Listepidemi och Lapidus användning av det svenska språket.

Först och främst tänkte jag kommentera Koppars tankar om denna förrädiskt hunkiga advokat/författare. Jag har i mitt 7769 dagar (hur många dagar har ni på ert samvete?) långa liv inte läst många böcker. Det har väl blivit några dussin böcker efter en magisk era av barnböcker, som säkerligen de flesta på vårt numera runda jordklot känner igen sig i. För jorden var ju platt förut, men det visste ni väl redan?
Jag har hur som helst lyckats klämma in Jens Lapidus debutroman Snabba cash i mitt exklusiva gäng av boktryckarkonstens avkommor. Vad jag tyckte?

Visst, det fanns en ganska småskalig idé till handling, men på något höger (ibland vänster) blev den gradvis mer spännande för varje sida som hamnade i mitt förflutna. Däremot berättades denna historia i en skrivstil som inte var av denna jord. Inte ens Mars kan matcha den. Nu var det ganska länge sedan jag läste Snabba cash, men jag kan exemplifiera uppbyggnaden av en vanlig sida i boken.

Jorge var rädd. Han hade skräck i sinnet. En Stone Island-jacka på överkroppen. Byxor på underkroppen. Mössa på sig. En kille. En ipod. I skogen satt han. Rädd. Höjdrädd. Rädd för allt. En gång. Satt Jorge på toppen. Nu nere. Sålde heroin. Tjänade pengar. Köpte grejer. Tv. Xbox 360. Stereo. Pengarna slut. Bara moppemuschen kvar. Loreál schampoo i håret. Mycket hår. Lite Levis-löshår. Fåglarna i trädet. Han var en fågel. Förut. Tänkte tillbaka. Samsung mobil. I handen hade han den. Slog på den. Slog av den. New Era-keps. Den hade han på huvudet.

Där har ni ett stycke i stil med Lapdius stycken. Sen fortsätter det så där i en sida, flera sidor, hela boken och troligen i den nya boken. Ni förstår säkert temat. Korta meningar. Mycket forskning i "hippa" märken och vad som är hett i den undre världen. Sen blandar han detta i en potpurri av en miljard punkter och ett par tusen ord. När jag läser mitt Lapidus-stycke inser jag att jag hade kunnat göra det där minst lika bra. Jag. Kanske ska. Skriva. En bok.

Om jag ska ta min svävare och sväva ut över andra irritationsmoment i det svenska språkets väg, kommer jag in på denna listfeber som så lätt kan drabba journalister en vanlig dag på jobbet. Idag läste jag både Aftonbladets och Expressens sportdeviser - och såg denna epidemi i ögonen. Så fort det inte finns något bättre att skriva kommer listorna till dagens ljus. Är Sverige verkligen så listkåta? Behöver vi detta inflationsmässiga listbedrägeri som figurerar i framförallt kvällstidningara? Kanske. Det som listades i dagens tidningar var bl a EMs viktigaste spelare och datorprogram. Samma sak är det årligen i de stora svenska herrtidningarna där man årligen listar de viktigaste plaggen och de snyggaste kvinnorna. För vem är dessa listor viktiga? Författarna? Borde man inte få listan i pusselform, så man kan lägga ihop sin egen lista?

Skriv gärna en lista i kommentarerna. Det säljer.

Dagens låt:
Lil' Wayne feat. Jay-Z - Mr. Carter

Er långa mening i Snabba cash /Bark