Läste precis igenom Koppars inlägg om den där hunden som höll på att bli en bit av havets buffé för den gastronomiska hajstackarn. Koppar har belyst den centrala komiken i hela historien på ett mycket vaket sätt, men jag har några kommentarer kring artikeln, jag också. Det första som spontant poppar upp i mitt huvud är den superhjältebaserade matten i det här hundförhållandet. Är det verkligen hans hund? Har han hittat den här hunden på gatan, slängt på den ett bandage och sprungit iväg som en avlöning till världspressen?
De intervjudelar som ges i artikeln belyser endast den här Greg LeNoirs otroliga handlingskraft i bråket med havets konung. Han ger en bild av sig själv som en slags "över-naturens-lagar-människa" som ingen kan jävlas med. Inte ens hajarna. Han belyser detaljerna med noggranna jämförelser, som då till exempel: "jag träffade nacken, det var som att slå mot batong". Allt är noga uträknat in i minsta detalj. Kalla mig cynisk, men det här luktar skumt i min bok. Nej du, Greg LeNoir, det här tror vi inte på. Försök igen nästa år.
De intervjudelar som ges i artikeln belyser endast den här Greg LeNoirs otroliga handlingskraft i bråket med havets konung. Han ger en bild av sig själv som en slags "över-naturens-lagar-människa" som ingen kan jävlas med. Inte ens hajarna. Han belyser detaljerna med noggranna jämförelser, som då till exempel: "jag träffade nacken, det var som att slå mot batong". Allt är noga uträknat in i minsta detalj. Kalla mig cynisk, men det här luktar skumt i min bok. Nej du, Greg LeNoir, det här tror vi inte på. Försök igen nästa år.
Tror ni mig inte, kolla blicken på bilden. Den avslöjar hela den här soppan.
Er härskare i lågkonjunkturen /Bark
Er härskare i lågkonjunkturen /Bark
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar