Jag har aldrig läst något av Jens Lapidus. Jag kommer troligtvis aldrig göra det heller. Jag har bläddrat i någon av hans böcker dock. Läst en sida kanske. Den sidan jag läste var dynga. En stor hög dynga. Tydligen ska juristen Lapidus böcker vara realistiska kriminalhistorier i Stockholms underjord. Fånigt. Det som mest gör att jag aldrig kommer läsa en bok av honom är hans utseende. Han är ju löjligt snygg. Snygg på ett otroligt karlaktigt sätt. Och det funkar ju inte. En författare som är snygg ut har ingen trovärdighet. Författare ska vara fula. Kolla på Dostojewskij. Karln såg ju inte klok ut. Är man snygg har man inte tid att tänka ut en bra historia. Hela ens tid går ut på att bara vara... snygg.
Har ni läst denna karlhunk? Lämna en kommentar hur värdelöst det var. Spara inte på krutet. Jag tror Lapidus själv kommer att läsa detta. Jag tror gärna att han "googlar" sig själv. Han har det uppskrivet i sin allmenacka. Det ligger säkert mitt emellan narcisistiskt spegelkoll och dressman besöket.
// Koppar
Inlägg
5 kommentarer:
Lapidus må vara en vara en dussinförfattare men han vet nog säkerligen att man skriver "kriminalhistorier" som ett sammansatt ord. Sten i glashus?
Det är en tolkningsfråga! // Koppar
Det var jag som misstagit mig. Korren
Vad är en tolkningsfråga?
Tolkningsfrågan är huruvida man vill stava kriminalhistorier med ett mellanslag. Man får göra som man vill. Jämt.
Skicka en kommentar