Ryggsäckar ska vara praktiska, inte en skönhetsasccessoar!

Idag har jag funderat kring ryggsäckar. Jag vet inte varför. Men när jag var ute och vandrade slog det mig. Alla har lika ryggsäck som mig. Jag har en Haglöfs. En röd Haglöfs. Först tyckte jag att denna upptäckt var jobbig. Man vill ju inte vara som alla andra. Men efter ett tag kom jag på andra tankar. Ryggsäckar är INGEN modepryl. Jag trivdes plötsligt lite. Vi är som ett gäng. Haglöfs-gänget - vi som förstår ryggsäck. Ni andra får gärna bära Prada, Nike eller något annat skräp. Vi i Haglöfs-gänget är praktiska personer. En Haglöfs är alltid behändig. Liten utanpå, stor inuti. En Haglöfs är själva iden om en ryggsäck. Ett ideal. En Haglöfare är måhända inte alltid en fest för ögat, men förnuftet vi bär med oss tillåter oss att gå rakryggade (Alltså inte bara p.g.a. Haglöfs bärprestanda som tillåter rak rygg).

// Koppar

Ps: Dom är dessutom vattentäta :Ds

Månadsavslutning

Man pratar ofta om att månader tar slut när sista dagen är förbi. Många känner säkert igen detta biologiska fenomen som ett klassiskt månadsskifte. Juni har likt den nutida dagsländan snart förbrukat sin sista dag i livet, och kvar finns nu bara tvillingbrorsan juli. Jag pratar om en månad fylld med krossad is, blommiga surfarshorts, vulgära pratstunder på stranden, myggmedel, trådlösa möss vid den bärbara datorn, överskattade Gyllene Tider-spelningar, sena kvällar vid diverse rollspel (t ex Drakar och Demoner), högkonjunktur för pirater och mycket annat.

För Örnstugan har juni varit den bästa månaden någonsin. Tittarsiffrorna har stigit som en krispig våffla i en hiss på väg upp till en hungrig direktör. Det har publicerats 50 inlägg i juni. Väldigt lyckad mängd data! Det har i dessa inlägg bjudits på författarskap, gästbloggar, semesterberättelser, EM-krönikor, humor och mycket annat snaskigt. Det känns svårt att bräcka den här månaden, men Örnstugan är känd för sin förmåga att överträffa sig själv. Slå små uppercutts i underläge. Koka innan kokpunkten är nådd. Göra vin av destillerat vatten.

Med detta som bakgrund önskar jag er en trevlig vistelse i juli månad. Det kommer i alla fall jag ha.

Ert jippo i Skövde /Bark

Spanien feber!

Spanien vann. I Madrid firar man. I Barcelona firar man. Hela Spanien firar. Jag anar långdans med La Coca Racha, tomater flyger i luften, munnar är fyllda med tapas och Estrella, La Coka Racha byts ut, Paradisio börjar sjungas, Bailando bailando, folk dansar, folk minns peruker i neon men nu har dom vunnit EM.

Jag läser i en spansk tidning "El fuego de naranja, juego futball del la Maradona una cesedilla". Översättningen lyder ungefär, "Vi spelade bra fotboll och vi vann EM likt Gert Muller en gång gjorde". I den största spanska tidningen Gebraltar nueva läser jag "Los diablos de aleman es una fresa gelado pero mira alli, es el nino, cerca de la perro de aleman golaparato bueno finito". Översatt: "Djävlarna från tyskland är nu förlorare likt jordgubbsglass, men titta där, det är Torres, nära den hundliknande målvaktapparaten från tyskland avslutar han bra".

Glädje. Det är fint. Spansk glädje. Europa dansar tango. Vi glädjs. HEJA SPANIEN!

/ Koppar

Utan lur.

Igår kväll skulle jag in till västvärldens ruffigaste klubb - Sala Statt - från min mosters sommarfest ute på ängarna. Jag hade otroligt nog lyckats få tag i skjuts en kväll då alla verkade vara i något berusningstillstånd. När vi hade bestämt att tiden var inne för mig att växla livet på landet med den urbaniserade idyllen dog min mobil. Chauffören visste bara ungefär var jag skulle stå. Paniken spred sig i kroppen. En sammansättning av åtta ord gled konstant runt i min hjärna - "Tänk om jag inte kommer in till stan". Det var här MacGyver-blodet började ta sig fram på riktigt. Det byttes mobiler och simkort till höger och vänster. Folk kastade sig över bord och stolar för att få byta simkort och en Nokia 3310 mot en Ericsson T29. Mitt i denna kalabalik av bytesaffärer lyckades jag få i mitt simkort i en annan mobil, ringde mitt samtal och sen var det tydligen bra så. Min reptilhjärna förstod inte att det kunde vara bra att byta tillbaka till den ursprungliga uppsättningen av simkort och mobil som hade figurerat runt i min ficka förut.

Nu sitter jag alltså här med min mobil och en annan människas simkort. Någon sitter med mitt simkort nere på stan och har makten över hela min telefonbok. Ett byte kommer ske på någon bakgata senare idag, men tills dess får ni klara er utan mig och min mobil. Frågan är om jag kommer klara mig. Känner mig ensam, övergiven och helt naken. Jag är en fånge i teknikens sköna värld. Hur klarade man sig utan mobiltelefon tidigare?

Säg mig det. Säg det nu!

Er valk i midjan /Bark

Örnstugan tar ställning.

I de Förenta Staterna ska man snart välja en ny president. Alla parterna har arbetat febrilt för att få Örnstugan på sin sida. "If you have the "eagle-cabbin"boys on your side, it's half the election" menade en känd politisk skribent i "The Post". Obama fick också frågan om ett potentiellt stöd ifrån Örnstugan och svarade "It could determine the entire election and it would make my job a hell of a lot easyer to have the "eaglecabbin" on my side".

Som ni förstår har det spelats rävspel i stora mått för att få oss att välja sida. Nu har vi dock gjort det. Vi, Örnstugan, har öppet beslutat oss för att stödja... Jeb Bush. Det kan tyckas vara ett långskott, men vi tänker stödja honom likväl. Han har erfarna män i sin omgivning/släkt. Han har lång erfarenhet inom politiken. Dessutom pågår någon sorts retmobbning inom Bush släkten. George SR brukar tilltala Jeb som "Just Governor-Jeb". George JR brukar alltid fråga Jeb "How's the white house Jeb?, Ohh, i forgot, you havent' been president... sucker". Denna maktmobbning vill vi få slut på.

JEB BUSH for president!

Tusen bitar

Jag var ute på ståhej igår och bekämpade hjärnceller med sprit. Jag lyckades förmodligen ganska bra med denna miniatyr av slaget vid Hastigs. Vene vidi vici. Nog kan man säga att dagarnas framfart sätter spår i historien - för den här dagen kommer jag aldrig glömma. För er som inte är inbitna Bark-fanatiker kan jag berätta att jag väldigt sällan blir bakfull, och när jag blir det så är det ingen liten portion upplassad på tallriken. Jag sitter i skrivande stund med en sådan portion chilli-con-bakfylla. Herregud, ta mig bortom horisonten och häng mig i ett snöre - för jag är klar här. Jag ser tusen små bitar på golvet som brukade vara den ursprungliga sammansättningen av mitt huvud. Jag klarar inte av att sätta ihop detta pussel, ännu. Magen börjar strejka som bara magar kan. Hör ljudet av en armé som kryper sig närmare fronten hela tiden. Nu är det bara någon alkoholindränkt general i mitt system som håller i kontrollen. Han kan trycka på knappen när som helst.
KABOOM - sen ligger jag där i min egen skit och svettas.

Man lever som man lär - och det här, mina vänner - är allt jag kan lära er.
Drick sprit i massor och dö dagen efter.

Er vatikanstat i federationen /Bark

Ljudböcker!

Eftersom jag sliter varje dag på en bensinmack har jag koll på de flesta saker. För kom igen, en mack är ju inget annat än ett litet supermercado. Vi säljer det mesta där. Jag säljer till exempel min själ för att jag jobbar där (men det är en annan historia). Nu till en rolig iaktagelse angående ljudboksförsäljning. Ljudboksfirman skickade nyligen en massa prylar. Med dessa cd-böcker fick vi även veta en sak om sommaren. Dom hade nämligen skrivit en lapp för att stärka våran tro på cd-böcker. Lappen hade rubriken "Sommar = Åka bil + lyssna på ljudböcker". Ljudboksfirmans definition på sommaren är skrämmande. Jag imaginerar mig deras snack på jobbet. "Åhh, fint väder idag, då ska jag nog ta Skodan och lyssna på senaste Lapidus boken". Eller.
Person 1:"Vad ska du göra på semestern?"
Person 2: "Vad tror du? Åka bil och lyssna på böcker såklart".
Person 1:"Ja, dum fråga, det såklart, det är ju sommar".

Jag skakar på huvudet åt deras inskränkta jobbsnack. Dessutom höjer jag ett varnande finger för att komma i kontakt med dessa firmor. Det är inte hälsosamt tror jag.

// Koppar

Gästblogg 3: Sveriges chiclit konung (Jens Lapidus Pt. 9)

Chiclit är ett fenomen som har klättrat högre och högre upp på försäljningslistorna de senaste åren. För er som inte har stenkoll på detta kan man kort sammanfatta det som litteratur för den moderna kvinnan. Då är man snäll. Denna kategori som sorteras in under uHce på biblioteket är givetvis helt förkastlig.

Här följer ett exempel på hur det kan se ut.

Cecil är en framgångsrik medietjej. Hon har precis fått drömjobbet som kreativdesigner på den heta firman på Upper East Side. Hon dricker latte medans hon shoppar Gucci skor på matrasten. När hon inte åker på spännande modejobb/shoppingresor till nöjesmetropoler som Paris och Milano d.v.s.

Hon och Matt är nykära och har precis flyttat in i ett av hennes senaste projekt, en 5 rummare inredd i Marc Jacobs möbler. När Matt är ledig från jobbet som brandman brukar dom äta mat på en innekrog.

Men så händer det som inte får hända. På en affärsresa till Milano träffar Cecil Greg. En miljardär som skänker bort Burberry väskor till barnen i Afrika. Hon blir givetvis hänförd av hans samhällsengagemang och en het romans uppdagar sig. Men vem ska hon välja…

Man blir rörd till tårar. Varför har inte vi män en motsvarighet till chiclitten. Vi har ju såklart också ambitioner att frossa i våra mest banala fantasier in i absurdum. Men så helt plötsligt slår det mig. Jens Lapidus! Där har vi det. Han gör ju precis samma sak som låt oss säga Sophie Kinsella och Cecily von Ziegesar. Låt oss kalla det guylit. Låt oss hålla tummarna för att vi redan sett slutet på en era.

Er guylitsvan i ankdammen /Fahr Mann

Bråding till kåken!

Japp, nu är det alltså klart. Den folkkära programledaren Sanna Bråding åker in på hispan. Vi på Örnstugan tror dock inte att det blir någon större omställning för Bråding. Att ligga för ett paket röda West är något som Sanna gjort ända sedan barnsben. Den stora skillnaden är väl att hon nu får "saxa" sig fram, gentemot "missionera", som tydlingen var hennes favorit på utsidan. Detta är Koppar som raporterar direkt från rättegången.

// K-par

Koppar om dagens nyheter!

1. Djurgårdens klubbdirektör är anmäld för sexuellt ofredande. Än så länge kan man bara spekulera i huruvida han är skyldig eller ej. Men en sak kan jag säga. Han har inte utseendet med sig i ett fall som detta. "Bosse" fullkomligt osar ju av våldtäkt.

I Västerås har något lustigt hänt. En tatuerara skrev fel ord och nu är det en jäklans soppa. Jag antar att det var meningen att det skulle stå "Good - Evil", men det blev "god - evil". Otur att hon inte är pingstvän. Den stora frågan lyder dock, varför i helskotta gör man en tokful tatuering som denna.

// Koppar

Förfrågan: Mer Lapidus - här kommer den!

Då folket går hungriga efter en uppföljning till mitt nästintill kopierade utdrag ur Jens Lapidus debutroman kommer här en fortsättning. Jag kan utlova ännu en fest för det tränade ögat.

Här kommer en kort resumé av föregående kapitel i storsäljaren Snabba cash:

Jorge var rädd. En Stone Island-jacka på överkroppen. Mössa på sig. En kille. I skogen satt han. Rädd. Höjdrädd. Sålde heroin. Köpte grejer. Pengarna slut. Loreál schampoo i håret. Mycket hår. Lite Levis-löshår. Han var en fågel. New Era-keps. Den hade han på huvudet.

Kapitel 2:

JW körde en taxi. Körde. Körde. Körde den åt juggarna. En jugge. Chef till JW. JW - två bokstäver. Allt för att göra meningen ännu kortare. JW tjänar flis. Köper grejer. Nya tänder. 24 karat. Kangool mössa. Skiter i skolan. En ekorre. Klättrar upp i trädet. Precis som JW. Skor från Armani. Ännu ett par skor från Armani. Två säckar exklusivt ris. JW rik. Letar efter syrran ibland. JW säljer kokain. Klassisk girighet. JW är smart. Mer pengar. Åtta guldringar. Tre trench-coats. Dyra. JW - Sveriges Scarface. Köper direkt från leverantör. Två juggar, en svennebanan, en bok - JW style. Borkum Riff i pipan. Dyr tobak. God smak. Smakar kriminellt. JW style.

För er som inte har läst detta språkfenomen till bästsäljare, gör det nu. Om jag hade varit Malou von Sivers nu, hade jag inte suttit lugn i den lagun av indiska kuddar som säkert hittas i hennes funkisvilla. Koppar och Barks bokklubb har den där sista nivån som inte gärna finns i varken hennes eller Oprahs hobbyklubbar. Vid intresse lägger jag ut slutet på denna bok också, där det kommer bjudas på en tredje part i detta symmetriska drama - nämligen Mrado.

För att få lite kött på benen angående Lapidus sätt att skriva, kommer här ett utdrag ur den faktiska boken. Håll i er nu. Håll i er i något hårt. Lägg något mjukt på golvet ifall ni svimmar. Jag får själv svindel när jag tittar ner på denna pöl av ord. Detta är alltså autentiskt material, hämtat från verklighetens onda ansikte. Varsågoda!

"Jorge panikade. Sparkade allt vad han kunde mot kuken på polisen. Mannen vrålade. Jorge hade bara en sak i huvudet: kokset i bagageluckan. Greppade handtaget på luckan. Öppnade den. Slet upp NK-påsen. Polismannen slängde sig mot Jorge. Jorge höll sig fri. Polisen slet upp ett vapen. Skrek något. Jorge sprang. Mannen efter var snabb. Jorge var snabbare. Tacka Gud för tiden på Österåker och den träning han fått på sistone."

Er JW i Junibacken /Bark

(Jag brukar inte panika iaf).

Gästblogg 2: Göra det baklänges!

En vecka har passerat. Det har medfört att en giljotin med tillhörande bödel har placerats strategiskt i min närhet inför detta tappra försök till comeback i bloggvärlden. Hyllningarna har nämligen fyllt min mailbox till den milda grad att det skapats en solid ytspänning. Så nu har kritikerna vässat sina blyertsdon med sylvassa eggar för att förhoppningsvis få chansen att dissekera våra högt svävande egon med ordsalvor av förakt.

Men för att tysta dessa halvfigurer finns inget annat att säga än: ”Imma do it again, like nigga backwards” som Lil’ Wayne basunerar ut på sitt senaste alster. Genialiskt! Tänk på det en stund, jag lovar att det växer med tiden. Han är förövrigt högaktuell här på bloggen med dagens låt. Dock utan smått på genialiska uttalanden. Han tröttnar dock snabbt på att höra sig själv babbla i början av låten vilket är snudd på komiskt och givetvis för tankarna till Adde Malmberg och hans cameos i Svt:s långkörare Släng dig i brunnen.

Böcker är alltid på tapeten, efter att omotiverat hoppat på Lapidus och gjort honom till någon slags hustomte här omkring känns ämnet hetare än någonsin. Frågan alla ställer sig är hur f-n man kan göra något dylikt när det finns dyngspridare som Camilla Läckberg tillgängliga för offentlig förnedring. Hennes bok i näst intill PIXI format lagom till jul har inte ens Leif Silbersky samvete nog att försvara. Sedan har det fortsatt att dala. Smaker från Fjällbacka någon?

En bok som däremot har fått för lite tid i rampljuset är Jenny Erpenbecks. Historien om det gamla barnet.
Jag har själv inte läst den, men efter vetskapen om barnets genetiska fördelaktigheter porträtterade här ovan är det som bäddat för…skrattfest?

Er Lapidus i Fjällbacka /Fahr Mann

Vi kräver en DVD box nu!

Fy fan...

vad jag avskyr denna pöjk! Ja, mer än barnmord.

// Koppar

Listepidemi och Lapidus användning av det svenska språket.

Först och främst tänkte jag kommentera Koppars tankar om denna förrädiskt hunkiga advokat/författare. Jag har i mitt 7769 dagar (hur många dagar har ni på ert samvete?) långa liv inte läst många böcker. Det har väl blivit några dussin böcker efter en magisk era av barnböcker, som säkerligen de flesta på vårt numera runda jordklot känner igen sig i. För jorden var ju platt förut, men det visste ni väl redan?
Jag har hur som helst lyckats klämma in Jens Lapidus debutroman Snabba cash i mitt exklusiva gäng av boktryckarkonstens avkommor. Vad jag tyckte?

Visst, det fanns en ganska småskalig idé till handling, men på något höger (ibland vänster) blev den gradvis mer spännande för varje sida som hamnade i mitt förflutna. Däremot berättades denna historia i en skrivstil som inte var av denna jord. Inte ens Mars kan matcha den. Nu var det ganska länge sedan jag läste Snabba cash, men jag kan exemplifiera uppbyggnaden av en vanlig sida i boken.

Jorge var rädd. Han hade skräck i sinnet. En Stone Island-jacka på överkroppen. Byxor på underkroppen. Mössa på sig. En kille. En ipod. I skogen satt han. Rädd. Höjdrädd. Rädd för allt. En gång. Satt Jorge på toppen. Nu nere. Sålde heroin. Tjänade pengar. Köpte grejer. Tv. Xbox 360. Stereo. Pengarna slut. Bara moppemuschen kvar. Loreál schampoo i håret. Mycket hår. Lite Levis-löshår. Fåglarna i trädet. Han var en fågel. Förut. Tänkte tillbaka. Samsung mobil. I handen hade han den. Slog på den. Slog av den. New Era-keps. Den hade han på huvudet.

Där har ni ett stycke i stil med Lapdius stycken. Sen fortsätter det så där i en sida, flera sidor, hela boken och troligen i den nya boken. Ni förstår säkert temat. Korta meningar. Mycket forskning i "hippa" märken och vad som är hett i den undre världen. Sen blandar han detta i en potpurri av en miljard punkter och ett par tusen ord. När jag läser mitt Lapidus-stycke inser jag att jag hade kunnat göra det där minst lika bra. Jag. Kanske ska. Skriva. En bok.

Om jag ska ta min svävare och sväva ut över andra irritationsmoment i det svenska språkets väg, kommer jag in på denna listfeber som så lätt kan drabba journalister en vanlig dag på jobbet. Idag läste jag både Aftonbladets och Expressens sportdeviser - och såg denna epidemi i ögonen. Så fort det inte finns något bättre att skriva kommer listorna till dagens ljus. Är Sverige verkligen så listkåta? Behöver vi detta inflationsmässiga listbedrägeri som figurerar i framförallt kvällstidningara? Kanske. Det som listades i dagens tidningar var bl a EMs viktigaste spelare och datorprogram. Samma sak är det årligen i de stora svenska herrtidningarna där man årligen listar de viktigaste plaggen och de snyggaste kvinnorna. För vem är dessa listor viktiga? Författarna? Borde man inte få listan i pusselform, så man kan lägga ihop sin egen lista?

Skriv gärna en lista i kommentarerna. Det säljer.

Dagens låt:
Lil' Wayne feat. Jay-Z - Mr. Carter

Er långa mening i Snabba cash /Bark

Jag vill reda ut ett begrepp!

Idag tänkte jag skriva att jag helt enkelt inte har något att skriva, i brist på inspiration. Han har skrivkramp tänker du. Men ack så fel du har. Skrivkramp är ett fysiskt tillstånd. Vad du menar är en så kallad skrivblockering. Det är ett psykiskt tillstånd. För att summera. Koppar lider av skrivblockering, inte skrivkramp. Blockering. Inte kramp. Det är alltid skönt att få saker och ting utredda.

Jag kan ta detta tillfälle till akt för att uppmana er läsare att komma med synpunkter kring vårat konstanta plitande. Det spelar ingen roll om du lägger världens mest triviala åsikt. Skriv ner det. Då blir Koppar, respektive Bark, mycket ystra.

Vi hörs imorgon/ K to da Oppar!

Tankar om Lapidus

Jag har aldrig läst något av Jens Lapidus. Jag kommer troligtvis aldrig göra det heller. Jag har bläddrat i någon av hans böcker dock. Läst en sida kanske. Den sidan jag läste var dynga. En stor hög dynga. Tydligen ska juristen Lapidus böcker vara realistiska kriminalhistorier i Stockholms underjord. Fånigt. Det som mest gör att jag aldrig kommer läsa en bok av honom är hans utseende. Han är ju löjligt snygg. Snygg på ett otroligt karlaktigt sätt. Och det funkar ju inte. En författare som är snygg ut har ingen trovärdighet. Författare ska vara fula. Kolla på Dostojewskij. Karln såg ju inte klok ut. Är man snygg har man inte tid att tänka ut en bra historia. Hela ens tid går ut på att bara vara... snygg.

Har ni läst denna karlhunk? Lämna en kommentar hur värdelöst det var. Spara inte på krutet. Jag tror Lapidus själv kommer att läsa detta. Jag tror gärna att han "googlar" sig själv. Han har det uppskrivet i sin allmenacka. Det ligger säkert mitt emellan narcisistiskt spegelkoll och dressman besöket.

// Koppar

Välkomna till ICA!

Igår käkade jag alla mina tre mål mat på ICA. Inte ens frukosten kunde undgå denna kovändning som skedde mellan lördag och söndag. Jag spenderade ett halvt dygn inuti denna oöppnade musselpärla. Visst, det kan väl vara trevligt att få lägga krutet på en riktigt arbetardag ibland, men vilken bredbar chock arbetslivet skulle komma att bjuda på mackan de närmaste veckorna. Idag har jag återhämtat mig från den gourmetupplevelse som utspelade sig igår, och faktiskt inte käkat ett enda mål mat på ICA under hela dagen(!). Men imorgon, då bär det av till sydligare breddgrader igen. Trevligt.

Det jag ville krama ur denna gråsten till inlägg var att det skulle uppskattas med besök imorgon. Jag står där från 08.15-20.45, så kom in som du är och heja lite på mig bara. Det behöver inte vara någon värsting till hälsning, det räcker med ett litet hej eller en high-five. Kom in, drick en kaffe, ge mig en liten vink - sen är ni fria.

Er ensamvarg i KRAV-skogen /Bark

Mer EM!

Jag har varit glad hela dagen. Anledningen är inte de nya kalsongkorten på Beckham. Italien är nämligen utslagna. Fascisterna åkte på däng. Pastafolket fick bita i gräset. Flottskallarna torskade. Det finns många sätt att säga det på. Men sanningen är iallafall att dom förlorade mot Spanien.
En annan anledning är att jag äntligen har fått mitt hår klippt. Det var på tiden. Allt som oftast tror folk att jag är medlem i något töntigt "Neverstore"band när frillan växt lite över ramarna. Nu är det iallafall klippt och jag är om möjligt ännu snyggare.

Jag hoppas ni sett vår sprojlans nya undersöknings makapär. Där kommer vi hålla viktiga undersökningar a la SIFO. Kom ihåg att demokrati inte är något att ta för givet. Så rösta som du aldrig röstat förr.

Kjamiz/ Koppar

Firandet - del två.

Som bekant har jag och min "partner in crime", Koppar, varit ute på vägarna under helgens alla möjliga klockslag. Det har varit en euforisk känsla på många vis. Det enda djupdyket i denna halloweenbesläktade helg har varit den uteblivna mängd blogg som gjort sig känd i landet under dessa dagar. Det känns helt fantastiskt att få sitta här med mitt pseudonym och bara mysa framför datorn igen. Mysa som bara kommunalanställda kan göra på fredagkvällar, och bara asfalterare kan göra på vintern.

Torsdag:
Denna novell av midsommardrömmar fyllde sin första sida redan i torsdags när vi som bekant begav oss till förorternas ärkerival - Stockholms innerstad. Vi skulle gå på Jay-Z i Globen. Innan konserten gick vi till en liten pub i närheten av denna mustigt enorma golfboll där kvällens primör i konsertvärlden skulle skördas. När man är från en liten stad som Sala är man inte van att stöta på "det fina folket", eller kändisarna som vi säger här. Här fick vi däremot en kvällslång kavalkad i kända ansikten. Förutom Jay-z och Adam Tensta kommer här ett urval av kändisar som vi såg:
-Fille (känd från b la Lilla Al-fadji)
-Dj Large
-Organism 12
-Dulee Johnson
-Kihlen
-Professor P
-Hans Wiklund

Ni ser själva att vi hade kunnat fylla åtminstone två helsidor i vilken upplaga av Klick! som helst.
Hur som helst, vi såg i alla fall Jay-z spela i ca 70 minuter, och det var en på många sätt fantastisk upplevelse. Ni som inte var där, better luck next time.

Fredag:
Klockan 06.45 vaknar jag upp på en provisorisk säng på golvet hemma hos Linn. Känner mig utnyttjad, både fysiskt och psykiskt av den bristfälliga sömnen, men en liten lampa tänds snart i mitt kramgoa huvud när jag vet att det vankas Midsommarafton och tillhörande drycker. Efter att ha missat första tåget kommer vi hem ett par timmar senare än beräknat och sätter oss i Koppars alldeles egna pendeltåg upp till Sälen. Väl där uppe möts vi av en skäggig grabb, nämligen Lars Holmgrens gamla avkomma från 1986.
-Howdy partner, sa Erik Holmgren.

Resten av Midsommarafton är historia. Manuskriptet till den fest som tog plats i Sälens finrum under fredagen är redan efterfrågat av filmvärldens alla aktörer. Det innehåller nämligen allt:
-Fräcka karaktärer
-Förlegade könsroller
-Actionscener i form av trädförstöring
-Naturbilder
-Irrationella biljakter
-Missbruk

Ni som inte var där, better luck next time.



Er nukleära vinter i Midsommartider /Bark

Firandet!

Jag och Bark firade midsommar tillsammans. Vi beslöt oss för att ta oss norrut. Närmare bestämt till de ljuvliga dalarna vid Sälens utkant. Vi började klassiskt på alla plan. Män med öl, kvinnor i köket. Sill och potatis. Corona. En äkta svensk midsommar alltså. Och vi är alltid högtidskonservativa. Till exempel målar vi alltid ägg på påsken, bränner häxor under Valborg och blåser i väderurshorn under Rosh Hashana. Under Yom Kippur är vi alltid kärleksfulla och förlåtande och vi intar absolut inte någon mat under Ramadan.
Den klassiska högtidsådran genomsyrar helt enkelt våra liv. Vi plockar av tomteskägget när det är dags att byta till en kipá. Vi går från midnattsmässan till dopp i Gagnes under hinduernas reningsbad. (Vi badar dock i Närsen utanför Gagnef under detta firande). Nationalteatern sa en gång "Livet är en fest", och visst är det så. Är man religiöst tolerant kan man fira så mycket. Nu har jag inte tid att skrivs mera. Jag måste förbereda inför Dharmadagen. Firandet över Buddhas undervisande. Kom och fira vettja! Glöm dock inte våffeljärn och tärnat bacon. Det är A och O under Dharmadagen.

// Er Koppar

Ta mig till Nangijala

Jag försöker skriva dessa ord med stadiga och säkra händer, men allt som dansar över tangenterna är 10 avslagna proteser där det en gång satt fingrar. Jag får täcka över dessa ordbeklädda knappar med servetter för att inte ge datorn en nådastöt av tårarnas korståg från mina bruna ögon. Under Sverigetröjan finns bara ett tomt skal av osäkerhet och likgiltighet, där det tidigare idag sprudlade av glädje, förhoppningar, stolthet och ett uppbokat schema inför lördagens kvartsfinal. På samma gång som tusen känslor av sorg flödar genom min kropp, kan jag ändå fundera om det var bra eller dåligt att Sverige åkte ut. Det dåliga känns givet. Den goda känslan som hittas i detta hav av oxtokiga adhd-känslor ligger i den förnedring som vi nu slapp mot Holland på lördag. Tack, Ryssland. Tack för det.

Jag vet att jag inte kommer kunna släppa den här känslan på många dagar eller kanske till och med månader (tack, Petter Hansson), men bätter tider väntar. Imorgon tar jag min kabinväska och checkar in på tåget mot kändiselitens ytor, nämligen Stockholm. Jag, Linn, Koppar och Hanna ska gå på Jay-z i skrytbygget Globen. Efter det tar vi nubbarna, ölen, fiskeväskan, sillen och humöret mot Sälen för ett midsommarfirande värt ett par rader i de moderna historiaböckerna. Har man möjligheten att läsa mellan raderna förstår ni troligen att det vankas semester för herr Jansson och Reuterwall. Inläggen kommer lysa med sin frånvaro i ett par-tre dagar, men ni kan underhålla er med att läsa de gamla om och om igen. Den bjuder vi på.

Dagens önskan:
Ta mig till Nangijala. Där finns det iallafall inga ryssar. Det vet jag.



Er Korpenspelare / Petter "Bark" Hansson

Några funderingar i sommartider

Jag avslutade precis en delikat middag med lasagne som huvudnummer. I takt med tuggornas klyvning av denna rediga blandning med pastaplattor, köttfärs och ost började jag fundera över ett av livets stora mysterier - köttfärs.
Jag och Koppar använder gärna uttrycket "frågorna är många, men svaren få" så ofta vi bara kan, något som även passar revolutionärt bra på mina funderingar.
När man spatserar omkring på Coop eller någon av de andra stora namnen inom dagligvaruhandeln är det lätt att man dras till charken som en fluga till nyplanterad dynga. När man väl står och stirrar ner i detta hav av dödens konst känner man att blicken bara kan dras åt ett hål, som en magnet dras till en annan magnet, och i ögonen speglas bilden av flera kilo köttfärs.

Fråga 1: Varför pratar man inte oftare om att köttfärsen ser ut som nykokt pasta med en touch av något rött? Jag vet inte hur det är med er, men jag har inte lekt med dessa små köttfärsormar i hela mitt liv, något som jag kan tycka är konstigt. Varför skrev man inte roliga ord på bordet med hjälp av dessa köttsnören? Varför har man aldrig gjort en peruk av köttfärsen?

Fråga 2: Varför har man inte gjort biffar i form av roliga saker? De flesta av oss har med all säkerhet en gedigen bakgrund av modellera, så varför har man inte tagit det till en ny nivå där man kan blanda lek med matlagning?

Fråga 3: Varför finns det ingen maträtt där man bygger in exempelvis en potatis i köttfärsen och på så vis får en delikat måltid och samtidigt en överraskning. Som ett Kinderägg fast med kött och potäter.

Köttfärsens möjligheter är som bekant helt oändliga. Imorgon tycker jag att vi alla startar en diskussion om köttfärsen och kanske dess historia på våra arbetsplatser, cafén, sommarkollon eller helt enkelt där ni befinner er.




Er rötmånad i Mars / Bark

(Ja, hela texten var ett skämt).

Gästblogg 1: Grattis Blogglovers!

Nu är det dags för en ny resenär att checka in bloggbagaget och ge sig ut på kåseriets turbulenta jetstream. Intressant säger du, överväldigande säger jag. Att som första gästbloggare få inta Koppar & Barks (är säker på att vi kommer att få se ett ™ i anslutning till dessa två öknamn inom en snar framtid) blogginstitution är givetvis en ära värd namnet. Personen för uppdraget är jag, Fahr Mann. Jag är en modebloggare som skämtsamt brukar säga att jag är född med en latte i ena handen och en handväska i den andra. Förhoppningsvis kommer jag kunna visa prov på god stil i min imaginära avdelning dagens outfit.

Men först hade jag tänkt lista filmhistoriens roligaste återvinningsbara skämt. Ni vet sådana som man ser i de flesta filmer men fortfarande tycker är högst kittlande. Håll i er!

5. Kikhålsklassikern: Tänk er scenariot med en halvt sargad skäl utanför ett kikhål. Ibland petar personen näsan och göra annat skoj. Detta är ett klassiskt exempel av fiskögehumor. Allt som visas i fiskögevision blir på nått sätt himla kul.

4. Mustaschtricket: Många män odlar mustasch. Oftast känner deras omgivning igen dom även som mustaschbeprydda. I filmensvärld är det lite annorlunda. På med en lösmustasch och du har skapat en helt ny identitet. Fritt fram för diverse tokigheter med andra ord.

3. Kastratsången: Att bli slagen på pungen är aldrig roligt. Men att bli slagen på pungen och ta till ton däremot, det är ett av filmmakarnas hetaste knep. Om man dessutom slänger in originalversionen av Elvisdängan Only You i sammanhanget har vi ett odödligt skämt värt fröjdas över.

2. Lekande laxen: Vi har alla sett en lekande lax på film. Dom simmar sig uppströms med små skutt över vattenytan. Men vad som är mer anmärkningsvärt är att vi även sett Leslie Nielsen, Johnny Bravo och ett otal andra rollfigurer göra dessa moves. Jag skulle kunna se hela Hollywoodeliten göra samma sak utan att bli less. Priceless!

1. Nördhatarna: Jag har egentligen aldrig förstått vad detta hat grundar sig på. Vi ser skolans tuffaste quaterbacks glida runt som kungar i skolkorridoren och låter dom flesta vara ifred. Tills ett gäng glasögon beprydda stackare gör entré. Dessa herrar har som jag ser det inget som skulle kunna sätta stop för quarterbacksens enväldiga korridorshärskande. Ändå känner dom sig på något sätt hotade och intar försvarsställning samt utbrister i ett unisont Nerds! följt av ett hämndlystet knogvässande. Tidlöst!

Er krystade avslutningsfras i modebloggträsket /Fahr Mann

Koppar is getting political!

Japp, Örnstugan, eller Ornstugan som jänkarna säger, blir här politisk. Vi tar härmed, som första svenska kändisblogg, ställning för FRA-frågan. Vi säger JA!
Vill ni läsa mina SMS, bring it on!
Vill ni lyssna när jag pratar med Bark, come on, do it, just do it!
För vad är egentligen integritet? Behöver vi det? Det självklara svaret är förstås NEJ. Jag ser bara positivt i att vara övervakad 24 timmar om dygnet. Det är härligt på något sätt, lite mysigt. Att veta att nu, nu kikar dom på mig. Dom är intresserade av mig. Just mig. Det ger en skaplig boost i självförtroendet.

JA till FRA! JA till FRA!

Och JA till höjd bensin.

Jobb VS Blogg

Jag har egentligen inget att skriva. Jobbspöket har sökt upp mig och berövat mig all den fritid jag behöver för att skriva ett intressant inlägg. Inlägg måste bearbetas, diskuteras, analyseras och sånt har jag inte riktigt tid med. Inte när det vankas "dinero". Jag ber mina fans om ursäkt och hoppas ni har överseende med denna "bloggsvacka". Nu börjar jag arbetet om 5 minuter. Yes, äntligen!

Er Fritzl i källargången// Koppar

Superhjältar

Jag har på sistone insett att jag är mycket svag för filmer och serier som handlar om superhjältar. Det finns dock vissa undantag i superhjältegenren, som t ex Fantastic 4, Ghost Rider, Hulken, Daredevil och Catwomen - alla erkänt dåliga filmer.
Bortsett från detta axplock av misslyckanden vid superhjältefabriken borta i Hollywood så tycker jag om det mesta. När jag tänker efter skulle jag till och med kunna tänka mig gå ner till Interflora och köpa tre röda rosor med tillhörande chokladask till upphovsmännen av dessa underbara filmer. Så bra tycker jag att vissa är.

I skrivande stund ser jag att den här texten blir ett socialt självmord för mig, men så kan det gå när man sätter en blogg framför fel person. Anledningen till denna kärleksförklaring är helt enkelt att jag gick loss på Iron Man igår kväll. Som alltid när jag ska kolla på en film i samma genre börjar jag granska de första minuterna med kritiskt vuxna ögon. Sitter och mumlar för mig själv att jag faktiskt är vuxen och borde kolla på filmer som Schindlers List och Casablanca istället, men jag vet själv anledningen till att jag sitter där framför tv:n i min Batman-dräkt och håller en ljussabel i handen.

Som Zlatan hade sagt: "Det går att ta killen från superhjältefilmer, men det går inte att ta superhjältefilmer ur killen".

Jag vet inte om det är för att jag har uppfattat fel födelsedatum på min födelseattest och inte insett att jag bara är 7 år gammal eller om det är naturligt för 21-åringar att finna vuxna män i färglada trikåer spännande. Det är alltid kul när folk kommenterar ens inlägg, men snälla ni, gör det inte nu. Jag vet redan vad som kommer skrivas.

Dataspel och superhältefilmer kan inte vara normalt, det kan verkligen inte vara det. Nu lär jag gå ut och göra sånt som vuxna män gör: hugga ved, snusa baksnus, gå runt i arbetarbyxor på fritiden, kolla på Speedway och köpa Iron Maiden-skivor.
Gräset kanske är grönare på min sida, men det är i alla fall klippt av en karl på andra sidan. Här kommer jag.

Er vardagshjälte / Bark

En midsommardröm

Civilisationer kommer födas och dö ut innan vi har gjort vårt val. Många hävdar till och med att man kommer hinna stuva om hela världskartan och se länder som Ryssland och Australien byta plats, samt att Kina och Vatikanstaten kommer byta invånare med varandra innan vi har bestämt oss. Vad ska vi göra på midsommarafton?
Det här är alltså en kontaktannons från mig och mina kompisar till någon där ute som kan rädda denna midsommardröm som vi alla besitter.

Livsglada killar och tjejer i 20-årsåldern söker en grupp likasinnade människor att dela en dag i livet, och då framförallt midsommarafton med. Ensam är inte stark! Vi gillar långa tipspromenader, kalla drycker i midsommarhettans ljuva stund och allt som hör en svennebanankväll till. "It takes two to tango" /Det ljuva gänget i Svealand.

Verkligheten kommer givetvis inte sluta i det förlovade midsommarland som vi alla föreställer oss. Ett troligt scenario under midsommarafton:

Vi börjar planera för kvällen klockan halv fyra samma dag. Någon säger att vi kan sitta i någons lägenhet och typ dricka öl i soffan och kolla på tv. Alla applåderar och lägger ölen på kylning. Sen sitter vi där och bara finns till. Finns till utan att någon annan än tv:n vet om det. En midsommardröm ramlar sönder i små, små bitar som vi sedan kommer försöka plocka upp från det smutsiga golvet, och på något sätt försöka dricka upp.



En midsommardröm?

Er midsommarstång i lägenheten /Bark

Kluven inför fjantar.

Stojj och flams, är det kul? Jag pratar om "EM-febern". Jag följer själv denna fotbollsfest nästan maniskt. Men (det finns alltid ett men), att sätta på sig en tröja, måla ansiktet i gulblå färger, sätta flaggor på bilen, hattar, mössor, ja allt. Man måste faktiskt inte vara fjantig för att titta. Spelarna själva ser ju inte ens "mundering". Men visst är det lite mysigt ändå. Det kan jag hålla med om. Oj, vad kluven jag är, jag vet inte vad jag tycker om det här. Jag vet inte riktigt vad jag håller på med heller. Är jag full? Heja Sverige!

Världen på sina axlar

Sitter här i min ensamhet och lyssnar på Coldplay, vilket betyder att jag är i min allra mjukaste sinnesstämning. Kom i denna sinnesfrid att tänka på en människa som jag träffade idag. Jag stod tidigare i min ICA-overall och svettades i slutet av dagen när en kvinna i 30-årsåldern kommer in och ger mig 140kr. Vilken jävla lycka, äntligen har jag fått betalt av Gud för mina handlingar i livet, tänkte jag. Riktigt så var det förstås inte, även om den här kvinnan troligen kommer få en låda med pengar och annat snask skickat till sig från den skäggiga mannen någon dag. Hur som helst, hon ger mig pengarna och säger att hon hittade dom i entrén och att jag skulle lägga dom i spelbutiken ifall någon letar efter dem. Karma, någon?

Här pratar vi inte ärlighet a lá Robinson-polis-Martin Melin - det här var något helt annat. Snacka om att bära denna smutsiga planet, som bland annat jag har varit medverkat till, på sina axlar i hopp om att inte tappa den i rakt ner i helvetet.
Jag inser ju själv att detta var tråkigaste jag har skrivit och som du någonsin har läst, men jag tar den smällen. Allt jag kan säga är att det var fyjävla fint gjort av den här kvinnan. Nu ska jag ta min smutsiga, giriga, falska, hopplösa kropp ner i sänghalmen och tänka över ett och annat. Det kan vi alla behöva.

Utom du som lämnade in pengarna - förstås.

Era 140kr i en girig värld /Bark

Pernilla Wahlgren - ett hav av solsken - och jag hatar det!

Ja, rubriken säger det mesta. Varför hatar jag Pernilla Wahlgren? Hon är ju snäll och glad.

Kan det vara att hon beter sig som en femåring?

Kan det bero på att ingen människa i världen har orsaker nog att vara så där glad?

Tänk er detta scenario:

Det har regnat i flera dagar. Nu skiner dock solen. Pernillas lille son går ut och lekar i leran. Efter lekstunden kommer sonen in i huset. Skitig som han är början han helt sonika att göra handavtryck på tapeten. Vilken soppa tänker ni! Icke då. Såhär skulle Pernillas kommentar lyda. "Nämen 'son' då, vad härligt, det blir en jättefin bård".

Isar det inte i era vener? Vad fan, ungen skitar ju ner och hon uppmuntar detta ligistbeteende.

Jag kanske är bitter. Men efter "Garnier" reklamen fick jag nog. Det var ett klassiskt "jag måste skriva av mig"-inlägg från min sida.

//Koppar

Ett(an), två, tre (ankare) - Såld!

Var precis nere hos det fina folket på Statoil. Brummade ner i min oxblodsfärgade fara till bil med missbrukarådran som en alien - dunkade och försökte slå igenom mitt pansarklädda skinn. Hade en timme tidigare spottat ut min sista snus och var därför redo att kliva över bensindränkta lik och halshuggna hundvalpar för att få en tobaksfärgad sil under läppen. Hade någon stått i vägen för mitt missbruk nere på Statoil med en zip-tändare och bensinslangen i handen, redo att spränga upp halva "city", hade jag ransonerat ut nävmackor snabbare än den ryska revolutionen. Inte för att rädda "city" utan endast för min egen vinning. Så kan det gå när man är nere i Swedish Match-träsket. Visst, det kan vara trevligt att lyssna på en storsnusares sagor ibland, men poängen med detta inlägg var att jag ville påpeka min något sena chock över priserna på snuset.


Som John Goodman hade sagt: What the fuck?
Har snusat i ungefär 3 år och 3 månader och därmed varit med om två prishöjningar i höjd med vilken svart backe som helst. Har hittills tyckt att snus är som Mona Lisa och annan pretentiös konst - ovärderligt. Hade man kunnat rulla ihop 500-lappar som fullgoda ersättare till en tom dosa snus hade det varit enkelt. Karl XI's ansikte hade varit klistrat under läppen lika ofta som en holländsk smurf dras till billigt kokain.

Jag vet inte om det är för att åldren börjar komma ikapp mig eller vad det nu kan vara, men jag börjar tycka att måttet är rågat. En "decent" dosa snus kostar uppåt 40kr i dagens läge, vart är världen på väg? När man har laddat upp fickan med en förpackning guld i påsform (Ettan) har man bara ett stort skämt som sitter i sedelfacket på portmonän och skrattar åt ens fantastiska dumhet. Det roligaste med den situationen är att man inte ens ser skämtet, det är bara tomt, tomt, tomt i plånboken.




Så där, nu har jag fått ur mig det som ni satt och skällde på vid årsskiftet. Bättre sent än aldrig.

R.I.P. Jacob Fredrik Ljunglöf (Uppfinnare av Ettan).
















Ettan för Sverige i tiden /Bark

Koppar = Pensionär?

Jag har börjat tänkt lite på min ledighet. Jag löser korsord, dricker kaffe, läser, kollar på tv, knaprar på en och annan kaka, och promenerar vid tillfällen. Summerar man detta lever man inte helt olikt en pensionär. Dessutom har jag börjat gå upp tidigare ur sängen.

Hur fan ska detta sluta? Kommer detta eskalera? Eller kommer det bli omvänt när jag senare verkligen blir pensionär. Kommer jag då vid 65 års ålder börja lyssna på rockmusik och leva loppan?

Frågorna är många, svaren få. Alltför få. Jag lever i ovisshet. Nej, nu hinner jag inte blogga längre. Måste plocka upp bingolotter och senare ikväll ska jag mata änderna i dammen med en gammal kanelkrans.

// Koppar

Skinnskatteberg!

Idag har jag varit i Skinnskatteberg. Ett vackert namn, eller? Jag vet inte om det är det. Vad betyder det? Vad är en skinn-skatt?

5 min senare:

Efter ett litet tags letande har jag nu fått fram två posibla svar.

Posibla svar:

1. Att det handlar om ett berg som liknar en skinnsäck.

2. Att dom förr i tiden betalade skatt med skinn i Bergslagen.

Analys av detta:

Första svaret verkar ju helt klart knäppt. Ett berg som liknar en skinnsäck? KOM IGEN!

Det andra svaret verkar ju mera troligt iallafall.

Jag tycker att det var en fin ort. Det är min utvärdering av min upplevelse.

Och till sist:

Jag har korsordsproblem, måste ha hjälp:

Frågan:

Jordstamskrydda, 8 bokstäver lodrätt.

_ _ G _ _ _ R A?

// Koppar

Lassie och andra dalmatiner

Säg vad man vill om Sveriges vinst igår. Vissa hävdar att den var fantastisk, vissa tycker istället motsatsen. Zlatan och Peppe Handsome sköljde in ett par tvättkulor i maskinen, och livet har aldrig känts så fantastiskt bra. Mest bländad blev jag dock av Lars "Lassie" Lagerbäcks stilistiska uppvisning. Vad hände egentligen?

Lassie vaknade troligen mycket tidigt på sitt hotell vid det svenska moderskeppet i Lugano, och kände ett uns av nederlag efter gårdagens sena blågula middag.

- Fy fan för gårdagen, sa Lassie till rumskamraten Roland.

Roland nickade. Instämde helt i Lassies utspel. Båda tog sedan ett parti fia-med-hutt. Det är "semester", tänkte både Lassie och Roland när de sänkte en ouzo snabbare än Mellberg sänker en tysk turist i Österrike. Självklart visste de båda att någon semester inte fanns med i sanningen, men så kan det gå i mästerskap.

Vad som hade hänt under den där, enligt Lassie, hemska middagen kan man inte släppa på en pisskvart. Alla visste att det skulle få konsekvenser för laget.

Middagen började sent på kvällen den 9 juni på "svenskhotellet" i Lugano. Det svenska landslagets rutinerade mästerkock hade precis slängt ihop något mycket speciellt till den skolklassliknande flock med ungdomar som ska vinna EM åt Sverige.

- De spelar ju för ett helt land, tänkte mästerkocken och flaxade ihop några dussin plankstekar.


Vad denna ståtliga gourmand hade gjort kunde ingen veta. Alla vet att Lassie är stor i maten, så när han pulserade bort till det himmelska bordet hände något mycket besvärligt. Den gudomliga bea-sås som kocken hade vispat ihop faller plötsligt som regnet i luften ner på Lassies jacka. Blickarna dras till honom som om någon hade fjärtat i klassrummet. Alla garvar. "Ljunkan" fäller en kommentar:

- Vilken jävla grisfläck, tänk om jag hade haft en sån där på mina "fashion gigs". En stor mumsig jävla fläck med bea-sås på magen. Tänk er den grabbar, vilken jävla kulturkrock det hade varit av en lodarfläck som den här och det fina folket som vi i modevärlden utgör. Lassie, du ser ut som sju jäääävligt svåra år, säger Freddie och utbrister i skratt.


Lassie kikar ner på sin mörkblåa Umbro-jacka och känner att fläcken får sällskap av en liten salt tår som faller från det vänstra ögat ner på det mjuka tyget. Samma jacka som Sofi Fahrman presenterade på landslagets presskonferens bara två månader tidigare. Lassies lyckligaste dag. En halv fot in i modevärlden. Nu är allt som bortblåst med "Fred Ljunks" kommenterar om fläcken. Alla skrattade åt den. Mikael Nilsson låg på golvet och kluckade i skrattljud, och Rami Shaaban började fimpa cigaretter på armen för att det var så jävla roligt.

Matchdag. Lassie har varit nere hos den lokala skräddaren och köpt en fräck kavaj.

- Sug på den här om du vill, tänkte Lassie om Fred Ljunk.

Skrattar bäst som skrattar sist, eller hur Lassie?




Er lobotomi i gatuvåldet /Bark

Vinst!

Japp, 2 - 0 till Sverige mot Grekland. Den satt som en wienersnitzel i magen på en Österrikisk bergsherde. Det vill säga jävligt fint, men också lite alldagligt. För det var ju en promenadseger.

Zlatan tystade sina kritiker, vilken man han är! Likaså Petter Hansson, vilken kille han är!
Nog om EM, det får ni säkert så mycket av ändå.

Idag har man "ägt" på jobbet. Jag var i särklass bäst på allt. Göra korv, mecka med vindrutetorkare, vara trevlig, vara spydig. När jag tänker på det så har jag nog allt en mack-kille behöver. En allround kille helt enkelt. Är det lite "vajsing" med biltvätten är man där, fattas det senap på korven, där! A.L.L.R.O.U.N.D! Ville bara poängtera det. Det kändes viktigt för mig...

Din merca i G-sunkan// Koppar

Ute i det fria.

Idag har jag varit ensam. Jag började dagen med att äta frukost. Sen åkte jag ut i naturen. Helt själv. Det var mysigt. Jag gjorde inte så mycket, men det är just det som är det fina med naturen. Man behöver inte göra något. Bara vara. I naturen.

Eftersom det är jättelänge sedan jag såg en orm ville jag se en idag. Jag letade under stenar, bland kottar och buskar. Men jag fann ingen orm. Det känns som man såg ormar lite hit och dit som liten. Det kanske har varit tuffa år för ormar. Beståndet har kanske krymt. Synd i såfall. Ormar är så exotiskt på något sätt. Och det är fint.

Bild: Natur


MVH // Koppar

Law and order

Himlavalvet har öppnat sig. Ur denna majestätiska öppning har det gudomliga rättsväsendet äntligen skipat rättvisa. Efter år av förtryck och kulturell tortyr har den sanna demokratin äntligen segrat. Äntligen får rättvisan dela ut den känga som vi, direkt och indirekt, fått smaka på under alla dessa år. Fascismens vagga är äntligen ur kurs, och på golvet ligger ett helt folk i fosterställning. Ni förstår vad det handlar om.

Det gamla hansariket Holland har spöat den italienska pastapärlan i fotboll.

Jag har egentligen ingen anledning att fira denna vinst med pompa och ståt, men känner ändå att det finns något inom mig som bara måste ut. Det pirrar från tårna till mitt sista barkfärgade hårstrå på huvudet. Kanske är det mitt valonska ursprung som gör sig synligt för stunden. Tårarna har vandrat i lyckans tecken, och runnit över mina skäggiga kinder ner till munnen där jag har kunnat känna smaken av en salt sötma.

Koppar påpekade alla dessa fotbollsmössor som figurerar runt på läktarna runtom i världen, och framförallt i regionerna där EM spelas. Här därför valt ut 3 mössor/hattar som jag tycker är väldigt lustiga.

Klassisk vikinghjälm - svensk stolthet i sin vackraste form.

Paraplyhjälm och fjädermössa - En älskvärd smältdegel i det segregerade fotbollssamhället.

Den mest klassiska huvudbonaden inom fotbollen - lejonhuvudet på en målad gös.

Er båt i fostervattnet /Bark

Sommaren är ensamhetens tid, för alla bara jobbar.

Nu har sommaren börjat på riktigt. Man vet det när alla jobbar. När man måste vara ensam. I år har jag därimot planerat för ensamheten. Jag har köpt korsordstidningar, sodukuböcker och dessutom har jag schemalagt spindelharpaträningar. Spindelharpan är verkligen kul. Jag har en vinstprocent som ligger på 20%. Enligt mina beräkningar ska detta ha ökat med 6% när vi nått augusti. 26% vinster i augusti, det kan gå!

Såg ni föresten att det är snö i Kiruna? Vad jobbigt för dom. Dock får vi skratta åt dom. Det kan ju inte vara rasistiskt, eller? Jag skrattar iallafall. Snö i juni, haha, modernt!

Kiruna 9 juni!

MVH// Koppar

Värmen till er lycka!

Nyss såg jag en finne med granris i händerna. Här i mitt rum. Så varmt är det! Det är en omöjlighet att sova i denna Serengeti hetta. Jag tror att det mest härdade afrikanska ökenfolk med kameler skulle tycka synd om mig. Men, när man inte sover kan man blogga, tacka gudarna för det.

Nu ska jag dock ta min välkarvade manskropp och lägga mig i sängen och hoppas att jag somnar snabbare än Lisa Ekdahl försvann från Trackslistan.

Er thailands sarong på medeltidsveckan// Koppar

BILD: Lisa Ekdal (one hit wonder)

Skrivkramp

Jag börjar få skrivkramp i mitt bloggande. De senaste dagarna har jag troligen spenderat i något parallellt universum där jag och Koppar får beröm i alldeles för stor utsträckning. Det har snackats om hur rolig den här bloggen är och att det är många som läser den, men jag förstår inte mer av det än jag förstår fyllesnack om kvantfysik på hebreiska. Jag förstår själv att något är fel. Finns det något djupt, erotiskt, sensuellt, spännande, förföriskt och helt enkelt underbart i våra ord som vi inte såg när vi skrev? Allt är ett oavsiktligt mindfuck. Förlåt!



Från ett universum till ett annat.



Igår hade den kritikerrosade trion Main Act spelning på Salas motsvarighet till Disneyslottet - Folkets park. Trevligt var det, men lite folk. Det publikhav som jag utlovade tidigare ersattes istället av ett headbangande hav med öl i mitt mycket vackra magparti. En dokumentär a lá Michael Moore kommer poppa upp på internet med spelningen i fokus. Förbered er på att guldpalmerna kommer hamna inom Salas gränser vid nästa festival i Cannes.


Er guldklimp i silvergruvan /Bark

Festivalnerver och EM-frossa

Pirater och kjoltyg, vilken dag vi har framför oss!
Det är nämligen så att två internationellt accepterade fenomen kommer till byn, nämligen festival och EM i fotboll. Jag kände själv hur svetten vandrade nedför min långa kropp under nattens olika klockslag. Kände mig uppjagad, som om jag hade väntat på den här dagen hela mitt långa liv. Kände mig nervös, som om hela min framtid hängde på resultatet av den här dagen. Istället för näsdukar från det fina folket på Euroshopper kan jag trösta mig med att resten av salanianerna (infödingar från Sala) också känner detta tryck mot den plats där hjärtat en gång satt. Klockan är nu halv tio och kaffet flödar som spriten och floggen kommer göra ikväll. Hjulen är i rullning, precis som skallarna kommer vara ikväll efter den infantila headbanging som kommer ske ute i publikhavet när vi går loss med våra bejublade rim.

Tänkte även uttrycka mig lite om Matthew McConaughey och hans hyllade strandkropp. Såg igår på Aftonbladets fjortonåriga dotter Klick att han fortfarande hängde med, så nu kan vi lugnt räkna med att denna ståtliga tiger fortfarande kommer regera löpet i sommar. Herregud människor, skulle han få royalties för varenda bild som publiceras i världens skvallertidningar skulle man få stuva om världsrankingen över världens rikaste ganska så jävla snabbt. Visst, jag svor och det tar jag absolut på mitt samvete, för det är sånt som händer när man är uppriven. Jag har nästan glömt bort vad McConaughey har för arbete. Jag brukade alltid hoppas och tro att han var skådespelare i gräddan borta vid Hollywood, men denna tro har svikit min person för länge sedan. Jobbar han på stranden, men gör en film på fritiden ibland? Bor han på stranden ihop med Lance Armstrong?

Frågorna är många, men svaren få. Jag lägger helt enkelt locket på den här frågan så länge och beger mig ut till den värld som idag kommer domineras av fotboll, öl och musik. En värld som jag alltid har längtat efter.

Er mandolin i rockmusiken /Bark

EM feber!

Idag börjar EM. Bryt ett ben och ta i trä!

// Koppar

Im a drunk!

Imorse vaknade jag upp (min mor hittade mig) på soffan i tron att en hiss parkerat på mitt huvud. En HISSkelig huvudvärk alltså. (humorvarning)


Jag anser mig själv som förnuftig person. Men hur förnuftigt är det att bränna i sig ett par öl och järn för att sedan vakna upp i, vad jag bara kan anta är helvetet?


Nej, jag ska mogna nu. Jag ska bli killen som "ska upp tidigt imorgon" eller också ska jag börja använda den där metoden. Varannan vatten var det va? En suverän metod!





Denna bild är från min förfest igår, som jag hade själv med min nya "The Corrs" skiva.

Nu ska jag vräka i mig Ipren och alvedon i brusform.

// fylle-Koppar

Ett herrans liv

Jag sitter här med en Pripps Blå och reflekterar över livet som nyinflyttad i Flogsta och min första termin på Uppsala universitet, men mest reflekterar jag över hur många Pripps jag har tippat i min arma kropp under samma tid. Ett snabbt överslag på min Texas Instruments räknare visar ett tal omkring 1500 stycken. Så kan det gå. Min akademiska ådra fick sin första skymt av livet i mitten av Januari då vi blev inlurade på nollning av den klass som redan hade avfyrat en termin ur den samhällsvetenskapliga älgstudsaren. Här kom jag framförallt i kontakt med två figurer, Olle och Carro, som sedan skulle bli mina vänner under hela terminen och förhoppningsvis resterande terminer på universitetet. Denna kompiskrets skulle sedan expandera med namn som Marcus, Linnea, Anita m.fl. Jag skulle iofs kunna rabbla upp hela klassen här, men förstår hur t ex Reese Witherspoon känner sig när hon ska hålla tal och tacka sina vänner på någon prisutdelning i landet där borta. Man kan inte nämna alla, förlåt! Efter nollningen var det dags att vila levern som i sitt dåvarande tillstånd bara var leverpastej, och satsa på studierna istället. Har haft två tentor och ett uppsatsarbete som alla gick bra. Efter tenta nummer två åkte vi ut på havet med klassen och havererade med den gamla Östersjöpärlan Silja Serenade. Här fick vi sällskap från den öfre kretsen i form av Koppar och Pelle. Det sjöslag som tog plats på Östersjön mellan 16-18 April är fortfarande högaktuellt för världspolisen, som fortfarande försöker hitta någon skyldig till hela evenemanget. Detta kan alltså bli det sista jag skriver innan KGB och SÄPO kommer och hämtar mig till häktet där jag får grillas som en liten kyckling under lampan i förhörsrummet. Nog om skolan nu.

Livet i Flogsta då?
Jo, det har rullat på som ett dussin abec-5 i mina inlines och fungerat riktigt bra faktiskt. Som jag skrev i ett tidigare inlägg har min fetisch för städning inte varit i sitt esse, men jag har ändå haft hyffsat städat och rent under vissa perioder. Den enda besvikelsen med Flogsta och den här terminen är den uteblivna mängd grillningar som jag hade planerat för, men det hade ändå varit en ouppnålig utopi för mig som inte vet hur man använder tändstickor och tändvätska tillsammans. Jag finner faktiskt hela min okunskap inom grillvärlden som ett resultat av att jag försöker vara nyskapande, en estet inom okunskapens brunn där jag går mot strömmen.

Jag ser nu att jag råkade börja med huvudrätten i den tre-rätters middag som jag utlovade för några dagar sedan. Här kommer förrätten i form av en lista på ord som jag tycker är lustiga:
Gore-tex
Smältdegel
Fräs
Kotte
Hurring
Nävmacka
Nacke
Robot
Robust

Listan skulle kunna bli nästan hur lång som helst, men jag får spara några godbitar till en annan dag och lista. Som efterrätt på denna formella bjudning kommer jag servera upp en inbjudan till Main Acts spelning på Hej Babberiba-festivalen på lördag klockan 21.15 uppe vid Folkets Park i Sala. Som jänkarna hade sagt - be there or be square.

Nu tänker jag gå ut i solen och värma upp min till synes kalla kropp. Men du, vi hörs imorgon.

Ert läshuvud i lekparken /Bark

Skolslut!

Idag har jag slutat skolan. Det var skönt. Jag har firat med solbad och korsord. Snart kommer också Bark till mig. Vi ska åka bil. Sen ska vi dricka öl.

Igår sa blogg-Per att jag var mest akademisk av alla han kände. Vilken grej! Nu kanske jag lägger för stor vikt vid detta. Det kanske inte riktigt va så han sade heller. Men det var i närheten.

Nu ska jag svepa in min grekiska marmorkropp i duschen.

Kram // Koppar

En teaser så här på kvällskvisten.

Basic facts. Mitt liv innehåller oftast inte några extraordinära omkörningar in på den sträcka som många förknippar med créme de la créme highway. Kan inte gå ut en vanlig tisdag på exempelvis Harrys i Ystad och plocka upp argument om att min dag har varit något speciellt, som din lokala skånska galjonsfigur inte redan har upplevt. Här kommer jag till min näst intill sjuka njutning i det som lekmännen kallar för lillhjärnan, men där vi sakkunniga säger cerebéllum. Har precis slutat skolan för terminen, har en halv handfull fester kvar den här veckan, samt att jag känner mig ovanligt skön i min personlighet. Nu sitter ni läsare där ute i era teglade stugor och gottar er i att ni kan plocka ner mig på jorden med bara ett gäng knapptryck iväg, men snälla ni, låt mig få ha den här stunden.

Då jag har slutat för terminen så tänkte jag imorgon servera upp en tre-rätters bestående av summering av terminen, någon lista samt annat godis till dessert. Med detta avslutar jag dagen och börjar istället knappa på denna text, som troligen kommer finnas med i Steffos uppföljare till "Njutning!".

Ert påskägg i midsommar /Bark

En busschafför kan ej ha ett glatt humör?

Idag när jag åkte buss tänkte jag använda dötiden till bloggarbete. Men väl på bussen kom det saker i vägen. Jobbiga saker. Först kom en mamma, som endast kan beskrivas som en "white trash morsa" med sitt "white trash barn". Dom bråkade hela bussresan. Senare steg det på en kines som fipplade med något elektroniskt. Det elektroniska ljudet (som jag antar kom från en tamagutchi(?)), gick mer och mer på mina nerver och det blev totalt omöjligt att tänka. Jag har dessutom hört att kineserna är väldigt tysta i sin kollektiva åkning i Beijings metrosystem. Något som jag tycker dom kan fortsätta med även i Sverige. Och som vi svenskar borde kunna anamma givetvis.
När jag tillslut var framme i mitt kära Uppsala så hade jag ändå lyckats skrapa fram en något cynisk lista. Här är den:

Tisdags lista över saker som irriterar Koppar:

- Killar som använder ordet "lammkött" åt unga tjejer som attraherar dom.
- Folk som har mobilficka i bältet.
- Att benämna franskklassicismen som "tämjd barrock"
- När "öppningsfliken" på en nyköpt burkläsk dras av istället för att läsken öppnas och man istället måste slå in "locket" på den.
- Kissfans (dom sminkade)
- Lambrettas totalförsvinnande
- Folk som väljer att ha katter i koppel
- Bartenders som sett att man stått i kö i 45 minuter för att köpa en öl, men som väljer att servera den nyanlända fulsöta tjejen i hopp att få komma innanför hennes byxor senare på kvällen.
-Folk som säger att dom älskar att nattbada nakna i tron att alla runtom tycker att dom är "crazy"

Där har ni den!

// Koppar

Ta eld då, fanskap!

Ser i skrivande stund att Koppar ligger två inlägg före mig i den kronologiska världsordningen, men detta ska vi givetvis fixa till så det bara sjunger om det! Då det aldrig är någon som kommenterar mina idealiska och näst intill genialiska inlägg så behöver jag inte försvara detta förfall från min sida, men känner ändå någon slags skyldighet mot mig själv att göra det. Jag och Linn åkte igår ut till Salatraktens "best kept secret", Hedåker, för att leva loppan bortom horisonten. På vägen ut till Salas "Robinson-ö" i Hedåkers djupa regnskog stannade vi och handlade på oss ett tjog matvaror som kunde tänkas passa till en grillning sådär på kvällskvisten. Väl där ute när välkomstdrinken var självserverad och hungern hade tagit sig till nya höjder var det dags att smälla igång klotgrillen och lira lite rock'n'roll med tändstickorna och briketterna. Det misslyckande som skulle utspela sig i min grillning fanns här inte i någons tanke, inte ens din. När jag och Linn skulle kötta igång grillen gick nämligen allt som tänkas kan snett. Jag satte hela min manlighet och heder på spel när jag stod där med tändvätskan och briketterna i ett nästan psykotiskt tillstånd. Förlorade allt. Rubb och stubb. Hamnade på fel plats i den ryska rouletten. Drog det kortaste strået. Allt var bortblåst.

Vi stod nämligen i över en timme med två grillar och en årsförbrukning av tändvätska och briketter i de klotformade faten. Fick under enstaka tillfällen lite fjutt på grejerna, men den lyckan blev allt för kortvarig. Det hela slutade med att vi stod vid två stekpannor istället för två grillar och stekte ihop allt i en fin potpurri. Väldigt välsmakande, men det hade inte samma "swagger" som man kan hitta i grillvärlden. När jag sitter här i mitt misslyckande har jag börjat undra, går det verkligen att grilla? Är allt en myt? Är Rob Rainford i serien License to grill bara skådis i en overklig tv-serie?

Har ni bevis för att det går att "grilla" så skulle jag, mer än något i världen, vilja se det.
Ser nu att det blev ännu ett långt inlägg från min sida, hade verkligen tänkt skriva ett kort idag. Den debuten får komma i framtiden tillsammans med annat framtidstänk, som t ex grillen.

/Michael "Rob Rainford" Jansson a.k.a Bark

Dagens behållning!

Då och då brukar jag ta mig en tur till Aftonbladets hemsida. Där står dom senaste nyheterna. Det är bra att hänga med om vad som händer i världen. Världen är ganska absurd många gånger. Idag t.ex. hade den briljanta tv-stjärnan Rachel Ray haft på sig en palestinasjal och genast blev det ramaskri. Hon anklagades för att stödja terrorism. Vilken soppa!

Den största rubrik i dagens on-line blad löd dock " Hunden kokade ihjäl i bilen". Rubriken i sig kan tyckas komisk och kanske lite överdriven, men senare i artikeln har ett "vittne" kommenterat händelsen på följande sett :

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2590420.ab


"Bo Nilsson försökte rädda hunden liv – men det var för sent.
– Det var några som hade tagit ut en liten hund ur en bil som de försökte kyla ner. Hundens ägare och några andra hundägare försökte kyla ner tassarna på hunden. Jag hämtade vatten och de försökte kyla med blöta handdukar runt kroppen på hunden. De var heta känslor bland dem som stod i närheten, säger han till tidningen.Bo Nilsson försökte rädda hunden liv – men det var för sent.

Varför är detta kul undrar ni? Jo, följande. Den stora överkonsumtionen på frasen "kyla ner". Utöver det så tycker jag att det är anmärkningsvärt att använda sig av repliken "heta känslor" om just en hund som KOKAT IHJÄL.

Jag tycker detta är dagens roligaste händelse.

Chipp// Koppar