We're back, baby!

Det känns skönt att vara tillbaka i gemet igen. Ge lederna och musarmen en riktig genomkörare, precis som förr i tiden. Koppar gav er den formella, officiella och mycket omtalade varianten av vårat uppehåll från bloggarnas miljonindustri. Här kommer den mörka smutsiga versionen av våran frånvaro.

Allt började förra månaden, när sommarens högsäsong började närma sig sitt slut. Augusti var inte längre juli, helt enkelt. Kvällarna började bli mörkare, nätterna visade oss kylans rätta ansikte och den där känslan av att vara ungdom igen var som bortblåst. Vi vaknade alla upp i mitten av augusti och insåg att vi inte längre var 21 längre. Kroppshåret började hitta ut inför vintern och de bara fötterna hade sett dagens ljus för sista gången det här året. En känsla av tomhet och meningslöshet var något vi helt enkelt fick svälja tillsammans med den forntida stoltheten. Vissa av oss satte ner foten och sa nej. Allt för många gånger har vi sett nio månader vinter och alla komplement som följer årstiden med. Nu fick det vara nog.

Efter en noga planerad kupp på Facebook hade jag samlat ihop mitt gäng. Vi satte oss ned och ritade upp en mindmap större än 1790-talets förväntningar inför maskeradbalen. Vi ritade små bubblor med diverse sommarkänslor, för att sedan kunna hitta den slutgiltiga passagen in i evig sommar. Vi bestämde oss för Ernst Kirchsteiger. Det här var alltså över en månad sen. Mycket har hänt. Idag består vi av 46 medlemmar, varav en ordförande, två suppleanter, en kassör, en "hemmafixare" och fyra barfotageneraler. Det brukar vara ungefär 2-3 spontana möten i veckan där vi pratar om allt som rör Ernst och hans person. Vi brukar planera inför vårt första barfota-VM i Tierp 2010. Mycket planering blir det. Vårt främsta mål inför denna barfotade sammandrabbning är att etablera oss lagom till OS i London 2012 och Västmaniaden 2009. Sen vore det alltid en bonus om vi kunde få in en fot till midsommarafton i Svedboäng år 2011. Det blir några intensiva år, kan man lugnt säga. Nu sitter ni och frågar er hur ni inte kan ha hört om den här föreningen förut. Svaret är att den har varit hemlig. Vi har sett oss som ett gäng pionjärer i det underjordiska sociala systemet. Vi brukar skämta om att vi är "hotet från under Sommartorpet". Men allt gick i spillror idag.

Igår gick Koppar till tatueringsstudion Rough stuff för att fixa den där tatueringen han så länge har pratat om. Han låg och filosoferade om en arm full av tribaler i förrgår, men ordet är inte längre vad det brukade vara. Han gick och gjorde en Ernst-tatuering. Föreningen är historia och vi är tillbaka i Örnstugan igen. Det känns väldigt skönt, för det var mycket med den där föreningen. Ni kan läsa om upplösningen i föreningen HÄR.

Jag tjuvkikar lite på Koppar och lägger in dagens citat från Flogsta idag.
Fan vad skönt det skulle vara att inte ha en kuk ibland - Koppar

Er graf i Hedmans förflutna /Bark