Sommaren är snart slut. Likaså den ferieanställde polacken i hjärnan min. Idag när jag hade ätit upp min lunch på jobbet så skulle jag ställa in tallriken och medhörande bestickfamilj i diskmaskinen. Den började bli ganska full, det buktade nästan ut tallriksformade bucklor på framluckan. I med en Yes Powerball och sen körde jag igång den genom ett tryck på den första knappen ögat hann registrera. Sen gick jag och satt mig i soffan, ganska nöjd och belåten med min sunda hjälpande hand. Det är här det kör ihop sig för mig. I ett par sekunder fick jag ett uns av panikångest att jag kanske skulle ha kollat hur varm disken skulle köras. Som en tvättmaskin ska granskas, ungefär. Det kom upp ett möjligt scenario där disken skulle ha krympt på grund av en allt för hög värme. Som i en tvättmaskin, ungefär.
Det kom upp bilder på de stora mustiga tallrikarna i dockservisstorlek. Knivar i fickknivsformat. Glas små som sakékoppar. En diskmaskin som nästan krymper själv för att jag hade dragit igång ett alltför varmt program.
Det här är alltså tankar ur en universitetsstuderandes huvud. En hjärna som har lyckats åstadkomma ganska bra betyg i skolan tidigare. Alltså en kille som, konstigt nog, inte har gått på särskolan och fått jobb på Samhall efter det. Det kan man lätt tro. Till mitt försvar kan jag säga att det rörde sig om två sekunder av totalitärt IQ-läckage.
Er boll i en planekonomi/
Bark
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar