Jag var ute på ståhej igår och bekämpade hjärnceller med sprit. Jag lyckades förmodligen ganska bra med denna miniatyr av slaget vid Hastigs. Vene vidi vici. Nog kan man säga att dagarnas framfart sätter spår i historien - för den här dagen kommer jag aldrig glömma. För er som inte är inbitna Bark-fanatiker kan jag berätta att jag väldigt sällan blir bakfull, och när jag blir det så är det ingen liten portion upplassad på tallriken. Jag sitter i skrivande stund med en sådan portion chilli-con-bakfylla. Herregud, ta mig bortom horisonten och häng mig i ett snöre - för jag är klar här. Jag ser tusen små bitar på golvet som brukade vara den ursprungliga sammansättningen av mitt huvud. Jag klarar inte av att sätta ihop detta pussel, ännu. Magen börjar strejka som bara magar kan. Hör ljudet av en armé som kryper sig närmare fronten hela tiden. Nu är det bara någon alkoholindränkt general i mitt system som håller i kontrollen. Han kan trycka på knappen när som helst.
KABOOM - sen ligger jag där i min egen skit och svettas.
Man lever som man lär - och det här, mina vänner - är allt jag kan lära er.
Drick sprit i massor och dö dagen efter.
Er vatikanstat i federationen /Bark
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar