Koppar är ledsen

Jaha, vad ska jag skriva nu? I sanningens ord har jag inget att säga. Jag är utpumpad efter tre dygn av konstant läsning. Det är ingen rolig läsning direkt. Just nu handlar det om utskott. Typ finansutskott. Detta är en paus ifrån utskotten. Det behöver man. Utskott tar luften ur en. Utskott är viktiga, det är dom, men dom är också väldigt tråkiga.

Jag bläddrar väldigt sällan i min utskottsbok. Boken ser ut som DN (i storlek), med fotbollsplanssidor med liten engelsk text, ord som "subsidiarity" och "bicameral", diagram över Hollands olika förgreningar (i utskotten), Japans medlemmar i övre kammaren, ja ni hör ju. Jag bläddrar väldigt sällan. Det tar sin tid.

Ofta gör jag lite kaffe, tar en snus och spontansurfar som paus. Idag testade Sanna Bråding hur det var att avfyra en pistol på Aftonbladets hemsida (jag är medveten om syftningsfelet). Jag log inte ens. Vanligtvis skulle jag ha skrattat åt meningslösheten i den artikeln. Nu brydde jag mig inte. Även toppartikeln skulle roat mig om jag var i normalt skick. "100 olyckor i halkans spår" var rubriken. I fredags skulle jag blivit road, skrattat och sagt "att vi aldrig lär oss, vi bor ju i Sverige - halkans land", men inte ens det kunde jag krama ur mig.

Jag hör hur fatalistisk och uppgiven jag låter. Men det är jag inte. Jag är mycket medveten om kunskapens baksida. "Vill man vara fin..." liksom. Jag försöker tänka framåt på när jag får använda mina kunskaper. Kanske får jag lura upp en högermänniska på läktaren, kanske får jag skina för en ny holländsk kompis då jag kan alla utskotten i Holland, kanske får jag ett jobb på UD, kanske, kanske.
Nu ska jag lägga mig. Troligtvis för att sova. Kanske ser jag lite på TV innan. Och snusa lite ska jag göra.

//Koppar