En rejäl besvikelse

Jag har under en kortare tid förälskat mig i serien Entourage. Några år senare än alla andra, men ändå. Under några veckor runt skolstarten låste jag dörren, kastade bort nyckeln och gick under jord i några veckor. Gick ner mig totalt. Kunde kolla säkert 12 avsnitt vissa dagar.

De sista fyra veckorna har jag fått dra ner min jämvikt mellan utbud och efterfrågan rejält. Jag har, precis som alla andra, blivit kvoterad endast ett avsnitt per vecka. Möjligheten att dynga ner sig i några sköna timmar är borta. Kvar finns endast 22-28 minuter i veckan att fördela. Varje måndag, tidigt på morgonen, släpps ett nytt avsnitt på nätet, som jag självklart plockar ner direkt när jag vaknar. En hel veckas väntan har burit lite frukt för den 21-åriga filantropen från Sala. Man planerar vilken tid under dagen man ska spendera den här guldfärgade halvtimmen och om man ska lägga en god måltid samtidigt för att få ut maximal effekt. Idag hade jag varit i skolan från 10 till 18 och kom hem något sliten efter skiftet när jag bestämde mig för att kolla på det femte avsnittet i säsong fem. Och vilken jävla hurring jag fick. Förväntningarna var skyhöga men i det här avsnittet var nästan introt bättre än själva avsnittet. Kort och gott: det måste ha brunnit i huvudet på manusförfattaren.

Nu dröjer det alltså en hel vecka tills jag får ett nytt avsnitt. Ungefär lika länge som det kommer ta att komma över det här psykiska rånet i mitt huvud.

Er flanellskjorta i bokföringen /Bark