Världen på sina axlar

Sitter här i min ensamhet och lyssnar på Coldplay, vilket betyder att jag är i min allra mjukaste sinnesstämning. Kom i denna sinnesfrid att tänka på en människa som jag träffade idag. Jag stod tidigare i min ICA-overall och svettades i slutet av dagen när en kvinna i 30-årsåldern kommer in och ger mig 140kr. Vilken jävla lycka, äntligen har jag fått betalt av Gud för mina handlingar i livet, tänkte jag. Riktigt så var det förstås inte, även om den här kvinnan troligen kommer få en låda med pengar och annat snask skickat till sig från den skäggiga mannen någon dag. Hur som helst, hon ger mig pengarna och säger att hon hittade dom i entrén och att jag skulle lägga dom i spelbutiken ifall någon letar efter dem. Karma, någon?

Här pratar vi inte ärlighet a lá Robinson-polis-Martin Melin - det här var något helt annat. Snacka om att bära denna smutsiga planet, som bland annat jag har varit medverkat till, på sina axlar i hopp om att inte tappa den i rakt ner i helvetet.
Jag inser ju själv att detta var tråkigaste jag har skrivit och som du någonsin har läst, men jag tar den smällen. Allt jag kan säga är att det var fyjävla fint gjort av den här kvinnan. Nu ska jag ta min smutsiga, giriga, falska, hopplösa kropp ner i sänghalmen och tänka över ett och annat. Det kan vi alla behöva.

Utom du som lämnade in pengarna - förstås.

Era 140kr i en girig värld /Bark