Superhjältar

Jag har på sistone insett att jag är mycket svag för filmer och serier som handlar om superhjältar. Det finns dock vissa undantag i superhjältegenren, som t ex Fantastic 4, Ghost Rider, Hulken, Daredevil och Catwomen - alla erkänt dåliga filmer.
Bortsett från detta axplock av misslyckanden vid superhjältefabriken borta i Hollywood så tycker jag om det mesta. När jag tänker efter skulle jag till och med kunna tänka mig gå ner till Interflora och köpa tre röda rosor med tillhörande chokladask till upphovsmännen av dessa underbara filmer. Så bra tycker jag att vissa är.

I skrivande stund ser jag att den här texten blir ett socialt självmord för mig, men så kan det gå när man sätter en blogg framför fel person. Anledningen till denna kärleksförklaring är helt enkelt att jag gick loss på Iron Man igår kväll. Som alltid när jag ska kolla på en film i samma genre börjar jag granska de första minuterna med kritiskt vuxna ögon. Sitter och mumlar för mig själv att jag faktiskt är vuxen och borde kolla på filmer som Schindlers List och Casablanca istället, men jag vet själv anledningen till att jag sitter där framför tv:n i min Batman-dräkt och håller en ljussabel i handen.

Som Zlatan hade sagt: "Det går att ta killen från superhjältefilmer, men det går inte att ta superhjältefilmer ur killen".

Jag vet inte om det är för att jag har uppfattat fel födelsedatum på min födelseattest och inte insett att jag bara är 7 år gammal eller om det är naturligt för 21-åringar att finna vuxna män i färglada trikåer spännande. Det är alltid kul när folk kommenterar ens inlägg, men snälla ni, gör det inte nu. Jag vet redan vad som kommer skrivas.

Dataspel och superhältefilmer kan inte vara normalt, det kan verkligen inte vara det. Nu lär jag gå ut och göra sånt som vuxna män gör: hugga ved, snusa baksnus, gå runt i arbetarbyxor på fritiden, kolla på Speedway och köpa Iron Maiden-skivor.
Gräset kanske är grönare på min sida, men det är i alla fall klippt av en karl på andra sidan. Här kommer jag.

Er vardagshjälte / Bark