Pingishysteri

Det råder pingishysteri i det svenska folkhemmet. Och vad är mer folkhemsaktigt än pingis?
Jörgen Persson är mannen alla vill ha en del av. En liten del av det 42-åriga bakverket, bara. Man ser att de gamla Stiga-kläderna börjar inta catwalken i höstsäsongens kollektion. Det ryktas om att pingisracketen är höstens absolut hetaste accessoar. Det är årets truckerkeps. Även pingisbollarna har tagit steget utanför ungdomsgårdarna och blivit en del av den trendiga interiörmarknaden. I nästa nummer av "Allt i hemmet" kommer man bjuda på en extra bilaga i vilken man går igenom pingisbollarnas betydelse och funktion i det moderna hemmet. Man kan ställa fram en Kosta Boda-skål med vita och bruna bollar på vardagsrumsbordet, eller helt enkelt sticka ett överkast till sängen - av just pingisbollar. Jag vill inte avslöja allt för mycket, men vi kan lugnt konstatera att pingis är på tapeten precis överallt.

Efter att ha sett några Jörgen-matcher och Youtube:at lite gamla Waldener-pärlor upptäckte jag en sak. Spelarna måste hämta alla utslagna bollar själva! Om den lilla ettriga kinesen på andra sidan bordet dukar upp en "smash" så det bara sjunger om bollen när den sticker iväg, lär man hämta bollen själv. Vart fan tog Kalle vägen egentligen? Bollkalle alltså. Mycket är rockstjärneaktigt med pingis, men inte detta. I tennis har man flertalet funktionärer för den här sortens problem. När Federer ska serva flyger det bollar från alla håll och kanter, där han kan välja ut vilka bollar han vill ha. De andra kastar han bort som en bortskämd liten unge, men nog står det alltid ett par bollhungriga gossar och plockar in de här bollarna. Helt besatta av att samla in bollarna är de. När J-O Waldner, en legend, ska serva får han hämta sin egen boll. Och bara en boll. Helt sjukt är det. Nästan på gränsen till äckligt. Jag tycker man borde stuva om i pingisvärldens regelbok. Och kanske, kanske skumma igenom brottarreglerna på samma gång.

Er hand i näven /Bark