand till dig Bark, som ett bevis för att jag kan låta detta passera. Men fool me once brukar det heta. Något mer ofog vilja jag härmed inte veta av.

//Koppar

Jonathans liv i kort summering.

I brist på annat har jag påbörjat Koppars självbiografi, där jag ikväll har joxat färdigt en kort summering som troligtvis kommer att renderas in på baksidan av boken. För att haussa upp boken och dess ärefyllda intåg på den svenska marknaden, har jag också lagt upp denna summering som en artikel på Wikipedia, för att ge sugna bokmalar chansen till en första läsning. När jag hade skrivit klart detta första utkast slog det mig genast att boken kommer bli spännande då hans levnadsår varit fulla av intressanta händelser, som de flesta säkerligen inte visste om. Här kommer då denna summering i en länk nedan:

http://www.zshare.net/image/12627789391ea727/ - Tryck sedan på bilden för att få den i normal storlek.

Lämna gärna en kommentar.

/Bark

Förlåt!

De som kikade upp mot blogg-himlen igår fick se ett jävligt (yes, i said it!) mörkt moln patrullera runt ovanför den här bloggen. Lokala skurar föll över Örnstugan, som lyckligtvis kunde stå emot dessa med sitt mastiga impregnerade virke. Moder jords utbrott var självklart ett resultat av att inläggen igår lös med sin blotta närvaro. För en "up-and-coming" blogg som Örnstugan var detta ingen vidare start, men vi lovar att detta inte ska hända i fortsättningen. Jag kan inte tala för Koppar, men personligen hade jag svanspartiet fullt med ett stycke uppsats som skulle vara någorlunda färdigställd tills idag. När jag och mina medbrottslingar var på upploppet av denna uppsats runt 02.00 inatt kände jag mig som en vingklippt örn på heroin. Olle dokumenterade kvarlevorna av mig (se bild ovan).

Efter missödet med de osynliga inlägg som igår figuerade runt på bloggen, kan jag idag utlova två hejdundrande inlägg.

Återkommer senare.

/ Bark

Jag saknar dig också..

Jag sitter här och känner mig smutsig. Har lämnat Koppar i sticket, dragit utan något som helst underlag för mitt beteende. Känner ångesten stiga till nästan obefintliga höjder när jag sitter här själv och rannsakar min lekamen. Varför Gud? Varför?
Jag kände redan tidigare idag att något var på gång, att mina handlingar inte längre var på rätt sida om strecket. Bjöd hem en utomstående aktör i form av Olle när jag innerst inne visste att Koppar suktade efter lite hederligt kompishäng. Då denne Koppar laddade upp en bild på mig så har ni här en bild på honom, så ni kan se vad jag har svikit.

För övrigt har vi fått några kommentarer om bloggen sedan vi drog igång hela cirkusen, vilket är väldigt trevligt.

-Jävla luffare, ni har alltså startat en festblogg?

-This is the worst since unsliced bread!

-Snygg bild

/Bark

Bark = Quisling

Bark har lämnat mig igen. Jag hade tänkt att vi skulle tända ett par ljus, sätta på en rulle och umgås som bara män kan. Men nu har han som sagt åkt sin kos. Det är bara för mig att kasta på mig kostymen, dänga in på några Pripps, lösa ett par sudukos, för att sedan hänga som en nyalkis i baren på diverse hak. Tack Bark, tack för denna kväll!

// Koppar

Bild: Bark

Gasque.

Observera att detta är en flogg! I vanliga fall brukar våra fagra ord resultera i kognitivt meningslöst dravel (se tidigare inlägg), men nu lägger vi alltså ribban ett par snäpp under. Många vet redan att vårat s k "bostadsområde" går under ett mer eller mindre vilt alias, nämligen Fyllefloggan. Skulle du sedan smälta in Fyllefloggan med andra variabler som blogg, vanlig fylla, flo (rida?), så har du sedan en flogg av en internationellt accepterad standard.

Om vi bortser från förra stycket och vänder blickarna framåt så kanske någon av våra (2?) läsare inte behöver slå ihjäl mig pga. dumheter. Kontentan är alltså att jag är full och skriver blogg, period.

Har ikväll laddat bössan med ett stycke kostym, ett parti bordsvett och ett kutym beteende av Grolsch. Har varit på gasque. Har käkat middag i kostym och träffat ett mindre sällskap ur klassen på denna tillställning.

Återkommer med mera snask imorgon då jag är alldeles för trött för en fortsatt floggning.

På återseende!

/Bark

En pastakung för alla!

Vid några få tillfällen har jag besökt skåne. Skåne är som resten av Sverige. Modernt och trevligt. Det finns dock små skillnader i detta så kallade zlatan-land, från vårat världsvana Svealand. Dels har vi dialekten. Vissa säger att den är ful, en dialektisk slask-task. Jag vill hellre mena att den är missuppfattad på samma sätt som kommunismen. En bra tanke, men som inte håller i praktiken.
Men det var inte just den språkliga differensen som jag hade i åtanke, utan en mycket mer konkret sak. Nämligen följande.
Torgmatskulturen har, här i mellersta Svea, totalt uppstannat i sin utveckling. Korvmojjarna, som är det enda befintliga, har sett likadana ut i urminnes tider. I skåne därimot, har denna kultur blomstrat och utvecklats. Ur denna utveckling har två kedjor fötts, Pölsemannen och Pastakungen. I varje liten sketen by och varje stad står dessa två på torgen, sida vid sida, men som motpoler. Pölsemannen är den konservativa klassicisten medan pastakungen får symbolisera det moderna nytänket. Pastakungen är också den mest intressanta av de två eftersom den är helt obefintlig i våra breddgrader. Pasta som snabbmat finns inte i vårat tänk. Men det borde. Carbonara, Tomatino, ja, alla sorters såser, vips! 2 minuter, klart! Fantastiskt!




Så, jag riktar detta meddelande till dig, ärade pastakung. Kom upp hit till Svealand och låt oss få smaka din torgpasta.




Bild: Paolo Barilla - en pastakung i sig



Eran ädlaste undersåt /Koppar

3 Falcon, 1 Spendrups, 2 Tuborg, 1 Kebabrulle och 3 handflator vax senare..

Har precis krossat sex öl, målat håret med hårvax, putsat upp skjortan och laddat ner ett humör som endast kan hittas på de mest intima internetsidorna. Hur kommer sig detta engagemang en ordinarie Torsdag?

Svaret hittas i bokstäverna k,c,s,t,n,a,i,o,l,h.m. Sthlm Nation!
Jag och JR ska nämligen ut och göra stan efter ett närmast livslångt uppehåll. Ska ta upp kontakten med det gamla gänget - Pripps, Jack, Jim, Mauro.

Som tidsfördriv när jag är borta kommer här en lista över tips, signerade MJ:
-Rangordna familjemedlemmar
-Spara pengar
-Städa rummet
-Ladda mobilen

Mycket nöje!
/Bark

Då tar vi fram batongen och dunkar oss igenom mödomshinnan.

Sådärja.
Många sitter säkert ute i diverse örnstugor i vårt avlånga land och funderar vad JR och Mange har gett sig in på. Vissa känner sig illamående, andra känner ett svårtyglat lyckorus. Med all säkerhet kan man hitta någon enstaka individ i exempelvis Skövde som sitter med sina Energie jeans i knävecket och en toabal bredvid sig.
Summa summarum: Det kommer bli ett jävla liv ute i stugorna.

Först och främst en liten introduktion. Den här bloggen kommer huvudsakligen (med undantag för eventuella gästbloggare) skrivas av Micke och Jonte, tillsammans och var för sig. Då erfarenheten av bloggandet inte ligger i nivå med resten av Sveriges befolkning och därför en viss okunskap om våra tidigare liv, kommer här en kort summering av våra liv så här långt:
JR (Koppar): Röd, 23, Bok, Reggae, Snygg (kom gärna med bevis), möjligtvis tysk, Upphovsman till uttrycket "Fan va härligt!!!", Gjorde vid 10 års ålder upptäckten att ett liggunderlägg kan fungera jävligt bra som en Mega Man-arm, Trött (på kvällarna).

MJ (Bark): Brun, 21, Broschyrer (gärna och mycket), Rap, Snygg (för bevis hänvisar vi till Mickes mor), Möjligen valon, Upphovsman till uttrycket "Okej", Käkade gärna mat i ungdomen, Pigg (efter sömn).

Med detta som bakgrund säger vi med reservation för stavfel - Arrivour.

/Koppar&Bark