Igår hände något mycket speciellt i mitt liv. Vi sålde min bil. Allt kom lite som en chock, men efter ha smält hela upplevelsen under ett dygn så känner jag ändå att det inte kom som någon överraskning. Under en lång period har sjukdomarna kommit och gått lite som de vill. En intensiv sida i sjukhusjournalen, kan man säga. Avgörandet kom när jag och mamma åkte ner till OK/Q8 där läkaren konstaterade att det skulle kosta flertalet tusenlappar att få upp han på benen igen. Vi tänkte lite och kom fram till att han inte hade tjänat ihop till det på slutet. Hade det varit sommaren 2005 hade jag inte tvekat. Fan vad bra du var då, bilen. Bildoktorn såg att vi lekte med tanken om att avliva grabben på bilskroten, men då tog han saken i egna händer. Han frågade om han fick adoptera Passaten. Det fick han.
Så nu när vi ser EXW090 ute på vägarna ska ni veta att det inte är jag som håller i kopplet längre. Jag har släppt det där nu. En era är slut.
Hoppas du har det bra, "Den oxblodsfärgade faran" - jag saknar dig redan!
Er adopterade Passat i Jolie/Pitt-familjen /Bark
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar