Anna Skipper - en stjärna

Jag är medveten om att det har skrivits om detta förut, men jag kunde ändå inte motstå att ta upp detta. Det handlar givetvis om Anna Skipper från TV-programmet "Du är vad du äter". Hon är ju en relativt känd tjej, inte superkänd, men hon blir säkert bjuden på olika events där man minglar med kändisar som David Bexelius och Nalle Knutsson. Det roliga är dock hur hon på sin hemsida väljer att presentera sig själv som en megastjärna. Hon betitlar sig själv som "kostexpert", "nyttokock" samt "coach". Jag ställer mig då frågan, är inte "kostexpert" och "nyttokock" ungefär samma sak. Är man duktig på det ena bör man rimligtvis vara duktig på det andra. Skillnaden finns, men den är marginal. Sen "coach"? Vad tusan är det? Jag tycker det är något diffust.
Men det roliga är att man kan köpa saker (tröjor, kuddar, koppar, mobilfodral) där den hurtige Skippar poserar med ett sällsamt men vänligt leende.
Vilken självbild har man inte om man säljer sådant här? Jag anar att denna Skipper överskattar sin betydelse här på jorden. Tar sig vatten över huvudet, en aning iallafall. Men, man ska ju tro på sig själv. Och det gör Skipper med bravur.

www.annaskipper.se

//Koppar

Haha, parodi...eller...nej!

Världens roligaste kvinna, Tina Fey, gör en parodi på Sarah Palin. Saken är den att hon gör egentligen ingenting utöver det Palin sagt och gjort.



//Koppar

Koppar är en fullkomlig idiot.

Jag sitter nu och skäms lite över mig själv. Jag insåg precis nu, för ungefär 30 sekunder sedan hur otroligt löjlig jag är. Detta utlöste detta självbetraktande:


Jag var ute och surfade på Aftonbladets hemsida som vanligt. Där fanns storys om mord, pirater, börsen, USA-valet, ja, en massa viktiga saker helt enkelt. Jag struntade i att hålla mig uppdaterad om världen, orkade helt enkelt inte läsa om det. Artikeln som dock fångade mitt intresse var denna. http://www.aftonbladet.se/nojesliv/klick/article3471019.ab


En nipslip av Salma Hayek. Jag prioriterade allså detta emot världens problem, sport och allt, allt allt.


Men det var inte slut där. Det som fick mig att totalt tappa förtroendet för mig själv var detta. http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article3472162.ab.


Apor som jobbar som servitörer.


Alltså, urfallna bröst och apservitörer, det är min kopp med te.

BILD: Ett miffo!

Er idiot// Koppar

En rejäl besvikelse

Jag har under en kortare tid förälskat mig i serien Entourage. Några år senare än alla andra, men ändå. Under några veckor runt skolstarten låste jag dörren, kastade bort nyckeln och gick under jord i några veckor. Gick ner mig totalt. Kunde kolla säkert 12 avsnitt vissa dagar.

De sista fyra veckorna har jag fått dra ner min jämvikt mellan utbud och efterfrågan rejält. Jag har, precis som alla andra, blivit kvoterad endast ett avsnitt per vecka. Möjligheten att dynga ner sig i några sköna timmar är borta. Kvar finns endast 22-28 minuter i veckan att fördela. Varje måndag, tidigt på morgonen, släpps ett nytt avsnitt på nätet, som jag självklart plockar ner direkt när jag vaknar. En hel veckas väntan har burit lite frukt för den 21-åriga filantropen från Sala. Man planerar vilken tid under dagen man ska spendera den här guldfärgade halvtimmen och om man ska lägga en god måltid samtidigt för att få ut maximal effekt. Idag hade jag varit i skolan från 10 till 18 och kom hem något sliten efter skiftet när jag bestämde mig för att kolla på det femte avsnittet i säsong fem. Och vilken jävla hurring jag fick. Förväntningarna var skyhöga men i det här avsnittet var nästan introt bättre än själva avsnittet. Kort och gott: det måste ha brunnit i huvudet på manusförfattaren.

Nu dröjer det alltså en hel vecka tills jag får ett nytt avsnitt. Ungefär lika länge som det kommer ta att komma över det här psykiska rånet i mitt huvud.

Er flanellskjorta i bokföringen /Bark

Lite kommentarer runt anti-hajmannen

Läste precis igenom Koppars inlägg om den där hunden som höll på att bli en bit av havets buffé för den gastronomiska hajstackarn. Koppar har belyst den centrala komiken i hela historien på ett mycket vaket sätt, men jag har några kommentarer kring artikeln, jag också. Det första som spontant poppar upp i mitt huvud är den superhjältebaserade matten i det här hundförhållandet. Är det verkligen hans hund? Har han hittat den här hunden på gatan, slängt på den ett bandage och sprungit iväg som en avlöning till världspressen?

De intervjudelar som ges i artikeln belyser endast den här Greg LeNoirs otroliga handlingskraft i bråket med havets konung. Han ger en bild av sig själv som en slags "över-naturens-lagar-människa" som ingen kan jävlas med. Inte ens hajarna. Han belyser detaljerna med noggranna jämförelser, som då till exempel: "jag träffade nacken, det var som att slå mot batong". Allt är noga uträknat in i minsta detalj. Kalla mig cynisk, men det här luktar skumt i min bok. Nej du, Greg LeNoir, det här tror vi inte på. Försök igen nästa år.

Tror ni mig inte, kolla blicken på bilden. Den avslöjar hela den här soppan.

Er härskare i lågkonjunkturen /Bark

Hajattack mot hund

Den här hunden har blivit attackerad av en haj. Hundens ägare såg tydligen attacken och gav hajen en knytnäve i nacken. Hajen släppte då hunden. Jag har läst artikeln många gånger. Jag tycker den är fin. Mannen berättar om sin kärlek för sin hund. Han och hans sambo har ju inget barn, så hunden blir i princip deras barn. Sådan kärlek! Men det är en sak som förbryllar mig och som jag inte riktigt förstår. Det är Gregs beskrivning av hur mycket av hunden som hajen hade i sitt gap. Såhär säger han om det:

- Hajen hade nästan hela kroppen i sin mun. Bara huvudet och tre ben stack ut

Nästan hela kroppen? Huvud och tre ben stack ut? Hur går detta ihop? Om huvudet och tre ben stack ut så är det ju rimligt att hajen BARA hade ett ben i munnen. För titta på hunden. Den är ju liten.

Bilden ger mig också fnissningar. Titta så sött han håller i sin grodkompis - fniss!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3464482.ab

Hund!

//Koppar